Man får helt andra morgonvanor när man skaffar hundvalp. Fan jag är ju tvungen att stiga upp runt halv sju varje morgon. Och inte får man något morgonfika på sängen på helgerna längre. Men sånt är väl hundägarlivet. I förmiddags fortsatte miljöträningen med besök i ytterligare en ny miljö. Vi vandrade runt en sjö. Men eftersom vi har en så liten valp, som dessutom inte vill bli buren, blev det egentligen bara runt bilparkeringen.Senare på dagen förfinade vi kunskapen att leka kurragömma. Det gick alldeles utmärkt, men är näst initll omöjligt om man är ensam hemma, eftersom hon följer en i hälarna i stort sett hela tiden. Efter lunchen prövade vi att släppa Ia lös i trädgården, dvs utanför hennes rasthage. Vi passade på att öva inkallning, och det gick väl faktiskt ganska bra. Och när man promenerar runt i trädgården söker hon kontakt och följer faktiskt väldigt bra.Vad som däremot inte var speciellt väldigt bra, var när vi lyfte upp henne på trimbordet för service. Vi lyckades väl till nöds tvätta öronen och klippa de flesta klorna. Att klippa pälsen på en sån där yrtott var inte att tänka på. Helt klart är att vi har haft henne uppe på trimbordet alldeles för lite och för sällan. Detta måste det jobbas mer med.

...för oss hundägare, Vespaägare, espressoälskare, italiensk mat-fantaster och framför allt oss som tycker att mänskliga relationer är viktiga? Tja, någon sänkning av hundskatten har det inte talats om, men inte heller om någon höjning. Vespaåkandet har ingen velat belägga med nöjesskatt, och trafikskatten är redan idag försumbar (jag missade att betala den i tid, och påminnelseavgiften var högre än själva skatten). Espressodrickandet har jag över huvud taget inte hört debatteras i valrörelsen. Och italiensk mat lär väl aldrig bli en het politisk fråga (även om Carl Bildts fru har skrivit en italiensk kokbok.) Återstår egentligen bara frågan om hur relationer mellan människor påverkas av valresultatet. Ja, det vete fan. Den som lever får se. Men på det hela taget tror jag att Italien-romantiker som jag inte nämnvärt får ändrade levnadsförhållanden på grund av valresultatet. Men alla är ju inte Italien-romantiker.

Idag är det ju dags att göra sin plikt i det demokratiska samhället. Att rösta är nästan inte en rättighet, det är är en skyldighet. Och nu står jag inför årets svåraste val. Vad ska jag ta? Rött eller svart. Ska jag åka stora Vespan (den röda) eller lilla Vespan (den svarta) till vallokalen? Vad jag ska göra när jag kommer dit kan jag nog hantera, men vilken Vespa ska jag välja? Den röda är ju roligare att köra på 50-vägarna, och den svarta är lite piggare när man bara kan köra i 30. Och nu är det väl ungefär lika mycket 30- som 50-väg till vallokalen. Hmmm, ska jag välja rött? Eller svart? Eller ska jag välja grönt, dvs promenera till vallokalen?