Som jag tidigare skrivit om kommer jag min IOGT-NTO-förening att delta i riksinsamlingen till stöd för världens barn den 13 oktober. Världens barn är ju ett samlingsnamn för en massa organisationer som arbetar med biståndsprojekt på olika ställen runt om i världen. En av de största organisationerna som är med är Röda Korset. De tillhör också de organisationerna som får mest pengar från insamlingen till sina projekt. Men jag tycker mig har märkt ett visst motstånd mot att delta i insamlingen i vår kommun. De vill hellre samla in i eget namn. Och döm om min förvåning när jag besökte Röda Korsets hemsida. Jag har besökt ett flertal av de deltagande organisationsernas hemsidor, IOGT-NTO, Läkarmissionen, Diakonia, Rädda Barnen, Coop, Lions och Vi-skogen. Alla dessa föreningar har Världens barnloggan på sin förstasida och information om att man deltar, men inte Röda Korset. Varför ska dom vara med och få en massa pengar när dom inte vill ge insamlingen publicitet på sin egen hemsida? Märkligt tycker jag.

Idag berättas det från dagis att Ia inte längre är lika populär bland hanhundarna som hon var förra veckan. Kanske lika bra det. Hon fick också beröm för att hon går så fint på promenaderna. Kul att hon gör det någon gång tycker jag. Och det är väl bättre att hon gör det på dagis än med oss. I alla fall om hennes sätt i koppel med oss skulle behöva drabba den stackars dagispersonalen. Ett lite intressant fenomnen från dagis är hämtnings- och lämningsproceduren. På dagis finns bara plats för en hund i taget i entren. Så man går in, tar av hunden koppel och halsband, och sedan öppnas nästa dörr in till själva dagiset. Naturligtvis vill man prata lite med personalen, vara lite social på morgonen och få reda på hur det varit på kvällen. Men ibland händer det att det är både hämtnings- och lämningskö. Och vissa människor blir så stressade av att stå och vänta på att någon före dem ska stå och prata skit med personalen. Det har ibland hänt (inte mig, men frun) att kärringen som står bakom i kön flera gånger har gläntat på ytterdörren för att se om man inte är färdig snart. Fan, har hon så bråttom kunde hon väl kommit tidigare.  Som sagt än så länge har det inte hänt mig, men den dan det händer mig kommer jag säga, "du kan vara lugn, jag kommer ut när jag är färdig."

Efter middagen gick vi en lång promenad med Ia. En hel del övningar under tiden, gå fint, gå sakta, stanna sitta framför, etc.  Det var meningen att vi skulle kamma lite päls också, men det har inte blivit gjort. Idag. 

Idag har jag inte varit hemma ett skvatt, och har därför lite dålig koll på vad som hänt. Men jag vet att det har övats kantarellsök, med stor framgång. Jag vet också att det övats lite på de rallylydnadsmoment vi hittills lyckats förstå. Detta gjordes i trädgården utan koppel, och med blodpudding som belöning verkade ingenting vara omöjligt. Säkert har det också promenerats en del, och kanske gjorts mer saker, men det vet jag inte om som sagt.

Däremot slår det mig att jag glömde skriva en sak i lördags. En ganska viktig sak. Vi var ju ute kring Norrtäljetrakten, och på en skjutbana i närheten där vi var, hade polisen någon slags skyttetävling, så det sköts väldigt mycket, och väldigt högt (eftersom skjutbanan låg väldigt nära där vi var) i stort sett hela dagen, och Ia var helt oberörd. Det bådar ju gott inför nyår och andra begivenheter.

Himla fånig fråga i rubriken, men om den har lockat till sig någon läsare kommer här svaret i form av en liten berättelse. När jag kom hem ikväll runt 11, hade alla gått och lagt sig. Hunden låg i hallen så hon hörde när jag kom. Trött var hon, så hon orkade inte komma och möta mig i ytterdörren, däremot låg hon och bankade svansen i golvet så det dånade i huset. Så fort jag närmar mig henne lägger hon sig på rygg och vill bli kliad på magen. Det är lite meckande att få av sig MC-stället, men när det väl kommer av kan jag lägga mig på golvet hos Ia och mysa. Efter en liten stund går jag upp för att byta kläder, och Ia följer glatt efter. När jag bytt kläder lägger jag mig i hundsoffan, och Ia kommer som ett skott och lägger sig och vill gosa mer. Länge. När jag så småningom går ut i köket för att fixa mig lite te och rostat bröd, öppnar jag frysen för att ta fram lite bröd att rosta. Då tar den en sekund sedan kommer en liten hund sugen-på-att-någon-ska-kasta-frysta-ärtor-på-golvet-som-hon-kan-jaga. Och det är det man ska ha hund till. Någon som blir så himla glad och gosesugen när man kommer hem. Någon som hela tiden vill vara med en när man kommer hem. Någon som vill leka med ärtor när man kommer hem. Helt enkelt någon som bryr sig. Vad mer kan man önska?

Inget promenerande till eller från dagis idag. Bara till och från bilen. Nu på kvällen har Ia kommit på att blod-pudding/korv är gott. I synnerhet om den inte är helt torkad, utan lite mjuk inuti. Det har också lekts en del med Ia. I stort sett alla utom jag har gjort det. (Själv har lett en studiecirken kring filmen Så som i himmelen) Det har också promenerats en hel del, och sista kvällspromenaden var jag med på. Det har också kammats en del, och klorna har blivit klippta.

Och så var plats på vandrarhemmet bokad. (Ja Tessan, på Evedal)