Nu tycker jag nog att vi börjar få lite fason på hundägandet igen. Det känns som om vi aktiverar och motionerar Ia på en anständig nivå just nu. Dagen började ju med promenad, och efter frukost innan vi åkte iväg fick Ia leta efter två godishögar. På promenaderna får Ia alltid leta godis, vi övar vänta, gå här, och kanske något annat. Och för att göra bilturerna till en angenäm upplevelse för Ia brukar vi numer kamma henne när vi åker bil. Det betyder också att helt plötsligt tycker jag det är vansinnigt roligt att köra bil. (I vanliga fall tycker jag det är bättre att sitta bredvid föraren i framsätet och sova.)

Det är ju inte alltid Ia tycker det är så roligt att besöka kaféer, och hon tvekar inte att säga till när det är tråkigt. Vi brukar därför försöka muta henne med någon form av tuggben så att vi ska få fika i lugn och ro. Och härmed vill jag utmana alla tuggbenstillverkare. Försök tillverka ett tuggben som kan hålla Ia sysselsatt i mer än 10 minuter. Hittills har vi inte hittat något sådant. De flesta har hon tuggat i sig på den tiden, och de som hon inte tuggat i sig har hon tröttnat på. På förpackningen till tuggben brukar det stå om de är avsedda för små, mellanstora eller stora hundar, men jag skulle föreslå en annan klassificering. Snabbfika (en espresso stående i baren, ca: 1 minut), normalfika (kaffe och kanelbulle, ca 15 minuter), långfika (kaffe, bakelse och trevlig miljö att njuta av, ca: 30 minuter) och vänskapsfika ( kaffe/the/choklad/saft/läsk/juice, smörgås/bulle/kaka/bakelse/ och en himla massa att prata om, ca: 2 timmar).

I morse när jag vaknade (och alla andra mornar i husvagnen också för den delen) föll min blick på takluckan, och jag konstaterade glatt att det inte regnade.. När jag sedan steg upp och tittade ut kunde jag konstatera att det inte regnade ännu. Men det såg regntungt ut. Hur som helst, efter den sedvanliga morgonproceduren (jag stiger upp mellan halv åtta och åtta, kokar mig kaffe, sätter mig i förtältet och läser eller skriver, frun vaknar något senare och tar hunden på en morgonpromenad, vi gör frukost, den äts, det diskas, töms slaskvatten och nytt vatten fylls på, man duschar (kanske inte alla varje dag) och borstar tänderna går en liten runda med Ia) begav vi oss till Marsipanladan, som ligger någon mil före Fiskebäckskil och köpte choklad. När det var gjort åkte vi till kafé Olivia och fikade igen. Dagens utflykt avslutades med inköp av färska räkor i Bovallstrand.

Väl hemkomna satte jag mig att läsa och frun gick på en långpromenad med Ia. Men den blev längre än hon tänkt sig. I anslutning till campingplatsen finns ett antal motionsspår, och frun skulle gå ett av dem. Men dels blandade hon i hop färgerna och dels gick hon fel, så blev det nog det dubbla. Efter middagen fortsatte jag att läsa, och familjen i övrigt sov middag. Det är inte ofta jag kan förskjunka i en bok och oupphörligt läsa. De flesta böcker brukar jag somna av. Men faktum är att Harry Pottter-böckerna håller jag mig vaken av. När familjen sovit tillräckligt länge tog vi en promenad med hund och äldsta dotter, och hemkomna var det dags för kvällsmat. Och lägligt nog hade vi ju tidigare köpt räkor, så vad passade bättre än att äta dessa räkor till kvällsmat. Och eftersom färska räkor i runda slängar är fyra gånger så dyra var de väl också fyra gånger så goda. Hoppas jag.

Kvällen avslutades med att familjen tillsammans försökte lösa melodikrysset.. Vi klarade allt utom två frågor. (Jan Lindblads vissling och den amerikanske smörsångaren).

