Nu tror jag att Ia har kommit på att man sover bäst i våra sängar, men helst vid fotänden, för där hittade jag henne i morse också. Efter frukosten gick jag en lång förmiddagspromenad med henne. Och det är inte lite hundar man möter. Hela campingplatsen verkar nästan svämma över av hundar. Och så alla Simrishamnsbor som också är ute och vallar sina djur. Jag mötte en inföding som var ute och gick med sin tollare. Och även om inte Ia så gärna ville hälsa på den, ville jag det. Som jag kanske sagt tidigare, skulle jag välja hundras med bara ögat skulle det definitivt bli en tollare. Dom är små och nätta och har en underbar färg på pälsen. Tollarens ägare var inte svårpratad, så där blev vi stående en bra stund. Ia var väl inte lika intresserad. När jag går ensam med Ia, och på ställen där hon gått förut drar hon inte mycket alls, men när vi kom till Åhus var det fullständigt omöjligt att ha henne i koppel. Hon drog som en jävla häst.

Efter middagen ägnade vi en stund pälsvård. Det finns en och annan outredd tova i Ias päls. Någon långpromenad på kvällen blev det dock inte, det var ju ett sånt jävla väder. Tur att hon hade fått gå långt på förmiddagen i alla fall.

Halv åtta vaknade jag upp till en underbar dag. Solen sken, jag kokade mig kaffe och satt i förtältet och mådde riktigt gott. Efter alla morgonbestyr, inklusive en lång Ia-promenad, begav vi oss iväg till Åhus. Det är en stad som vi aldrig varit i tidigare. Vi har haft grannar som åker dit varje år med sin husvagn och ligger där flera veckor. Så då måste det ju vara något alldeles speciellt med den staden kunde man misstänka. Vi återvänder ju varje år till Simrishamn, och den staden är det ju något speciellt med. Men väl komna till Åhus kunde vi inte riktigt hitta det där speciella. Staden kändes ganska stor till ytan, men själva centrum var bara en tråkig gata med ganska tråkig arkitektur. Mitt i staden låg också spritfabriken, och den tyckte jag illa om av flera skäl. Ett skäl var att centrum fick en prägel av industriområde på grund av fabriken. Sedan syntes hamnens stora silos och andra byggnader överallt. En bit bort hittade vi dock någon som kanske var gamla Åhus. Det var i alla fall en massa fina lite äldre hus. Men i den stadsdelen kändes det väldigt dött. Det var inget liv där. Inga affärer och inte mycket folk som rörde sig. Emellertid hittade vi ett kafé där, och vi kunde få oss kaffe och våfflor. Dyrare och inte alls så bra som när vi hälsade på Salma. Jag kan tycka det är OK att alla fyra våfflorna inte kommer samtidigt, och att kaffet kommer tidigt och saften sent. Det är OK om det är ett kafé med begränsade resurser och personlig framtoning, där känslan mer är att man är hemma hos någon för att fika. Men om kafét genom sin meny och sina priser och framtoning i övrigt, vill ge sken av att vara ett proffesionellt ställe, förväntar jag mig att allt man beställt ska serveras samtidigt.

När vi kom tillbaka till Simrishamn började jag laga middag medan familjen i övrigt åkte till Caferian i Örnahusen för att köpa lite gott kaffebröd till kvällsfikat, och i övrigt handla lite. Som jag redan antytt, om man inte grillar när man är på husvagnssemester betraktas man som ytterst märklig. Jag får ibland känslan att en icke-grillare i husvagn på en camping är ännu konstigare än en nykterist. Därför grillades det fläskkotletter till middag, och lagom till att de var halvfärdiga började det regna. Det kändes som om regnet kom väldigt plötsligt, men förmodligen hade man kunnat se molnen en stund. Jag blev i alla fall väldigt överraskad. Hur som helst, det var inga problem att slutföra grillandet, och middagen blev mycket lyckad.

Efter middagen hade jag planerat att delta i en så kallad stadsvandring runt Simrishamn, men regnet hade bara ökat i intensitet, så det lockade inte så mycket. Synd, för det är bara på måndagar det är stadsvandring, så nu får jag vänta till nästa år innan jag får en ny chans. Och det regnade bara mer och mer. Det är väl ingen fara med det, både tältet och husvagnen är ju vattentäta. Dessvärre är inte mattan i förtältet det, och det visade sig att marken var sådan att den dels inte kunde svälja allt  regn eftersom det regnat mycket tidigare, och så fanns det en liten intressant grop i marken precis insteget till husvagnen, och i den gropen samlades det VATTEN. MYCKET VATTEN. Men vi höll oss inne, fikade, tittade lite på TV, spelade Mah Jong, och åt kvällsmat.

En mycket trevlig sak med campingen i Simrishamn är att den ligger så nära havet. Tidigare om åren har man kunnat höra havet när man ska sova, men i år har jag inte gjort det. Troligen beroende på två saker. Dels har det inte blåst så mycket så det uppstått några vågor som låter, men framför allt isolerar husvagnen mot sådana ljud bättre än en tältduk. I kväll hör jag vågorna tydligt om jag går ut, och om jag öppnar takluckan på husvagnen hör jag dem också. Så det blir nog till att sova med öppen taklucka i natt. Som tur är går det att ha öppen utan att det regnar in (även när det regnar ute).