.....förlovade jag mig. Med min nuvarande fru.

.....förlovade jag mig med hon som 2 år och 2 dagar senare gifte mig med.

En lång och tråkig bilåkardag för Ia. Bra, för då är hon härdad inför morgondagen. Eller kanske inte. Efter allt bilåkande var hon i stort behov av aktivering, så efter middagen fick hon leta efter godishögar som vi gömt på ett stort fält. Hon fick se när frun gömde godishögarna och hon visste precis vad som skulle göras. Fan vad hon var ivrig att få komma iväg. Och frågan är om det finns något finare att se än den lite knubbiga bakdelen på en lagotto som sätter av i glädjefnatt i full fart för att leta godis. Den glädje som Ia utstrålar när hon får springa fritt och leta smittar verkligen av sig. Man blir som upprymd när man ser henne leta. Och naturligtvis hittade hon högarna efter en stunds letande. Det går inte att gömma godis för henne, det hittar hon garanterat.

-Vad var det jag sa!!! hade jag god lust att skrika när vi kommit fram till Loka brunn i eftermiddags.  Vi hade planerat en utflykt till Mårbacka, men flera delar av familjen propsade på att vi borde åka till Loka brunn också. Jag hävdade att det inte är något att se, och det finns inga vägar mell an Sunne och Hällefors, varför det skulle bli en jävla lång biltur. Jag hade rätt på alla punkter. Det blev en jävla lång biltur och Loka brunn var inget att se. Tycket jag i alla fall. Det var däremot Mårbacka.

Efter morgonkaffet (idag utan wienerbröd) och frukosten åkte vi iväg. Vi åkte vägen över Bryngelsrud och Kil och sedan via Rottneros och Sunne och så ner till Mårbacka. Bryngelsrud passerade vi bara för att min mormor och morfar hade sommarställe där mellan 1964 (eller något sådant) och 1987. Jag var där ganska mycket och har många fina minnen därifrån. Men jag visste sedan ett tidigare besök att deras hus var rivet och ersatt av ett nytt hus.  Men det är ändå alltid roligt att åka vägen mellan Edsvalla och Kil och minnas. När vi kommit en bit norr om Fagerås förändrade sig naturen på ett för mig överraskande sätt. Ganska snart började det likna Dalarna så som jag mindes det från förförra året då vi var där. Vi stannade till vid den berömda parken i Rottneros, men vi antog att det skulle ta alldeles för lång tid att gå in där eftersom vi hade både Mårbacka och Loka på programmet. Dock köpte vi glass och slog oss i slang med ett äldre par som ville prata hundar. De var från Dalarna och påstod just det jag själv hade upptäckt, nämligen att naturen i fryksdalen är väldigt lik Dalarna.

Som sagt, Mårbacka var fint att se. Vi var aldrig inne i huset på den guidade turen, men vi fikade och vandrade runt. Det kändes väldigt fridfullt att komma dit, en väldigt stor kontrast mot campingplatsen vi bor på, och mot Karlstad, som trots sin litenhet ändå är en storstad, i alla fall jämfört med de ställen vi bott på tidigare. (Mölle, Simrishamn, Åsa och Kungshamn). Men friden som trängde sig på var påtaglig. Och det kändes på samma sätt som i Dalarna. De stora öppna fälten som sluttar och så skogen som ramar in det hela.  Jag kände att till sådan här natur vill jag åka igen (Vilken tur att vi planerat in en Dala-semester om några veckor.)

Efter Mårbacka satte vi kurs mot Loka brunn, vilket alltså inte var så lätt för det fanns inga vägar däremellan. Men vi letade oss i alla fram fram till Filipstad på småvägarna (Fan var folk kör. Jag hade en folkabuss bakom mig, och fast jag körde så fort jag bara vågade (vilket var långt över de stipulerade 70km/h) lyckades jag inte hänga av mig folkabussen. Och inte bilen bakom honom heller.) Eftersom vi är en kulturtörstande familj svängde vi givetvis in i Filipstad och fick en skymt av hatten på Nils Ferlin-statyn. Kulturellt stärkta for vi sedan vidare till Loka brunn. Där visade det sig att MG-klubben i Sverige skulle ha sin årliga träff. I övrigt som sagt inget större nöje. Men naturligtvis drack vi av källvattnet, och jävlar vad stärkta vi blev till kropp och själ, vilket var tur, för det var långt hem till middagen.

Väl hemkomna gick barn och badade, frun promenerade hund och jag lagade mat. När maten var uppäten rev vi förtältet eftersom vi ska åka i morgon, och SMHI kunde inte garantera uppehåll i morgon bitti. När tältet var rivet fikade vi till Anders och Måns (ett underbart program, titta på det om ni har möjlighet) och såsmåningom har det nu blivit läggdags.