Även idag har jag varit hemma, och även idag har det varit en tråkdag för Ia. Efter middagen fick hon en kort promenad, sedan åkte fru och barn iväg till min fader för att att gratulera honom på födelsedagen. Tyvärr kunde jag inte följa med, för villaägarföreningens styrelse, som jag sitter med i, hade styrelsemöte hemma hos oss i kväll. Och Ia fick stanna hemma. Så hon har i och för sig skällt ut alla våra gäster när dom kom. Sedan fick hon något gott att tugga på som varade rätt länge. Vad hon fick vet jag inte. Frun köpte det i djuraffären, och hon som sålde det sa att det var något som alla hundar älskade. Hon sa också att vi inte ville veta vad det var för något. Hon hade delvis rätt. Ia älskar det, men jag vill veta vad det är. I övrigt har Ia ägnat kvällen åt att skälla ut våra trädgårdsspöken. Fan vad hon har skällt på de svarta fönstren i kväll.

När fru och barn kom hem fick hon gå en liten promenad, och sedan övade faktiskt fru och hund lite. Så en helt värdelös dag blev det kanske inte för Ia.

Vi har gjort vissa ommöbleringar hemma, i syfte att skapa mer utrymme i bokhyllorna, och inte minst att få plats med fler bokhyllor. I samband med detta har jag utnyttjat möjligheten att samla alla mina kokböcker på ett och samma ställe. Man får liksom bättre överblick på det sättet, och man vet bättre var man ska leta. Dessvärre fick inte alla plats i en bokhylla, så omflyttningen är inte helt klar än. Men  jag försökte ändå räkna dem, och fann att jag just nu har strax under 180 kokböcker. Jag måste väl erkänna att jag inte lagat mat efter alla recepten. Ännu.

Jag ska inte hålla mig hemma, det blir inge bra för Ia. Hela förra veckan var jag ju borta varje kväll, och då aktiverades Ia av alla krafter. Idag har jag varit hemma hela kvällen, och inte fan har Ia blivit aktiverad. Vi har varit och handlat, läst läxor med barn, röjt undan i köket, dammsugit och säkert en hel del andra nyttiga hushållsgöromål också. Men Ia har bara fått två ynka promenader idag. Inge bra. Eller förresten det var nog inte helt sant. Jag har för mig att frun berättade att Ia varit ute och sprungit på tomten. Det tyckte hon säkert var roligt.

Återigen en sån där kväll när jag inte har varit hemma. Men den kortfattade versionen av vad som hänt ikväll är att det övats en hel del av det vi lärde oss på kursen igår. Enligt utsago går det hur bra som helst. Här hemma. Och utan koppel. Kopplet är bara till besvär. Ett problem vi märkte igår var ju att Ia tappar koncentrationen efter några moment, så idag har frun övat på att det kommer en serie moment efter varandra. Få se om det hjälper.

Jag vet också att det promenerats en del. Men i övrigt vet jag inget, men det har säkert inte varit en speciellt tråkig kväll för Ia även om det gjorts en del annat också.

Andra tillfället på rallylydnadskursen. Riktigt roligt börjar det bli. Tycker inte minst Ia. Hon vet precis vad som händer på den platsen vi övar. Och hon vet precis vad instruktören kan bjuda på om man har tur. När instruktören lånade Ia för att visa ett moment blev Ia så glad så hon hade svårt att koncentrera sig. Men man ser verkligen hur roligt hon tycker det är att jobba. Trots sina koncentrationssvårigheter gjorde hon allt hon kunde för att komma på vad hon skulle göra för att få godis. Skyltarna vi övade på idag var. 270 höger runt, 360 höger runt, hund framför, sitt, framåt med hund höger runt, hund framför, sitt, framåt med hund höger runt, enkel slalom, spiral högerl, gå långsamt, springa och gå vanligt. Varje skylt är inte speciellt svår att öva in, (så här långt) men att sätta ihop dem och behålla fokus en hel bana är ingen lätt sak. Vi avslutade kursen med att bygga en egen bana som vi sedan fick gå. Det var definitivt ingen lätt sak, varken att bygga eller att gå den. Men det är väl bara att öva. Just nu är fru och hund ute och går, och jag kan ge mig attan på att dom övar av alla krafter.

Som den trogne bloggläsaren vet, besöker vi med glädje caféet Filckorna Lundgren på Skäret när vi är i västra Skåne. För några år sedan gav de ut en bok med en hel del recept. För en tid sedan skulle jag baka efter ett av recepten, nämligen Äpplemusslor. Det är en klar favorit när vi är där, då jag hade höga förväntningar på resultatet. En äpplemussla består av en pajbotten,, ovanpå den en klick äpplemos och ovanpå smular man en smuldeg verkar det som. Men det blev liksom inge bra när jag bakade. Degen till botten gick inte att knåda ihop, den var bara smulig. Jag var tvungen att tillsätta vatten för att kunna få ihop den. Och smuldegen blev inte smulig ett dugg.  När jag hade misslyckats två gånger skickade jag ett mejl till cafét och frågade om det var mig eller receptet det var fel på. Och självklart var det receptet. Och det var inte lite fel heller. Massor med fel var det. Så nu ska jag prova igen, och då går det säkert mycket bättre.

På min arbetsplats i ett internationellt företag, genomför vi årligen så kalla de attitydundersökningar om vad personalen tycker om sitt jobb. För att en sådan undersökning ska bli bra är det viktigt att så många som möjligt svarar på den. Nu har man satt upp affischer där man uppmanar folk att utnyttja denna möjlighet att ge sin syn på företaget. Men eftersom vi är ett internationellt företag är affischen skriven på , tja, inte är det någon vidare vacker engelska, men det ska väl likan det. Texten lyser: "Have your say!".

 Shakespeare, Oscar Wilde och grabbarna skulle ha ryst av ett så vedervärdigt uttryck. Och det gör även jag.

...sprider sig i huset. Det beror på att jag just tagit ut bröden ur ugnen. Grovt rågbröd med sirap, kummin, anis och fänkål. Det där med att rågbröd ska vila ett dygn innan man äter det, är bara jävla nys. Nybakat bröd ska alltid ätas nybakat. Därför ska jag koka lite te, bre några smörgåsar och ta med mig upp på en bricka så det blir te och smörgås på sängen. En perfekt avslutning på en söndag.