....har jag fått besök på bloggen av någon som googlat på Avsesta+kåt.  Hur fan kan det gå till undrar vän av ordning. Jo, i Avesta har vi både fikat och varit på hundutställning. Men sen då? Jo, jag har även citerat texten till Nationalteaterns fina låt Livet är en fest. Jag kan, efter att ha kontrollerat, berätta att de flesta träffar på Avesta+kåt inte är fullt så oskyldiga som min blogg.

 Någon gång ska jag skiva en massa konstiga ord i ett  inlägg bara för att se om det finns idioter som söker på sådana ord. Ett sånt ord är fuskbög. Det ordet använde Alexander Bard en gång om Jonas Gardell. Han var en fuskbög för att han inte levde ett liv så promiskuöst som det anstår en äkta bög. Och nu har jag skrivit det ordet. Få se om jag får någon besökare som googlat sig hit. -Snälla besökare om du kommit hit när du googlat på fuskbög, förklara vad i helvete du sökte efter egentligen.

Som kunnat gissas av tidigare inlägg gick vi en morgonpromenad. Det blev den vid det här laget vanliga svängen. Den tar väl i runda slängar en och en halv timme. Sedan hem och käka frukost. Medan frun dammsög sedan talade Ia om för dammsugaren vem som bestämde här i huset. När dammsugaren äntligen gav sig och erkände sig besegrad vidtog djurplågeri. Dvs Ia blev kammad. Det behövdes verkligen. Det blev drivor med hår som kammades loss. Sedan var det dags för eftermiddagspromenad. Den gick jag själv. Ja, Ia var med, men inga andra. Och nu måste jag säga att hon börjar bete sig mer normalt igen. Inte alls lika stirrig och dragig. Det var riktigt skönt att bara strosa runt i byn en stund.

På kvällen har det varit mer kammande och ytterligare en promenad.  Nu är det dags för kvällsmat, och sedan läggdags.

Igår när jag skulle äta lunch glömde jag betala för den. Det må väl vara hänt eftersom jag pratade i telefon och det blev för mycket på en gång. Men vad värre är, när vi var och handlade i går kväll ville frun ha en fånig jävla hundtidning också (Härliga hund). Jag stoppade den i barnsitsen på kundvagnen så att den inte skulle bli skrynklig och kladdig av allt annat vi handlade. När jag skulle packa i varorna efter att ha betalat insåg jag att jag hade glömt lägga upp tidningen på bandet, för den låg kvar i vagnen där jag lagt den, varken jag eller kassörskan hade märkt något. Som tur var såg jag det själv först och kunde be att få betala den. Ärlig som man är.