Som jag tidigare skrivit om kommer jag min IOGT-NTO-förening att delta i riksinsamlingen till stöd för världens barn den 13 oktober. Världens barn är ju ett samlingsnamn för en massa organisationer som arbetar med biståndsprojekt på olika ställen runt om i världen. En av de största organisationerna som är med är Röda Korset. De tillhör också de organisationerna som får mest pengar från insamlingen till sina projekt. Men jag tycker mig har märkt ett visst motstånd mot att delta i insamlingen i vår kommun. De vill hellre samla in i eget namn. Och döm om min förvåning när jag besökte Röda Korsets hemsida. Jag har besökt ett flertal av de deltagande organisationsernas hemsidor, IOGT-NTO, Läkarmissionen, Diakonia, Rädda Barnen, Coop, Lions och Vi-skogen. Alla dessa föreningar har Världens barnloggan på sin förstasida och information om att man deltar, men inte Röda Korset. Varför ska dom vara med och få en massa pengar när dom inte vill ge insamlingen publicitet på sin egen hemsida? Märkligt tycker jag.

Idag berättas det från dagis att Ia inte längre är lika populär bland hanhundarna som hon var förra veckan. Kanske lika bra det. Hon fick också beröm för att hon går så fint på promenaderna. Kul att hon gör det någon gång tycker jag. Och det är väl bättre att hon gör det på dagis än med oss. I alla fall om hennes sätt i koppel med oss skulle behöva drabba den stackars dagispersonalen. Ett lite intressant fenomnen från dagis är hämtnings- och lämningsproceduren. På dagis finns bara plats för en hund i taget i entren. Så man går in, tar av hunden koppel och halsband, och sedan öppnas nästa dörr in till själva dagiset. Naturligtvis vill man prata lite med personalen, vara lite social på morgonen och få reda på hur det varit på kvällen. Men ibland händer det att det är både hämtnings- och lämningskö. Och vissa människor blir så stressade av att stå och vänta på att någon före dem ska stå och prata skit med personalen. Det har ibland hänt (inte mig, men frun) att kärringen som står bakom i kön flera gånger har gläntat på ytterdörren för att se om man inte är färdig snart. Fan, har hon så bråttom kunde hon väl kommit tidigare.  Som sagt än så länge har det inte hänt mig, men den dan det händer mig kommer jag säga, "du kan vara lugn, jag kommer ut när jag är färdig."

Efter middagen gick vi en lång promenad med Ia. En hel del övningar under tiden, gå fint, gå sakta, stanna sitta framför, etc.  Det var meningen att vi skulle kamma lite päls också, men det har inte blivit gjort. Idag.