Till skillnad från gårdagen regnade det lite smått när vi vaknade i morse. Emellertid steg vi upp med friskt mod; vi skulle besöka två platser, en som vi inte varit på tidigare, och en som vi ville återkomma till. Först styrde vi färden mot Bohus Malmön, men på vägen dit svängde vi in i en liten förort till Kungshamn som heter Hovenäset. Väldigt fin och fridfull liten by, och där fanns ett bageri. Inte illa. Sedan fortsatte vi till Malmön, och på köpet fick vi åka lite färja. Där verkade det bo ganska fint folk. Dom hade tennisbana, men inget lockande kafé. Och vädret bjöd inte in till en lång stärkande promenad, så vi åkte tillbaka till fastlandet.

Nästa anhalt att besöka var den ö som tillsammans med fastlandet bildar Sotenkanalen. Heter det möjligen Ramvikslandet? Norrut på den ön finns en campingplats och en del fina badstränder, och söderut ett underbart naturreservat. Vi åkte åt bägge hållen, men fortfarande var vädret så tråkigt att en promenad var något man helst slapp.  I stället begav vi oss till Smögen och den berömda bryggan där det ligger massor med "spännande" butiker. Och vi hittade faktiskt en intressant butik, eller snarare ett galleri. En konstnär från Göteborg (hennes namn kommer jag inte ihåg. Dessutom är hon från Polen, och det gör i detta fall inte saken lättare. Hon heter nämligen inget så enkelt som Lotta, Tessan eller Joanna.) ställde ut sina tavlor. För två år sedan såg vi henne ovanpå smedjan som ligger i anslutning till Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn, och då köpte vi en tavla av henne. Men idag blev det ingen affär. Det kom liksom lite plötsligt.

Och när man går på bryggan kan man ju titta på alla båtar som lägger till där också. Vissa människor har helt klart för mycket pengar som dom lägger på båt och bränsle. En 50-fots motorbåt från Norge till exempel.  Och andra ska inte vistas på sjön. Jag tänker speciellt på en Nimbus DC28 som var befolkad med 6 st tonårsgrabbar som låg utfläkta över hela båten, försökte sola i den bleka sol som faktiskt hade börjat titta fram, och så läskade de sig med massor av öl. Deras omdöme i nyktert tillstånd är jag skeptisk till, och efter ett antal öl fördömer jag det fullständigt. Jag skulle aldrig vilja möta dem på sjön på väg hem från Smögen.  Och så var det en 40-fots segelbåt, en Hallberg-Rassy har jag för mig, med en besättning som också tillhörde det fina folket som gärna visar upp att de har det gott ställt. Och det är ju den Bohuslänska paradoxen i ett nötskal. Den bygd som för hundra år sedan befolkades av fattiga fiskare och bönder, är idag ett semesterparadis för de med mycket pengar. Som en hyllning till alla fiskare och bönder som slet hårt för brödfödan i det många gånger bistra klimatet, åt vi en glass tidigare på dagen, uppe på campingen på Ramvikslandet. Det blåste, det var kallt, och det började regna, men vi stod ute i ovädret och frös som satan och åt vår glass, bara som en hyllning till de som en gång befolkade Bohuslän. (Eller också var det så att vi inte var välkomna in på cafét på grund av att vi hade en hund med oss.)

På kvällen fällde vi förtältet för att snabbt kunna komma iväg till Karlstad i morgon bitti.

Tovutredningen under bilfärder har fortsatt under dagens utflykt. Vidare fick Ia det ärofyllda uppdraget att slicka ur våra glassbyttor när vi käkat upp det mesta av glassen. Ia har också fått leta godishögar och promenerat en hel del. I övrigt inget särskilt ur en hunds perspektiv.