Idag var ju dagen då vi skulle bry oss om våran hund lite mer. Och faktum är att idag känner jag mig inte alls som en lika dålig hundägare som i går. Det är klart att åka bil i tre timmar inte var det roligaste man kunde göra som hund, men väl framme i Bohuslän har vi faktiskt hunnit med en hel del. Tittat på islandshästar som sprungit runt med folk på ryggen, spårat ett godisspår, balanserat på stockar, klättrat genom bildäck, promenerat på nya spännande platser och inte minst, blivit kammat. Nåja, det sista kanske inte är Ias favorit, och faktiskt inte våran heller. Vilket märks när man väl gör det. För då märker man att det var för länge sedan man gjorde det. Nåja, delar av Ia är i alla fall nykammade, för alla delar hade inte lust att bli kammade. Hur som helst, idag verkar Ia i alla fall mycket nöjdare, och framför allt, inte så blöt.

I morse när jag vaknade låg jag först bara en stund och funderade på om jag skulle stiga upp. Efter en liten stund upptäckte jag att det låg en hund på min kudde och att jag själv låg i stort sett utan kudde. Tänk vad det är mysigt med hund.

I morse lämnade vi vår underbara sjö i Halland och begav oss norrut. Och tro det eller ej, men det slutade faktiskt regna redan när vi lämnade campingplatsen, och det har inte regnat sedan dess. Någonstans i höjd med Lindome började vi till och med se skuggor, vilket betydde att solen så smått började tränga igenom molntäcket. Och det blev bara bättre och bättre med den saken. När vi kommit till Kungälv sken solen. Inte bara på himlen utan även i våra barns hjärtan. Vi hade nämligen parkerat utanför kexfabriken i Kungälv. Eftersom det inte finns någon Caferia i Bohuslän bunkrade vi kex. Ballerina, Brago med choklad, Remi, mer Remi (dom är ju så himla goda) Singoalla med citron/lime och lite kexnougat. Sedan fortsatte vi norrut till Johannesviks camping i Kungshamn. En helt underbar camping (som vi givetvis har besökt tidigare). Den ligger insprängd mellan de bohuslänska klipporna ner mot en liten fin badvik. Och så finns det en stor gräsplan som man kommer till utan att behöva köra på den smala och slingriga vägen mellan klipporna, vilket jag som ovan husvagnsförare uppskattar. Eftersom det inte regnade när vi kom fram satte vi upp förtältet, och som de erfarna campare vi är, la vi naturligtvis ut en presenning under mattan i förtältet. (Det gjorde vi inte i Simrishamn, vilket var jävligt korkat. Jag såg sedan på andra campare att det är så man gör. Och av någon outgrundlig anledning hade vi med oss en presenning  och av en ännu mer outgrundlig anledning var den precis lagom stor för förtältet.(Ja det är sant, jag vet inte riktigt varför jag packade med den. Jag tänkte bara att den kanske kan vara bra att ha, och jag tog bara en som låg lätt tillgänglig i garaget.)

Sedan begav vi oss till Bohusläns bästa cafe, café Olivia på KKV lite utanför Gärlesborg. KKV står för Konsnärernas KollektivVerkstad och det är en mycket intressant företeelse. Jag ska nog skriva lite mer om det senare. I alla fall var det väldigt gott fika. Sedan åkte vi hem och lagade middag, vandrade runt på campingplatsen för att titta på folk, gick hem och kvällsfikade, tittade på Anders och Måns, och nu sitter jag här i förtältet och skriver. Och strax är det kanske lite kvällste och sedan godnatt.

Tänk att få vakna upp klockan 7 på morgonen, höra fåglarna kvittra. Ta de två stegen till dörren på husvagnen, öppna dörren stiga ut och direkt kunna ta sig ett morgondopp i sin egen lilla sjö. Det är få förunnat sådan lyx på semestern, men vi hade den möjligheten i morse. Underbart!!

Jag hörde förresten alldeles nyss på nyheterna att det hade regnat en del i Skåne. Det var väl i och för sig ingen nyhet, varken för oss eller för de stackare som bor där. Men man kan säga att vi lämnade Österlen i tid. Skulle vi legat kvar en natt till vete fan hur det hade gått. Vi hade väl varit dyngsura och troligen fortfarande kvar i Skåne eftersom vägarna verkar ha svämmat över så mycket så det inte har gått att åka på dom. Ibland har man tur.