Morgonen för Ia började på allvar med en morgonpromenad (så ovanligt...) med frun medan jag monterade ihop en bokhylla från Ikea. Efter frukosten drog vi iväg på husvagnsutställning och då fick Ia stanna hemma. När vi kom tillbaka från den blev det en långpromenad med personspår. Vi la två spår på vägen ut, och sedan gjorde vi dem på tillbakavägen. Det är klart att ibland lever Ia i sin egen värld, men hon är mycket mer följsam och samarbetsvillig när man är ute och går nu, än för ett halvår sedan. På promenaderna kör vi stenhårt med rallylydnadskomandona som vi lärde oss förra veckan, och det går faktiskt riktigt bra. Det är lite meckigt med koppe bara, skulle vara mycket lättare utan, men det kommer senare. I alla fall tycker Ia det är vansinnigt roligt. Något som också är roligt är att få springa lös. Det är inte bara roligt för henne, det är roligt för oss andra också. Frågan är om det finns någon som är mer glädjespridande än att se sin lagotto springa i full fart och se hur öronen fladdrar av glädje.

Spåren gick inte så himla bra, kanske beroende på att det var länge sedan för både hund och förare. Vi får nog öva lite oftare på spår.

Efter middagen var det dags för hundvård så frun tog fram flaskan med örontvätt. Det fick Ia se, och sprang raskt och la sig i sin bur, och vägrade komma ut. Men till slut kunde hon inte motstå ett tuggben inkletat med leverpastej, så då fick vi upp henne på bordet. Kammning och svansklippning stod på schemat, och det är nu avklarat. Sedan var det dags för kvällspromenad. Det regnade men var milt ute, och Ia verkade inte tveka en sekund att gå ut.  Nu ligger hon och sover på en hög med reklam på hallgolvet, så hon är nog trött. Hon också

...och det har vi ju redan, men vi var på husvagnsmässa idag, och det var intressant. Eftersom ingen av oss någonsin bott i husvagn var det väldigt svårt att bedöma olika vagnar när vi tittade i våras innan vi köpe vår. Man hade ju ingen aning om vad man skulle titta efter. Men efter en säsong vet man lite mer vad man vill ha och hur saker och ting borde funka. Därför var det extra spännande att gå runt och titta på alla vagnar, och det blev ju med helt andra ögon än när vi gick på husvagnsmässa förra året. Och naturligtvis hittade vi drömvagnen, en Solifer 520. En från början finsk vagn men som numer ägs av Polar. Men trots detta  är den finsk i designen, i synnerhet på ett sätt. Sedan mina besök i Finland vet jag att finska kök har en otroligt finurlig finess. I ett av överskåpen ovanför diskbänken har man ersatt nedersta hyllan (och ibland även hyllan ovanför) med ett diskställ. Det innebär att man inte behöver ha ett utrymmeskrävande diskställ på diskbänken, och all disk som står och torkar får man undan så det ser rent och fint ut i köket. Himla finurligt. Och tro det eller ej, men Solifers husvagnar är också utrustade med denna finess. Jag blev såld direkt. Dessutom har dom en rejäl matplats inne i vagnen. Ingen jävla fånig U-soffa, utan två långa soffor mitt emot varandra. Kanon helt enkelt. När vi ska byta husvagn lutar det mycket åt en Solifer 520.

Idag har det inte varit synd om Ia ett endaste dugg. På förmiddagen fick hon en lång härlig promenad innan frun åkte iväg för att skramla bössa till förmån för Världens barn. Sedan har de lekt och övat en hel del, och även promenerat en eftermiddagspromenad. Efter middagen blev det ytterligare en promenad, och alldeles nyss fick Ia åka med och hämta hem barnen från efterfesten som UNF (Ungdomens NykterhetsFörbund) arrangerade efter väl förättat värv med insamlingen. Ia har även hunnit med att ligga och mysa i soffan medans vi tittade på TV-galan. Vad mer kan hon egentligen begära? Skulle väl vara att slippa bli kammad på magen då, och det har hon faktiskt också sluppit. Idag. (I morgon blir det värre med den saken.) Men nu sover hon, lyckligt ovetande om vad morgondagen för med sig.

