Liksom förra helgen började vi dagen med en långpromenad med möjlighet till lösspring för Ia. Och återigen kan man konstatera att så länge det inte finns andra människor eller hundar i närheten fungerar Ia hur bra som helst utan koppel. Vad som händer när vi möter några andra vet vi inte ännu, och egentligen både vill och inte vill prova. Men utan människor springer hon i förväg ett litet stycke. Sedan vänder hon sig om för att se att vi hänger med. Och så springer hon lite till framåt, och sedan vänder sig om för att vänta på oss. Till skillnad från många andra hundar verkade Ia inte direkt jubla av glädje för snön. Inte så att hon inte gillar den, men jag märkte då inget speciellt. I och för sig har vi mindre snö än i till exempel  Uppsala.

Efter långpromenad och frukost åkte frun och jag i väg på ärenden. När vi kommit hem igen gick vi upp i skogen för att leta kantareller. Vi misstänkte att det inte skulle finnas några växande kantareller (nu heller) i skogen, så frun gick i förväg för att slänga ut köpta. Och det är ingen tvekan om att hon vet vad "leta kantarell" betyder.Det är inte heller någon tvekan om att hon behöver öva mer.  Men visst hittade hon alla kantarellerna. Sedan gick vi hem för att öva rallylydnad i trädgården. Det gick väl sisådär ska jag säga. Jag har haft väldigt svårt de senaste dagarna att få henne att sätta sig framför mig. Inne kan fungera men absolut inte ute. Frun provade i trädgården och det gick klockrent. Sedan skulle jag prova. Då funkade det inte alls. Vi övade också lite slalom, och gissa vem som snodde konerna och drog iväg. ( Frun eller en busig hund?) Som omväxling till rallylydnaden övade vi lite inkallning. Och i samband med det har Ia nu fällt sin första matte. En matte som sitter på huk och lockar på hund. En hund kommer som en kanonkula och hoppar upp på matte. Matte ramlar baklänges. Hund är väldigt nöjd.

Efter middagen åkte vi bort till bekanta på kalas, men Ia var tvungen att stanna hemma och ta hand om yngsta dottern som inte ville följa med. Det lär ha gått bra. Hon har i stort sett skött sig. Inte setat för länge framför datorn och inte käkat för mycket ostbågar. När vi kom hem blev den en kvällspromenad för Ia, och nu har hon gått och lagt sig. Slutligen några bilder från morgonens promenad.

Det är inte alltid så lätt att fotografera en hund. Ofta har hon hunnit ur bild innan man hunnit knäppa kortet

Det blev inte lika mycket öronfladder i dag som förra veckan, men Ia verkade rätt nöjd ändå

Sölkorvar