Idag har jag inte varit hemma ett skvatt, och har därför lite dålig koll på vad som hänt. Men jag vet att det har övats kantarellsök, med stor framgång. Jag vet också att det övats lite på de rallylydnadsmoment vi hittills lyckats förstå. Detta gjordes i trädgården utan koppel, och med blodpudding som belöning verkade ingenting vara omöjligt. Säkert har det också promenerats en del, och kanske gjorts mer saker, men det vet jag inte om som sagt.

Däremot slår det mig att jag glömde skriva en sak i lördags. En ganska viktig sak. Vi var ju ute kring Norrtäljetrakten, och på en skjutbana i närheten där vi var, hade polisen någon slags skyttetävling, så det sköts väldigt mycket, och väldigt högt (eftersom skjutbanan låg väldigt nära där vi var) i stort sett hela dagen, och Ia var helt oberörd. Det bådar ju gott inför nyår och andra begivenheter.

Himla fånig fråga i rubriken, men om den har lockat till sig någon läsare kommer här svaret i form av en liten berättelse. När jag kom hem ikväll runt 11, hade alla gått och lagt sig. Hunden låg i hallen så hon hörde när jag kom. Trött var hon, så hon orkade inte komma och möta mig i ytterdörren, däremot låg hon och bankade svansen i golvet så det dånade i huset. Så fort jag närmar mig henne lägger hon sig på rygg och vill bli kliad på magen. Det är lite meckande att få av sig MC-stället, men när det väl kommer av kan jag lägga mig på golvet hos Ia och mysa. Efter en liten stund går jag upp för att byta kläder, och Ia följer glatt efter. När jag bytt kläder lägger jag mig i hundsoffan, och Ia kommer som ett skott och lägger sig och vill gosa mer. Länge. När jag så småningom går ut i köket för att fixa mig lite te och rostat bröd, öppnar jag frysen för att ta fram lite bröd att rosta. Då tar den en sekund sedan kommer en liten hund sugen-på-att-någon-ska-kasta-frysta-ärtor-på-golvet-som-hon-kan-jaga. Och det är det man ska ha hund till. Någon som blir så himla glad och gosesugen när man kommer hem. Någon som hela tiden vill vara med en när man kommer hem. Någon som vill leka med ärtor när man kommer hem. Helt enkelt någon som bryr sig. Vad mer kan man önska?