PS Det började aldrig regna, även om det hela dagen såg ut om om regnet snart skulle komma. Däremot har det blåst som fan.

Idag har vi infört så kallad multi-tasking i vårt hundägande. Samtidigt som vi åker bil, sitter vi och kammar Ia i baksätet. (Hon åker ju i baksäte med eget bilbälte). Hon blir inte så glad, men det är mycket svårare för henne att smita undan i bilen än utanför husvagnen.

På förmiddagen fick Ia leta efter två godishögar. Det gick kanon, hon är förjävla duktig på sånt. Och efter middagen fick hon springa runt i något som förmodligen ska föreställa en inte-nudda-marken-bana för barn, som finns i anslutning till campingplatsen. Den kunde i viss mån betraktas som en agilitybana, med skillnaden att det inte skulle springas och många "hinder" var stubbar att sitta fint på. Ia klarade alla hinder och prövningar galant, utom att svinga sig i ett rep mellan en sten och en stubbe. Där fick hon faktist lov att gå på marken. Och nu hoppas vi att hon är trött nog för att komma till ro. Men ljuden jag just hör innifrån husvagnen tyder inte riktigt på det. Jag hoppas dom har lugnat ner Ia innan jag strax måste gå in. Jag vill inte ha en vild hund i min säng, jag vill ha en gosehund.

Jag har verkligen längtat efter att åter komma upp till Bohuslän. Men idag när vi funderade på hur vi skulle tillbringa dagen kom vi inte riktigt på det. I alla fall bestämde vi oss för att försöka leta upp ett kafé som vi besökte något av de första åren vi var här uppe, vilket torde vara för en sisådär 8 år sedan. Vi åkte fram och tillbaka på de vägar jag kunde tänka mig att kaféet låg vid, men vi hittade det inte. Och även om kaféet inte fanns längre, borde ändå huset funnits kvar, men inte ens det hittade vi. Så troligen letade vi på fel ställe. I stället åkte vi till Hamburgsund och köpte glass, och såg en annan lagotto. Sen åkte vi till Fjällbacka och promenerade, och där mötte vi ytterligare en lagotto. Somliga av oss ville besöka Kungsklyftan (där scenerna som föreställer ingången till Mattisborgen i Ronja Rövardotter är inspelad), och somliga av oss blev VÄLDIGT leriga om tassarna, trots att vi vände långt innan vi ens kommit halvvägs.

Till middag var det dags att grilla igen, och det gick fortfarande bra att grilla alkoholfritt. I övrigt har jag läst böcker. Eller i alla fall bok. Jag tycker aldrig jag har tid att läsa annat än på semestern, så nu håller jag på att läsa alla Harry Potterböckerna. Det har jag nämligen inte gjort förut, så det börjar bli hög tid, eftersom den sista boken snart kommer ut, och då vill jag ha läst alla föregående.

Idag var ju dagen då vi skulle bry oss om våran hund lite mer. Och faktum är att idag känner jag mig inte alls som en lika dålig hundägare som i går. Det är klart att åka bil i tre timmar inte var det roligaste man kunde göra som hund, men väl framme i Bohuslän har vi faktiskt hunnit med en hel del. Tittat på islandshästar som sprungit runt med folk på ryggen, spårat ett godisspår, balanserat på stockar, klättrat genom bildäck, promenerat på nya spännande platser och inte minst, blivit kammat. Nåja, det sista kanske inte är Ias favorit, och faktiskt inte våran heller. Vilket märks när man väl gör det. För då märker man att det var för länge sedan man gjorde det. Nåja, delar av Ia är i alla fall nykammade, för alla delar hade inte lust att bli kammade. Hur som helst, idag verkar Ia i alla fall mycket nöjdare, och framför allt, inte så blöt.

I morse när jag vaknade låg jag först bara en stund och funderade på om jag skulle stiga upp. Efter en liten stund upptäckte jag att det låg en hund på min kudde och att jag själv låg i stort sett utan kudde. Tänk vad det är mysigt med hund.

