Nu när jag skulle ta fram bullar av resterna från helgens fikande upptäckte jag till min fasa att jag har fått med mig en bullpåse hem som inte är min. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag stulit någons bullar. Det var inte meningen. Jag trodde bara det var vi som hade med oss bullar igår, och därför öste jag ner alla bullpåsar jag hittade när vi plockade ihop. Jag tar med bullarna til nästa utställning (Norrköping/Nyköping) så kan ägaren få tillbaka dem mot beskrivning. Eller om så hellre önskas, en påse nybakade bullar. Än en gång, förlåt.

Jag måste erkänna att man känner sig lite dagen efter idag. Dagen efter en stor utställningshelg. Det är många intryck att smälta och en hel del att fundera på. Detta verkar dock inte gälla Ia. Fortfarande har dagis sommarstängt, så jag var hemma på förmiddagen, och frun lite mitt på dan och jag kom hem senare på eftermiddagen. På förmiddagen är Ia alltid lugn och behaglig och vi gick en fin morgonpromenad. När jag kom hem på eftermiddagen hade Ia varit ensam i några timmar, och gisses vilken glad hund som mötte mig.  Hon fick fullkomligt tokfnatt, och vi lekte och gosade en bra stund. Efter middagen provade vi galgen till trimbordet som vi köpte i helgen. Och den gör verkligen skäl för namnet. Det är meningen att galgen ska hålla hunden stående, men när Ia försöker lägga sig blir hon hängande i galgen. När Ia hade hängt klart gick vi två spår som frun lagt. Det var verkligen länge sedan vi spårade, och Ia verkar delvis ha glömt bort hur man gör. Det var inte alls länge sedan vi övade sök, så dagens spår blev mer sök än spår. Vi ska lägga några lättare spår senare i veckan.

Det slog mig nyss att jag borde ha haft denna blogg i ett år nu, och när jag tittade efter såg jag att mitt första inlägg skrev jag den 20 juli förra året. Så nu har jag uppenbarligen hållit på i över ett år med skrivande. Intressant. När jag började visste jag inte riktigt vad jag ville och vart jag skulle, men jag är på intet sätt missnöjd över utvecklingen. Man ser ju en hel del nystartade bloggar som verkar intressanta, men efter någon vecka eller månad, tröttnar författaren på att skriva. Men jag  har svårt att tänka mig att någon av mina första läsare tänkte: Detta kan nog bli en intressant blogg att följa. Kanske att bloggen snarare liksom jag (i alla fall enligt en tidigare chef) "vinner i längden". (Men jag gillade aldrig den chefen riktigt bra). Hur som helst, jag har hållit på ett år, och jag planerar inte att sluta det närmaste året, men man får väl se vad som händer.

Då så, ska jag väl försöka komplettera mer med noteringar från gårdagen. Som jag skrev i går var jag lite för trött för att skriva något mer utförligt. Men N.B när vi åkte hem från Västerås igår kände jag mig inte det minsta trött, snarare tvärt om. Jag brukar bli väldigt trött när jag kör bil, i synnerhet med släp på motorväg, men igår var det inga problem alls. Det var som om helgens mycket angenäma upplevelser verkligen fyllt på mina energiförråd. (Det som gjorde mig trött var allt jag gjorde när vi kommit hem efter Västerås.)

Hur som helst, gårdagen blev alltså också en mycket lyckad dag. Vad som speciellt gläder mig är att Ia bättre och bättre accepterar att ligga i buren när hon inte ska visas. Det gör ju det mycket lättare att umgås med andra människor och följa vad som händer i ringarna. Det är klart att Ia inte ligger lika bra som de andra hundarna vi har runtomkring oss, men från att inte ha legat i buren alls på den första utställningen till gårdagens burliggning är det ändå MYCKET stora framsteg.

Utställningsmässigt gick det inte lika bra igår som på lördagen. En 1:a kort och gott. Fin kritik, men vid konkurrensbedömningen ville inte Ia visa sig mer, hon drog för mycket och åt fel håll, så inte ens Lotta kunde få någon stil på henne.

När utställningen var slut dukades det upp till fika igen, och vi blev till och med fotograferade av SLRK:s "hovfotograf".  Utöver vad som bjöds på lördagen kom även Helena med några helt sagolika cocoskakor. På något sätt blir den en så skön och avslappnad stämning kring ett sånt där kaffebord. I synnerhet när vissa av kaffegästerna kanske var mindre klädd än vad som skulle vara acceptabelt i andra sammanhang. Men som sagt, kaffestunden efteråt gör att jag kan tänka mig att åka på utställningar som ligger långt bort hemifrån.