En riktig hunddag har det varit idag. Och Ia verkar rätt nöjd med dagen. I alla fall är hon trött. Ia började dagen med en morgonpromenad tillsammans med frun, medan jag var hemma och städade. Sedan blev det väl några tråktimmar innan gästerna kom. Hannah har ibland sagt att Tristan kan vara lite grinig av sig mot andra hundar. Men av något sådant märktes inte alls. Efter att vi hade fikat tog vi en promenad. Och Tristan visade på en gång att han är en äkta tryffelhund. Visserligen är det inte så gott om tryffel i vår by, men i vår skogsdunge tog det inte lång tid för Tristan att leta upp så kallad hartryffel. Så nu vet vi det, det finns hartryffel där. Ia och Tristan fick springa lösa, och det gick alldeles utmärkt. Det försöktes också ta kort på dem, men det var ingen lätt sak. Får se om jag i morgon kan hitta några användbara kort i kameran. Annars kan ni kanske besöka Hannahs blogg, för hon får säkert fram några bra bilder.

Att man älskar sin hund högre än någon annan hund är väl inte så konstigt, men vad som slog mig idag var hur lika Tristan och Ia är till sättet. Och det är väl det som kallas rastypiska egenskaper. Och då inser jag hur oerhört förtjust jag är i just lagotton som ras. Vilken tur att vi valde just den rasen. Men sedan är det såklart stora skillnader mellan Ia och Tristan, men det är mer individuella egenskaper.

Efter middagen satte vi oss i vårt allrum på övervåningen för att umgås. Och så småningom för att äta citronmarängpaj till efterrätt. Vi lyckades inte dra i oss hela pajen till fikat, så lite blev kvar. Gissa vad som händer om man lämnar en citronmarängpaj på bordet och en lagotto vid sidan av. Svar: Lagotton äter upp marängtäcket. Och av vad som hände att döma, är Ia en lagotto.

Det är otroligt vad man kan åstadkomma med en hund och en dator. Dessa två enkla saker har givit oss en underbar dag. För det är tack vare vårt hundägande och möjligheten till bloggande med datorn som vi kommit att lära känna Hannah, Tristan och Joakim, och de var och hälsade på idag. Himlans trevligt var det. Och det känns som om detta bara är början. Vi har bara haft hund i drygt ett år, och redan lärt känna en massa trevliga hundmänniskor. Var ska detta sluta?

På måndag har jag fått det stora förmånen att åka på tjänsteresa till Göteborg igen. Det betyder i princip flyg till Landvetter, taxi till kontoret, 7 timmars sammanträde, taxi tillbaka till Landvetter och flyg hem. Inte så roligt. Men om man har tur, blir vi klara tidigare, och då kan man promenera en sväng i stan, och kanske till och med fika någonstans. Det vore inte dumt. Dessutom skulle jag behöva gå förbi Mauritz kaffe och fylla på mitt förråd av gammal java. Vi får se vad som hinns med.

Vår gamla TV har totalt packat ihop och ikväll var vi tvungna att köpa en ny. Vad ska man då köpa för TV? En stor jävla plasma TV på en himla massa tum, eller räcker det med den storlek som för 20 år sedan ansågs vara största tänkbara lyx, nämligen 26"? Det verkar som en normal-TV idag i alla fall inte är mindre än 42". Men då kostar de också någonstans mellan 15.000 och 20.000 kronor. Åt helvete för mycket för en TV tycker jag. Men man kan ju dra sig till minnes vad TV-apparater kostade för 20 år sedan. Vår första TV köpte vi på låneköp på OBS!. Den kostade runt 4500 på den tiden. Det var ungefär en hel månadslön efter skatt. Vår andra TV (den som just packat ihop) kostade väl också nånting runt 4-5 tusen. Och det var faktiskt inte mer än runt 7-8 år sedan. Svärmor köpte också nyligen en TV. Hennes gamla var från 1984, så den hade verkligen hållit länge. Och den kostade då 10.000 Det var väl runt två månadslöner för dom på den tiden. Men det skulle ALDRIG falla mig in att köpa en TV som kostade två månadslöner idag. Men det skulle bli en jävla bra TV, det kan jag garantera. 

För vår del blidde det en 32" TV, och den kostade runt 9000. Alldeles för mycket tycker jag, men det tyckte inte andra. Men hör och häpna, idol blev inte ett dugg bättre med den nya TV:n. Men en intressant iaktagelse är att när vi varit och handlat kunde jag bära in matkassen i ena handen och TV:n i den andra. Jag kan lova att jag inte kan bära ut den gamla TV:n till bilen lika enkelt.

Jag överlevde kvällens idolutsändning tack vare Dobidoo och Peter Apelgren. För er som inte vet vem Peter Apelgren är, och som har missat honom i radioprogrammet Rally, vet jag inte vad jag ska göra. Ni har missat något STORT. I alla fall räddade han min kväll. Tur att det finns alternativ till idol.