Nu har vi sett klart på Världens Barn-galan på TV, och pustar ut efter dagens insats. Det är väl bra att Sverige går man ur huse och samlar ihop drygt 80 miljoner på en helg till Världens Barn. Och massor med människor har gjort ett fantastiskt jobb, och många har skänkt massor med pengar. Men egentligen tycker jag välgörenhet har en fadd eftersmak. Välgörenhet för mig klingar falskt. Jag associerar till förmögna människor som ger pengar och förväntar sig, eller snarare kräver tacksamhet tillbaka. Och på TV-galan idag höll det på att gå över gränsen när Anders Lundin uppmanade till stora applåder för folk som skänkt stora summor pengar. Lite äckligt är det. Men å andra sidan gör faktiskt våra insamlade 80 miljoner nytta, och pengarna används till långsiktigt bistånd, så det är ju inget fel i det. Och när pengarna används för folk i fattiga länder kan det väl vara OK, men när det samlas in pengar för "välgörande ändamål" i Sverige då blir jag faktiskt skeptisk. Sådana saker borde vi väl ha råd att finansiera med allmänna medel tycker jag.

Så sitter jag då mitt i insamlingen.Jag sitter i en kyrka och lämnar ut och tar emot bössor samt räknar pengar. Det är intressant, men kanske inte särskilt märkligt hur olika lätt det är att samla. Vi har just fått tillbaka 4 bössor som varit i köpcentrumet en timme. Totalt innehöll bössorna drygt 900 kronor. Det är fruktansvärt lite för 4 bössor i en timme. Det 4-dubbla borde vara mer normalt. Förklaringen ligger nog i att de som höll i bössorna var 4 pojkar från ett idrottslag, (P92). Och det är inte speciellt förvånande att de inte fick ihop så mycket pengar. För det första tror jag att de kanske stod och pratade lite för mycket med varandra i stället för att leende spänna ögonen i folk och uppmana dem att skänka pengar. Och troligt är vidare att tonårspojkar som är kommenderade av sin tränare att stå med bössa inte ser speciellt inspirerade och glada ut, och det tillsammans med den kanske vanliga uppfattningen att tonårspojkar är ena jävla slynglar gör troligen att folk hellre lägger pengarna i någon annans bössa. Till exempel en liten söt svensk flicka på 10 år. Eller en liten söt svensk tant från Röda korset på 80 år. Snacka om fördomsfulla bidragsgivare.

Så har det åter blivit fredag, och vad är fredag för dag?  Mysdag!! Kunde man ju hoppas, men det skulle tittas på Idol, så jag tog hunden med mig ut på promenad i stället. Och då fick jag uppleva något som jag aldrig sett förut. Så fort Ia hörde röster eller något annat spännande satte hon sig ner på marken och skulle vänta tills det spännande kom fram till oss. Jag tyckte inte det var någon bra idé så jag släpade vidare på hunden. Det gick inge bra ska jag säga. Så höll vi på ganska mycket på promenaden. Vi höll också på en himla massa med sitt och ligg, svänga höger och vänster och svänga runt och så. Helt klart är att det lönar sig att inte hålla sig hemma, för fruns övande under veckan när jag inte stört har helt klart givit resultat. Mycket imponerande.

När vi sedan tittade på Doobidoo, lyckades vi locka upp Ia att lägga sig i knät på frun, och lite på mig. Där låg hon länge och myste. Och vi satt länge och myste. Efter TV-tittande ville Ia öva mer inomhus, och det sa hon också väldigt tydligt. Så fru och hund har övat ytterligare en omgång i vardagsrummet, och så har Ia letat godis. Nu drar det ihop sig till läggdags.

Usch nu är det Idol på TV. Då går jag ut med hunden och stannar där till Idol är slut.

Och så är det åter en sån där dag med ett löjligt kort inlägg eftersom jag inte har koll på nånting hemmavid. Jag har hjälpt fruns syster att demontera Ikea-garderober inför hennes flytt i morgon. Och sedan jag kommit hem har jag suttit framför datorn och dels läst och kommenterat en eller annan blogg, men framför allt förberett inför lördagens världens barninsamling. Hoppas vi har allt på plats nu.

Ia har i alla fall tydligt meddelat att hon inte var road av långpromenad i kvällens regnväder. Men i stället har det bl a sovits middag (fru och hund) och så har det övats en del på rallylydnad. Och nu slaggar hunden ute i hallen ser jag.