Den störsa fördelen med att campa i Karlstad torde ur Ias perspektiv vara den stora tillgången på blåbär. Vi har lärt Ia att blåbär är gott.  Hon äter det med förtjusning. Hon står i blåbärsriset och vill helst bli matad, men hon kan till nöds även beta själv. När man plockar blåbär blir man onekligen lite blå om händerna. Detta kan vara svårt att få bort, men ett gammalt klassiskt knep är att gnugga händerna med rabarber. Men hur gör man när en lagotto fått blåbärsfläckar i pälsen? Tvättar man henne med rabarbersaft? Vi måste nog prova något sådant, för Ia har just nu en blå tass.

Vi har också fortsatt med pälsutredningen på Ia. Det är ingen lätt sak, många tovor blir det på en lagotto. I synnerhet på ben och mage. Men det är ju över en vecka kvar till utställningen så det ordnar sig nog.

I morse när vi vaknade var det kallt ute. Men det regnade i alla fall inte. Vi hade bestämt att dagens första anhalt skulle vara Mariebergsskogen. Jag hade mycket svaga minnen därifrån. Troligen var jag där senaste gången för en 30 år sedan, och jag skulle tro att det hade hänt en del sedan dess. I alla fall var det väldigt fint där nu. Dom höll på att bygga någon slags lekplats eller vad man ska kalla det för. Det var i alla fall ett område för barn. Och det  var mycket påkostat. Och när jag ser att man kostat på något så "onödigt" som lekplatser för barn blir jag extra glad. Vi vandrade upp till.... ja vad hette det nu? Spikstugan? och käkade våfflor. Jag tror aldrig jag ätit så billiga våfflor, och dessutom var de goda.

Därefter begav vi oss iväg till Alsters herrgård, om inte annat så för att hylla Gustav Fröding. Jag har för mig att jag läst att Gustav Fröding var en fattig poet, men när jag betraktar hans födelsegård blir jag lite fundersam. I bakhuvudet finns nämligen bilden av den stuga som Dan Andersson föddes i. Och den var betydligt mindre än Alsters herrgård. Fast det kanske inte är hela sanningen. Hur som helst, när vi sett klart på Alster åkte vi och handlade middag och sedan hemåt.

Efter en hundpromenad påbörjades middagsberedningen. Pannbiff med löksky och kokt potatis. När jag står och bankar ut pannbiffarna får jag en flashback till 1985 i Maison Laffite, några mil utanför Paris. Förmodligen stod jag och bankade ut pannbiffar där också. På en campingsemester. Och jag tror jag har bankat ut pannbiffar vartenda år vi campat sedan dess.

Nu på kvällen har familjen samlats kring en påse chips och spelat Uno, och nu drar det ihop sig till natt.