Jag börjar få en känsla av att Ia är understimulerad. Hon har under en längre tid ibland kunnat vara väldigt jobbig mot våra barn, hoppar och biter dem i armarna och så. Jag har hela tiden haft en känsla av att det är lekinviter. Problemet är att "lekinviterna" har ökat i antal och intensitet den senaste tiden, och det känns inte alls bra. Jag undrar om det bara är lekinviter, om de har ökat för att Ia behöver mer aktivering eller om det beror på hur våra barn beter sig. Idag när vi var i Kristinehamn noterade jag att Ia var väldigt intresserad av att "leka" med våra bekantas äldste son, som väl är runt en 5-7 år. Hon ville direkt hoppa upp på honom och nafsa honom i armarna. Jag tolkar Ias beteende som en direkt konsekvens över sonens beteende, flaxa mycket med armarna, springa undan, skrika och skratta. Jag tyckte mig inte alls se något aggresivt eller försvarande beteende hos Ia. Jag hoppas innerligt jag har rätt, men det är ändå ett problem att Ia inte kan låta hoppande och viftande små barn vara i fred. En from förhoppning är att det är den så kallade slyngelåldern (Tack Mia för det ordet) som märks. Annars har vi ett allvarligt och inte alls roligt problem att ta tag i.-

Förutom att busa med barn idag har Ia också återigen blivit utsatt för tovutredning. Vi jobbar oss sakta men säkert igenom hela pälsen.

I morse tänkte jag lyxa till det lite, så jag gick och köpte wienerbröd i campingens butik till morgonkaffet. Frun som inte tycker om wienerbröd fick en kanelbulle. Och visst är det roligt med nybakt, men så kallat bake off blir sällan riktigt bra. Wienerbröden var väl Ok, men kanelbullen var bedrövlig, tung, degig och kompakt. Ingen hit alltså.

Efter morgonbestyren åkte vi till Kristinehamn eftersom bekanta till oss just hade landat där efter sin avslutade tripp på inlandsbanan. Och eftersom dom inte hade någon bil med sig åkte vi dit i stället för att de skulle ta tåget till Karlstad. Vi promenerade till något som jag tror hette någonting med kvarn. I alla fall var det en hembygdsgård, och där fikade vi. Det är inget svårt att fika bort några timmar i trevligt sällskap, så det gjorde vi raskt. Sedan promenerade vi tillbaka till deras camping, satt där och pratade en bra stund, och sedan åkte vi hem.

Eftersom solen sken tyckte vi det vara dags för grillning igen, så det blev grillat till middag. Och eftersom jag håller på att arbeta mig igenom Harry Potter-böckerna och just kommit till slutet på fjärde, har jag ägnat så stor del som möjligt av kvällen åt att läsa. Och så hade den dagen gått..