Nu har vi anmält oss till Norrköping och Nyköping. Ulla och Bertils minnesutställning funderar vi på. Det är ju inte så långt att åka. Ransäter och Askersund har vi hoppat. Öland, Sofiero, Sundsvall och Växjö står vi nog över. Sandviken kanske man kan tänka på. det är ju inte heller så himla långt. Stora Stockholm är ju jävligt tveksamt. Sedan ska vi, bara som träning försöka anmäla oss till några mindre lokala inofficiella utställningar också. Är det någon som kommer ihåg att vi sa till Lotta att utställningar inte var något vi räknade med att hålla på med?

Idag började jag dagen med en Ia-promenad igen. Sedan åkte jag till jobbet, och några timmar senare kom frun hem för att gå en långpromenad i skogen med Ia. Och före morden i midsomer gick vi ytterligare en längre promenad. Intressant att notera är att Ia går mycket bättre med mig ensam än när vi bägge två är ute. På morgonpromenaden till exempel bara släppte jag kopplet när Ia gick framför mig. Men så fort hon hörde att det släpade i marken vände hon sig om och gick tillbaka till mig. Det fungerade inte alls när vi gick kvällspromenaden. Ia bara fortsatte rakt fram. Jag försöker också lära henne att "gå här" betyder att hon ska gå nära mig. Det fungerar alldeles utmärkt när jag är ensam, men inte alls speciellt bra nu i kväll. Ia kanske uppfattar ledarskapet som mer diffust när vi är två som är ute och går med henne. Eller också är det något helt annat.

Eftersom fruns klippning av Ia fick nästan godkänt av Lotta (Ias uppfödare), har vi nu gett oss fan på att klara detta själva. Steg nummer ett är att få en hund som står någorlunda still på trimbordet och accepterar att bli kammad och klippt. Därför tänker vi införa en daglig stund på trimbordet framöver. Ja, jag vet, man skulle gjort det när hon var valp. Vi tyckte att vi gjorde något liknande, men vi hade henne nog inte uppe oftare än en gång i veckan. Men i den andan var Ia uppe en sväng och dinglade i galgen medan jag gjorde kvällsfika. Frun petade lite med kammen på Ia så att hon ska vänja sig vid det också. Och det ska nog gå bra till slut. Det dröjer ju ett tag till nästa utställning, men då jävlar, vad fin Ia ska vara.

Jag vet inte om det är fler lagottoägare än jag som har problem med att hunden i fråga älskar att sitta på luckan till diskmaskinen och slicka ren den smutsiga disken. Ett sådant beteende gör det ganska svårt att stoppa in disk i maskinen. I alla fall har jag kommit på hur man lurar hunden. Hunden är nämligen inte intresserad av ren disk. Om man börjar att plocka ut ren disk och låter hunden konstatera att det inte är något spännande på gång, kan man sedan lasta in smutsig disk utan att hunden märker det. Sålunda tömmer man inte diskmaskinen på ren disk förrän diskbänken är så översvämmad med smutsig disk att man kan fylla den hel, vilken man alltså gör precis efter att man har tömt den.

Här följer La famiglias litterära tävling. Ur vilken bok är meningen hämtad som detta inläggs rubrik är en parafras på, och hur lyder orginalmeningen?

För övrigt är det ingen som anmält någon bullstöld ännu, så jag äter nog upp de bullar jag råkade få med mig hem. Dom var gooooda. Om någon lite senare gör anspråk på dem så kan jag bara erbjuda mina egna bullar, hoppas det är OK.