...sprider sig i huset. Det beror på att jag just tagit ut bröden ur ugnen. Grovt rågbröd med sirap, kummin, anis och fänkål. Det där med att rågbröd ska vila ett dygn innan man äter det, är bara jävla nys. Nybakat bröd ska alltid ätas nybakat. Därför ska jag koka lite te, bre några smörgåsar och ta med mig upp på en bricka så det blir te och smörgås på sängen. En perfekt avslutning på en söndag.

Morgonen för Ia började på allvar med en morgonpromenad (så ovanligt...) med frun medan jag monterade ihop en bokhylla från Ikea. Efter frukosten drog vi iväg på husvagnsutställning och då fick Ia stanna hemma. När vi kom tillbaka från den blev det en långpromenad med personspår. Vi la två spår på vägen ut, och sedan gjorde vi dem på tillbakavägen. Det är klart att ibland lever Ia i sin egen värld, men hon är mycket mer följsam och samarbetsvillig när man är ute och går nu, än för ett halvår sedan. På promenaderna kör vi stenhårt med rallylydnadskomandona som vi lärde oss förra veckan, och det går faktiskt riktigt bra. Det är lite meckigt med koppe bara, skulle vara mycket lättare utan, men det kommer senare. I alla fall tycker Ia det är vansinnigt roligt. Något som också är roligt är att få springa lös. Det är inte bara roligt för henne, det är roligt för oss andra också. Frågan är om det finns någon som är mer glädjespridande än att se sin lagotto springa i full fart och se hur öronen fladdrar av glädje.

Spåren gick inte så himla bra, kanske beroende på att det var länge sedan för både hund och förare. Vi får nog öva lite oftare på spår.

Efter middagen var det dags för hundvård så frun tog fram flaskan med örontvätt. Det fick Ia se, och sprang raskt och la sig i sin bur, och vägrade komma ut. Men till slut kunde hon inte motstå ett tuggben inkletat med leverpastej, så då fick vi upp henne på bordet. Kammning och svansklippning stod på schemat, och det är nu avklarat. Sedan var det dags för kvällspromenad. Det regnade men var milt ute, och Ia verkade inte tveka en sekund att gå ut.  Nu ligger hon och sover på en hög med reklam på hallgolvet, så hon är nog trött. Hon också

...och det har vi ju redan, men vi var på husvagnsmässa idag, och det var intressant. Eftersom ingen av oss någonsin bott i husvagn var det väldigt svårt att bedöma olika vagnar när vi tittade i våras innan vi köpe vår. Man hade ju ingen aning om vad man skulle titta efter. Men efter en säsong vet man lite mer vad man vill ha och hur saker och ting borde funka. Därför var det extra spännande att gå runt och titta på alla vagnar, och det blev ju med helt andra ögon än när vi gick på husvagnsmässa förra året. Och naturligtvis hittade vi drömvagnen, en Solifer 520. En från början finsk vagn men som numer ägs av Polar. Men trots detta  är den finsk i designen, i synnerhet på ett sätt. Sedan mina besök i Finland vet jag att finska kök har en otroligt finurlig finess. I ett av överskåpen ovanför diskbänken har man ersatt nedersta hyllan (och ibland även hyllan ovanför) med ett diskställ. Det innebär att man inte behöver ha ett utrymmeskrävande diskställ på diskbänken, och all disk som står och torkar får man undan så det ser rent och fint ut i köket. Himla finurligt. Och tro det eller ej, men Solifers husvagnar är också utrustade med denna finess. Jag blev såld direkt. Dessutom har dom en rejäl matplats inne i vagnen. Ingen jävla fånig U-soffa, utan två långa soffor mitt emot varandra. Kanon helt enkelt. När vi ska byta husvagn lutar det mycket åt en Solifer 520.