Idag var vi åter på rallylydnadsträning så som jag beskrivit tidigare. Det var tre andra hundar med också, En Irlänsk varghund, en lite pudel och en tysk jaktterrier. Ia och den tyska jaktterriern visade visst intresse av att hälsa på varandra, så det lät vi dom göra. Men då morrade terriern till och Ia backade tillbaka. En bra stund senare, när vi hade gått banan några gånger, visade både terriern och Ia återigen intresse av att hälsa på varandra så frun och terrierdamen släppte fram dem mot varandra. Men plötsligt gör terriern ett utfall och biter sig fast i Ia. Lite svårt att se var han tagit tag men det är någonstans kring munnen och troligen inte i nosen. Och som en sann tysk jaktterrier släpper han inte taget. Ia skriker, terriern matte försöker bända loss sin hund utan framgång, vår hundinstruktör hämtar vatten och häller på terriern, också det utan framgång, jag lockar med godis, jag vrålar terriern i örat, jag slår den med mina hanskar, utan framgång. Instruktören går för att hämta en järnpinne för att kunna bända upp käkarna på hunden, men av någon outgrundlig anledning släpper terriern efter en tid som kändes som en evighet, men kanske inte var mer än två minuter. En första inspektion visar på blod i Ias mustasch, men när vi tittar kan vi inte se något sår.  Terriern matte tittar på sin hund och ser visst blod i munnen på den. Kan den ha bitit sig själv möjligen? Kanske det, men det visar sig stax att det är terriertantens finger som troligen är källan till blodet, både på Ia och på terriern. Turligt nog verkar Ia inte speciellt berörd av det hela. Vi ser snabbt till att fortsätta med rallylydnad så att Ia även i fortsättningen ska förknippa den platsen med roligheter. Och sedan låter vi Ia hälsa på pudeln så att hon inte ska vara rädd för främmande hundar. Och så lite mera rallylydnad. Och de som är mest chockade är nog jag, frun och inte minst terrierns matte. När vi ska gå till bilen efteråt får vi rådet både av vår instruktör och av terrierns matte att vi ska gå tillsammans men hålla hundarna på avstånd. (Vår instruktör berättar för mig att terrierna matte är en mycket rutinerad och duktig hundägare, så orsaken kan inte sägas vara ovan/nonchalant/okunnig/korkad hundägare, utan kanske något annat. När vi sedan vandrar mot bilen frågar jag henne vad som egentligen hände, och hon börjar med den enligt henne själv dåliga försvarsöppningen "det har aldrig hänt förut". Men hon tror att terrierns utfall kunde bero på att hon var dum nog att strama upp kopplet, och då kände hunden kanske rädsla eller signal om kamp, och agerar som den är avlad att agera. DÖDA!!!!!!!!!!!!! (OBS, mitt tolking). Och självklart tar hon på sig hela skulden, och hittar vi några skador är det bara att vi hör av oss till henne. Eftersom jag har ett mycket starkt förtroende för vår instruktör och litar på vad hon säger, är jag övertygad om att terrierns matte INTE är en slarver som inte vet vad för tysk dödsmaskin hon är ägare till. Och som sagt, det märktes att hon var den som mådde sämst av alla inblandade.

Väl hemkomna undersöker vi Ia i bättre ljus. Vi ser inga bitmärken alls insidan av Ias överläpp, och vi hittar heller ingenting på utsidan. Lite svårt att se genom pälsen, men vi ser alltså inget. Troligen hade terriern bara bitit tag i en av Ias tovor i mustaschen.

 

Lilla mamma

1 december 2007 00:11

Men varför alls ha en "mördarhund" ?
Stackars lilla Ia hoppas hon inte får psykiska men.

 

La famiglia

1 december 2007 00:22

Tysk jaktterrier är enligt hundlitteraturen en produkt av tysk noggranhet. På 20-talet bestämde några tyskar sig för att ta fram den perfekta jakthunden, och dom lyckades. Tysk jaktterrier är en perfekt jakthund. En konskevens av det är dess skärpa och uthållighet. Denna jaktterrier används enligt matte väldigt mycket till jakt. Bl a av vildsvin. Ia verkar tämligen oberörd av det hela. Vi ska nog åka till platsen där det hände redan i morgon och göra något roligt, så att hon säkert även fortsättningsvis förknippar platsen med positiva saker. Sedan är det nog väldigt bra att det kommer hit en massa hundar på söndag så Ia inte tappar förtroendet för okända hundar. Men det verkar gå bra.

 

Hannah

1 december 2007 10:26

Vill du låna mina dr. martens kängor eller mina underground? De har stålhätta, bra att sparka med.. om det skulle hända igen... Fast du kanske inte kan ha dem, men frun kanske kan..

 

La famiglia

1 december 2007 15:04

Jag fick aldrig ha några dr martenskängor när jag växte upp, så jag funderar faktiskt på att köpa mig ett par bara för att ha haft några. Men problemet i detta fallet är att jag inte riktigt vet om det är rätt metod. Hunden gjorde ju bara vad den var tränad till, och jag tror fortfarande på vår instruktör som säger att hundens matte är mycket kunnig och att detta egentligen inte borde hänt. Och även om det i och för sig var hennes fel, så är det av kategorin "fel kan alla göra". Tror jag.

 

Yvonne & Totti & Dino

1 december 2007 16:26

Roligt är det aldrig när sådant händer. Kan ställa till med mycket. Särskilt trist när det är hund, av typen som inte släpper taget. Man är väldigt maktlös, när det händer.

Om inte vatten funkar,kan man vrida om halsbandet och "minska luftintaget" så släpper dom lite snabbare.

http://www.tottigalotti.se

 

mia

1 december 2007 17:25

Fy så läskigt. Men du verkar ha tagit det hela med ro. Jag hade varit hysterisk (tyvärr), tycker det är jätteläskigt med bitande hundar. Tur att Ia inte blev skadad eller rädd.

http://salma.bloggagratis.se

 

La famiglia

1 december 2007 18:27

Mia vem har sagt att jag tog det med ro? (Men visst, hade jag haft en åra till hands hade jag nog dragit den i skallen på hunden.)

Yvonne, jag tror att handgriplig strypning var nästa steg som var på gång att hända, men det behövdes alltså inte.

 

Lilla mamma

1 december 2007 20:11

Jag blev fruktansvärt arg och jag vidhåller: Det är omdömeslöst att ha sådana hundar. Det finns andra jakthundar utan detta beteende. Extra omdömeslöst är det - om man nu måste ha en sådan hund - att inte ha munkorg på den så fort den sticker tassen utanför dörren. TÄNK OM DET VARIT ETT BARN DEN GIVIT SIG PÅ ! och som inte hade Ias tjocka päls och sega hud. Barnet hade förutom de fysiska skadorna riskerat trauma som sutti i hela livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förläng...

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt....

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats...

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com   Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)   ...

Nyårsafton, årets sista och mest spännande dag för alla hundägare. (Det är väl i och för sig årets sista dag för rätt många människor.) Dagen började med en tvåtimmarspromenad på golfbanan, och nog fan var det folk ute och spelade golf idag också. De...