Lyssnade idag lite på en skiva med Galenskaparna och After Shave. Och då, om inte förr så blir jag påmind om hur underbara våra svenska dialekter är. I synnerhet de som m Galenskaparna och After Shave ofta använder till sina karaktärer. Lyssna bara på inledningen till sången om macken. "Roger, har du en skiftnyckel?" "Näe, den har jag kastat" Det går inte riktigt att återge denna underbara dialekt, som förmodligen hör hemma någonstans i Dalsland, och är en underbar blandning av Västgötska och Bohuslänska. Eller när de sjunger om sillen, med det typiska bohuslänska i:et. Som sagt, går inte att återge i skrift, men helt underbart att lyssna på.

Köksbordspsykologi är ju ett annat ord för när man som icke utbildad försöker analysera, förstå och kanske komma med lösningar på mänskilga problem, familjens eller nära vänners. Samtalen och funderingarna utföres bäst vid köksbordet, därav namnet. I vår familj verkar det ha uppstått en variant av detta, datorpsykologi. Äldsta dottern berättade att hon satt och chattade med sina vänner på MSN och försökte hjälpa dem. De mådde inte bra och hade det inte lätt. Och mycket (jag säger MYCKET) glädjande är att hon inte alls känner igen sig i problemen. (Men så vet jag också vem som är hennes far, så det är inte så konstigt.) I alla fall berättade hon att det inte alltid är så lätt. Någon kompis hade klagat på sina föräldrar, och äldsta dottern hade så när svarat "jag förstår dina föräldrar", men kom på att det kanske inte var så lämpligt.

Två stora framsteg idag. För det första har Ia hållt sig så pass lugn på trimbordet så att det gått att frisera henne. Hon ser inte längre ut som en vilde, och klorna är också lite klippta. För det andra har vi lyckats få henne att söka efter godis som gömts i köket. Och som vanligt när det görs stora framsteg är jag inte inblandad. Detta har fru och barn lyckats med när jag under dagen varit och uppvaktat en kompis som fyllde 90 år. I övrigt inget speciellt.

I alla fall nästan. När jag skulle åka till stan nu i kväll upptäckte jag att jag hade punktering på framhjulet på stora Vespan. Det är inte långt ifrån världens undergång. Det som räddade världen var att jag kunde ta lilla Vespan i stället. Tur att vi har en gummiverkstad nära hemmet. Jag får pumpa däcket och sedan köra med full skruv till verkstaden och be dem laga däcket. Få se om jag hinner det i morgon.

Det är inte lätt att hinna skriva något på helgerna. Och om man till äventyrs skulle få lite tid över kan man ge sig fanken på att det sitter något barn och spelar SIMS vid datorn. Men nu har dom gått och lagt sig, vilket jag också borde göra. Men nästa vecka är jag tillbaka på jobbet, då ska det bloggas (hoppas inte chefen läser detta.) Efter två veckors hemmavarande och skrivande vid datorn hemma har jag också upptäck hur himla dålig arbetsställning vi har vid skrivbordet här hemma. Mycket bättre på jobbet.

I mitt tidigare inlägg om resultatet av av lördagens folktopp om bästa barnprogrammet, skrev jag att jag inte saknade något. Vid närmare eftertanke var det nog inte sant. Jag kommer på flera bra program jag saknade. Sant & sån´t med Staffan (Ling) och Bengt (Andersson). Teskedsgumman med Birgitta Andersson. Beppes jullovsmorgonprogram. Mumintrollet, men kan inte riktigt bestämma mig för vilken version som är bäst. Kanske den med Gösta Ekman som Kungen, Lasse Pöisti som Mumintrollet och Birgitta Ulfsson (var det väl) som muminmamman. Kanske John Blund, gestaltad av Lennart Svan i programmet halv sju. Eller Drutten och krokodilen i Sveriges magasin. Näe förresten, varken John Blund eller Drutten & krokodilen får vara med. Men däremot får Bullen vara med, men bara versionen med Cissi Elwin och Martin Timell. Då var jag knappast barn, men det var himla bra.Något som jag också minns med glädje från min barndom, men som knappast kan kallas barnprogram var gamla fina filmer med Nils Poppe som Soldat Bom, Söderkåkar och Harold Lloyd, den store amerikanske stumfilmsstjärnan, vars filmer gick på TV i mitten/slutet av 70-talet, på fredagarna vill jag minnas.Någon annan som minns ytterligare program? Skriv en kommentar, så kan alla vi som är födda på 60-talet bli riktigt nostalgiska.