Som de flesta av oss märkt har det varit, eller kanske kanske fortfarande är. Enligt en liten ruta som dyker upp när man loggar in beror problemet på att det är så många användare. Då tänker man ju i första hand -varför inte kasta ut de som bara skrivit några få inlägg för över ett år sedan och sedan inte gjort mer. Lite utrymme borde det väl frigöra. I andra hand tänker man att vi som bloggat troget i över ett års tid, borde inte vi få en gräddfil med snabbare access och sånt. I tredje hand tänker jag att det ibland är lite synd att det inte heter bloggabetalalitegrann, för om man betalade för sin blogg skulle man ju kunna ställa helt andra krav på leverantören av tjänsten. Idag kan man i princip inte ställa några krav alls. Men enligt vissa som varit i kontakt med ansvariga på bloggagratis gör dom en himla bra jobb i alla fall. Så det får man väl vara tacksam över.

..läser jag att jag skrev ett inlägg om mina gonattvisor. I och med att vi skulle utrusta husvagnen i somras kände vi behov av en radio/CD-spelare på semestern. Smart som jag var köpte jag då en apparat som både kan spela mp3-skivor och även läsa mp3-filer från ett USB-minne. Så numer kan jag starta musiken på kvällen när jag lägger mig och vakna upp på morgonen och fortfarande höra musiken. Kanon. Tycker jag. Men kanske inte frun.

Näst sista träffen på rallylydnadskursen.  Och jag som tycker vi knappt har börjat. Idag gick vi inte igenom så många nya skyltar utan vi gick banor i stället. I slutet på förra träffen fick vi dela in oss i grupper och göra var sin bana. De banorna byggde vi idag och gick dem. Ingen lätt sak. Momenten i sig är inte så svåra, men det är oerhört svårt att hålla Ia fokuserad under en hel bana. Men helt klart är att träning ger färdighet. Frun som övat en hel del på flera moment i följd hade mycket lättare att klara av en bana än vad jag hade.

På kursen deltar vi, en sheltie, en Leonberger, en finsk lapphund, en golden, en blandras och en coton de tuléar. Jag brukar ju ganska föraktfullt uttala mig om små fjollhundar,  men denna krokodilätande bomullshund från Madagaskar är ett klart undantag. Den är så himla mysig så om det inte fanns lagotto skulle jag vilja ha en sån. Tveklöst. Pigg, glad, inte ett dugg terrierettrig, nyfiken och läraktig. En helt underbar Filur. (Hunden heter så, Filur.)

Vad som är riktigt roligt är att flera av oss som går denna kurs också vill gå fortsättning, så det finns stora möjligheter att det blir en sån när denna kurs är slut. Kanon.