I morse lämnade vi vår underbara sjö i Halland och begav oss norrut. Och tro det eller ej, men det slutade faktiskt regna redan när vi lämnade campingplatsen, och det har inte regnat sedan dess. Någonstans i höjd med Lindome började vi till och med se skuggor, vilket betydde att solen så smått började tränga igenom molntäcket. Och det blev bara bättre och bättre med den saken. När vi kommit till Kungälv sken solen. Inte bara på himlen utan även i våra barns hjärtan. Vi hade nämligen parkerat utanför kexfabriken i Kungälv. Eftersom det inte finns någon Caferia i Bohuslän bunkrade vi kex. Ballerina, Brago med choklad, Remi, mer Remi (dom är ju så himla goda) Singoalla med citron/lime och lite kexnougat. Sedan fortsatte vi norrut till Johannesviks camping i Kungshamn. En helt underbar camping (som vi givetvis har besökt tidigare). Den ligger insprängd mellan de bohuslänska klipporna ner mot en liten fin badvik. Och så finns det en stor gräsplan som man kommer till utan att behöva köra på den smala och slingriga vägen mellan klipporna, vilket jag som ovan husvagnsförare uppskattar. Eftersom det inte regnade när vi kom fram satte vi upp förtältet, och som de erfarna campare vi är, la vi naturligtvis ut en presenning under mattan i förtältet. (Det gjorde vi inte i Simrishamn, vilket var jävligt korkat. Jag såg sedan på andra campare att det är så man gör. Och av någon outgrundlig anledning hade vi med oss en presenning  och av en ännu mer outgrundlig anledning var den precis lagom stor för förtältet.(Ja det är sant, jag vet inte riktigt varför jag packade med den. Jag tänkte bara att den kanske kan vara bra att ha, och jag tog bara en som låg lätt tillgänglig i garaget.)

Sedan begav vi oss till Bohusläns bästa cafe, café Olivia på KKV lite utanför Gärlesborg. KKV står för Konsnärernas KollektivVerkstad och det är en mycket intressant företeelse. Jag ska nog skriva lite mer om det senare. I alla fall var det väldigt gott fika. Sedan åkte vi hem och lagade middag, vandrade runt på campingplatsen för att titta på folk, gick hem och kvällsfikade, tittade på Anders och Måns, och nu sitter jag här i förtältet och skriver. Och strax är det kanske lite kvällste och sedan godnatt.

Tänk att få vakna upp klockan 7 på morgonen, höra fåglarna kvittra. Ta de två stegen till dörren på husvagnen, öppna dörren stiga ut och direkt kunna ta sig ett morgondopp i sin egen lilla sjö. Det är få förunnat sådan lyx på semestern, men vi hade den möjligheten i morse. Underbart!!

Jag hörde förresten alldeles nyss på nyheterna att det hade regnat en del i Skåne. Det var väl i och för sig ingen nyhet, varken för oss eller för de stackare som bor där. Men man kan säga att vi lämnade Österlen i tid. Skulle vi legat kvar en natt till vete fan hur det hade gått. Vi hade väl varit dyngsura och troligen fortfarande kvar i Skåne eftersom vägarna verkar ha svämmat över så mycket så det inte har gått att åka på dom. Ibland har man tur.

Sådana här dagar får en att känna sig som en dålig hundägare. Ia har i stort sett bara fått åka bil, och sedan gå några korta promenader. Nu på kvällen är hon full av energi och vill leka. Hon hoppar och far runt i vagnen och nafsar allt och alla hon kommer åt, i hopp om att få igång en lek. Och vad gör man då? Säger åt henne att hålla käft, så man kan få se på TV i lugn och ro. För trots allt blir man ganska trött av att köra bil en hel dag. Men i morgon, då kommer vi till Bohuslän, då ska vi promenera med Ia, och så får vi upp förtältet och man ha lite tankeaktivering där. Hoppas jag.