Jag tar mig friheten att stjäla en rubrik av Jossan, för det var så himla bra. Och jag stjäl också innehållet i hennes inlägg. Av samma skäl.Alltså. Det verkar som om ett gäng SFI-studenter (SFI betyder Svenska För Invandrare) har fått i uppdrag att blogga. Och det är ju ett utmärkt sätt att lära sig svenska. Om någon av er SFI:are läser detta, ta då min uppmaning på fullaste allvar, och fortsätt blogga. Det är dessutom roligt.

Kommer svägerskan någonsin att vilja vara hundvakt igen? Just nu känns det tveksamt. Enligt utsago har hundfan varit för jävlig idag. Vilket ju kan bero på att Ia inte riktigt kände sig komfortabel med den nya situationen. Får väl se hur hon är i morgon då jag ska vara hemma igen.Det verkar som om frun lyckats befästa hundens förmåga att leta efte gömt godis innomhus. Det tror jag är en bra sorts aktivering.I morse tog jag ut Ia på en liten kortpromenad innan jag drog till jobbet. Då mötte vi en Springer Spaniel. Den hunden har vi sett ofta förut, och den går nästan alltid utan koppel. Man får en känsla av att hunden och husse arbetar väldigt bra ihop, och att det förmodligen är en mycket stabil och fin hund. Och si, Ia blev inte rädd utan ville lite nyfiket hälsa på Spanieln. Bra! Får kanske försöka tima in dom i morgon bitti också. Kan säkert vara nyttigt för Ia.

Har varit och köpt mer RAM-minne till datorn. Tänkte uppgradera från 512 MByte till det tredubbla. Men fan, det fungerar inte. När jag stoppar i minneskorten startar inte Windows. Jag blir så trött på sånt. Varför kan det inte bara fungera? Dessutom har jag köpt en extern hårddisk. Just nu står den och formatterar sig. Få se om den behagar fungera sen. Fan trot.

Då kan man äntligen ge sig av hemmåt då, efter första arbetsdagen. Ska försöka åka förbi däckverkstaden för att se om det kan fixa framdäcket på Vespan. Få se om jag hinner skriva något mer i kväll. Det vore väl trevligt.

Jo, pyttsan. Förmiddagen har varit fullständigt för jävlig på jobbet, och när jag tänker på att jag ska försöka arbeta hemifrån två dagar i veckan för att kunna ta hand om hund, blir jag mörkrädd och stressad. Jag som aldrig annars blir stressad. Det känns inte alls bra. Och ska man sedan kunna skriva något vettigt på bloggen vete fan hur livet ska gå ihop.

Lyssnade idag lite på en skiva med Galenskaparna och After Shave. Och då, om inte förr så blir jag påmind om hur underbara våra svenska dialekter är. I synnerhet de som m Galenskaparna och After Shave ofta använder till sina karaktärer. Lyssna bara på inledningen till sången om macken. "Roger, har du en skiftnyckel?" "Näe, den har jag kastat" Det går inte riktigt att återge denna underbara dialekt, som förmodligen hör hemma någonstans i Dalsland, och är en underbar blandning av Västgötska och Bohuslänska. Eller när de sjunger om sillen, med det typiska bohuslänska i:et. Som sagt, går inte att återge i skrift, men helt underbart att lyssna på.

Köksbordspsykologi är ju ett annat ord för när man som icke utbildad försöker analysera, förstå och kanske komma med lösningar på mänskilga problem, familjens eller nära vänners. Samtalen och funderingarna utföres bäst vid köksbordet, därav namnet. I vår familj verkar det ha uppstått en variant av detta, datorpsykologi. Äldsta dottern berättade att hon satt och chattade med sina vänner på MSN och försökte hjälpa dem. De mådde inte bra och hade det inte lätt. Och mycket (jag säger MYCKET) glädjande är att hon inte alls känner igen sig i problemen. (Men så vet jag också vem som är hennes far, så det är inte så konstigt.) I alla fall berättade hon att det inte alltid är så lätt. Någon kompis hade klagat på sina föräldrar, och äldsta dottern hade så när svarat "jag förstår dina föräldrar", men kom på att det kanske inte var så lämpligt.

Två stora framsteg idag. För det första har Ia hållt sig så pass lugn på trimbordet så att det gått att frisera henne. Hon ser inte längre ut som en vilde, och klorna är också lite klippta. För det andra har vi lyckats få henne att söka efter godis som gömts i köket. Och som vanligt när det görs stora framsteg är jag inte inblandad. Detta har fru och barn lyckats med när jag under dagen varit och uppvaktat en kompis som fyllde 90 år. I övrigt inget speciellt.