I går kväll när vi kom till Växjö var det tämligen mörkt. När vi klev ur bilen var det någon som hälade på oss. Det visade sig vara en annan lagottoägare som vi brukar möta på de flesta utställningar (Liza P, för er som vet).  Men hon sa att det var lite svårt att känna igen mig, för hon hade bara sett mig i solglasögon. (Vilket ju inte är så konstigt, för varenda utställning hela sommaren har ju varit solig, och då har jag alltid solglasögon, annars får jag ont i huvudet.) Hon hade noterat att jag skulle stå i rasmontern, och hon tyckte jag skulle solglasögon där också så att man kunde känna igen mig. Så ni som undrar vad det är för en idiot som står med solglasögon i lagottomontern på Stora Stockholm behöver inte undra, det är jag.

Folk som inte har hund kan ibland tro att hundägare är lite konstiga. Vi som har hund, vi vet att det är så. Varför tar man ledigt två dagar från jobbet, stiger upp klockan 6 för att baka bröd, packar bilen full med bur, burvagn, stolar, fällar och filtar, mat, kläder hund och familj, åker 47 mil, sover på ett vandrarhem, stiger upp i ottan, åker till hundutställning, väntar i fem och en halv timme, är inne i ringen i max 5 minuter, åker sedan tillbaka de 47 milen, allt bara för att få höra att Ia inte är värd mer än en tvåa? För bättre än så gick det inte. Här, liksom på Almare Stäket ansåg domaren att Ia var "mycket trång bak". Hannah, Karin och Lotta, vi klarar inte det här utan er. HJÄLP!!!! Nästa gång vi ställer ut måste ni vara med.

Och svaret på frågan då, varför man gör allt bara för att få en tvåa? Jo, det är mycket enkelt. För att vi fick träffa Mia och Salma, Tessan och Primo, som man bara träffar internetledes annars. Gårdagskvällen var mycket trevlig och likaså dagen på utställningen. Där fick vi dessutom träffa flera andra bekanta som vi inte sett på länge. Till exempel Ulrika och Ofelia (Kråkslottets Pelago), som för övrigt fick certet. (Ofelia alltså) Grattis!! Och det andra certet fick Primo. Grattis!! Himla roligt när två lite "okända" hundar kniper varsitt cert. BIR blev Gillenias Leon och BIM blev Gleskas Sweet Spot. Och fikade gjorde vi. Tessan hade med sig toscakaka, (kan ju låta lite smaklöst om man har en hund som heter Tosca, men hon var ju tyvärr inte där.)  Mia en massa olika muffins och vi hade havrekakor. Så trots en tvåa var det väldigt trevligt.

Hem körde vi nästan non stop för att hinna hem till Idol (jag ville så gärna se hur det skulle gå för Daniel), och vi hann. Men fan vad trött jag är. Ia däremot har vilat hela vägen hem, så hon är inte ett dugg trött.

För Ia har det nog inte varit en speciellt rolig dag. 47 mil i bil, inget en lagotto direkt längtar efter. Inget som en lagottos ägare heller längtar efter egentligen. Men det har trots allt gått bra. När vi kommit fram och installerat oss och satt oss att dricka lite kaffe kommer Mia och Salma. När de har installerat sig i sitt hus, som låg en bit ifrån själva vandrarhemmet, kom det till vårt rum, och Salma och Ia får leka. Och det gör dom. Samtidigt påpekar Mia var vi klippt Ia fel någonstans. Men turligt nog säger hon "klipp mer här och här" istället för "här och här har ni klippt för mycket". Så nu vet vi vad vi ska göra i morgon bitti. Och bara så att du vet det Mia, vi uppskattar verkligen att du berättar. Ia och Salma hade i alla fall väldigt roligt, och dom lekte väldigt bra tyckte frun och jag. (Det tycker alltid den som har störst hund, och Ia är större än Salma.) Så småningom kommer Tessan och hennes granne Annika med Primo och Kusco, och vi går ner för att äta. Stackars Ia får stanna på rummet. Men vi andra får en väldigt trevlig stund tillsammans, och alltihop tack vare våra hundar och bloggar. Utan internet och hundarna hade vi aldrig lärt känna varandra.

Det är en intressant upplevelse, ett helt vandrarhem fullt med hundar, och en stor andel av dem är lagotto.  Kul på många sätt tycker jag.

I tidningen läste vi att det varit ett rån mot en mataffär någon halvmil bort från oss i går kväll. Det är troligen förklaringen till det stora polisuppbådet. Om dom fick fatt på rånarna? Troligen inte.