Nu tycker jag nog att vi börjar få lite fason på hundägandet igen. Det känns som om vi aktiverar och motionerar Ia på en anständig nivå just nu. Dagen började ju med promenad, och efter frukost innan vi åkte iväg fick Ia leta efter två godishögar. På promenaderna får Ia alltid leta godis, vi övar vänta, gå här, och kanske något annat. Och för att göra bilturerna till en angenäm upplevelse för Ia brukar vi numer kamma henne när vi åker bil. Det betyder också att helt plötsligt tycker jag det är vansinnigt roligt att köra bil. (I vanliga fall tycker jag det är bättre att sitta bredvid föraren i framsätet och sova.)

Det är ju inte alltid Ia tycker det är så roligt att besöka kaféer, och hon tvekar inte att säga till när det är tråkigt. Vi brukar därför försöka muta henne med någon form av tuggben så att vi ska få fika i lugn och ro. Och härmed vill jag utmana alla tuggbenstillverkare. Försök tillverka ett tuggben som kan hålla Ia sysselsatt i mer än 10 minuter. Hittills har vi inte hittat något sådant. De flesta har hon tuggat i sig på den tiden, och de som hon inte tuggat i sig har hon tröttnat på. På förpackningen till tuggben brukar det stå om de är avsedda för små, mellanstora eller stora hundar, men jag skulle föreslå en annan klassificering. Snabbfika (en espresso stående i baren, ca: 1 minut), normalfika (kaffe och kanelbulle, ca 15 minuter), långfika (kaffe, bakelse och trevlig miljö att njuta av, ca: 30 minuter) och vänskapsfika ( kaffe/the/choklad/saft/läsk/juice, smörgås/bulle/kaka/bakelse/ och en himla massa att prata om, ca: 2 timmar).

I morse när jag vaknade (och alla andra mornar i husvagnen också för den delen) föll min blick på takluckan, och jag konstaterade glatt att det inte regnade.. När jag sedan steg upp och tittade ut kunde jag konstatera att det inte regnade ännu. Men det såg regntungt ut. Hur som helst, efter den sedvanliga morgonproceduren (jag stiger upp mellan halv åtta och åtta, kokar mig kaffe, sätter mig i förtältet och läser eller skriver, frun vaknar något senare och tar hunden på en morgonpromenad, vi gör frukost, den äts, det diskas, töms slaskvatten och nytt vatten fylls på, man duschar (kanske inte alla varje dag) och borstar tänderna går en liten runda med Ia) begav vi oss till Marsipanladan, som ligger någon mil före Fiskebäckskil och köpte choklad. När det var gjort åkte vi till kafé Olivia och fikade igen. Dagens utflykt avslutades med inköp av färska räkor i Bovallstrand.

Väl hemkomna satte jag mig att läsa och frun gick på en långpromenad med Ia. Men den blev längre än hon tänkt sig. I anslutning till campingplatsen finns ett antal motionsspår, och frun skulle gå ett av dem. Men dels blandade hon i hop färgerna och dels gick hon fel, så blev det nog det dubbla. Efter middagen fortsatte jag att läsa, och familjen i övrigt sov middag. Det är inte ofta jag kan förskjunka i en bok och oupphörligt läsa. De flesta böcker brukar jag somna av. Men faktum är att Harry Pottter-böckerna håller jag mig vaken av. När familjen sovit tillräckligt länge tog vi en promenad med hund och äldsta dotter, och hemkomna var det dags för kvällsmat. Och lägligt nog hade vi ju tidigare köpt räkor, så vad passade bättre än att äta dessa räkor till kvällsmat. Och eftersom färska räkor i runda slängar är fyra gånger så dyra var de väl också fyra gånger så goda. Hoppas jag.

Kvällen avslutades med att familjen tillsammans försökte lösa melodikrysset.. Vi klarade allt utom två frågor. (Jan Lindblads vissling och den amerikanske smörsångaren).

PS Det började aldrig regna, även om det hela dagen såg ut om om regnet snart skulle komma. Däremot har det blåst som fan.