För Ia har det nog inte varit en speciellt rolig dag. 47 mil i bil, inget en lagotto direkt längtar efter. Inget som en lagottos ägare heller längtar efter egentligen. Men det har trots allt gått bra. När vi kommit fram och installerat oss och satt oss att dricka lite kaffe kommer Mia och Salma. När de har installerat sig i sitt hus, som låg en bit ifrån själva vandrarhemmet, kom det till vårt rum, och Salma och Ia får leka. Och det gör dom. Samtidigt påpekar Mia var vi klippt Ia fel någonstans. Men turligt nog säger hon "klipp mer här och här" istället för "här och här har ni klippt för mycket". Så nu vet vi vad vi ska göra i morgon bitti. Och bara så att du vet det Mia, vi uppskattar verkligen att du berättar. Ia och Salma hade i alla fall väldigt roligt, och dom lekte väldigt bra tyckte frun och jag. (Det tycker alltid den som har störst hund, och Ia är större än Salma.) Så småningom kommer Tessan och hennes granne Annika med Primo och Kusco, och vi går ner för att äta. Stackars Ia får stanna på rummet. Men vi andra får en väldigt trevlig stund tillsammans, och alltihop tack vare våra hundar och bloggar. Utan internet och hundarna hade vi aldrig lärt känna varandra.

Det är en intressant upplevelse, ett helt vandrarhem fullt med hundar, och en stor andel av dem är lagotto.  Kul på många sätt tycker jag.

I tidningen läste vi att det varit ett rån mot en mataffär någon halvmil bort från oss i går kväll. Det är troligen förklaringen till det stora polisuppbådet. Om dom fick fatt på rånarna? Troligen inte.