Bloggen påstår att jag bara haft 53 besökare idag. Och det tycker jag låter väldigt lite. Inte för att det jag skriver är så bra att fler borde läsa, utan för att jag "brukar" ha fler besökare. Och besöksstatistiken på de bloggar som har flest besökare indikerar väldigt låga siffror idag. Nåt måste vara fel.

Morgonpromenaderna som jag går med Ia innan jag åker till jobbet tenderar att börja senare och senare för varje dag. Idag kom jag inte iväg förrän en bra bit efter nio. Och för säkerhets skull träffade jag en granne och tillika pudelägare. Och ett sådant möte gör ju att promenaden tar ännu längre tid. Jag kom väl till jobbet runt 11. Sen kom frun hem till Ia bortemot 2 och då roade de sig med godisletning och dylika saker. Efter middagen begav vi oss till den omtalade slottsparken med hundöar. Där fick Ia springa lös en massa. Hon träffade på en dobbermann som hon försökte få igång lek med, men den var inte intresserad. Däremot hittade hon en finsk spets som var leksugen. Och dom var ju mer samspelta i storlek så det fungerade fint. När Ia sprungit av sig promenerade vi en bit in i parken och satte oss för att dricka lite kaffe. Då hittade Ia en grop att gräva i, och eftersom hon hade doppat fötterna i vattnet tidigare, fastnade jorden ganska bra i hennes päls. Snacka om en riktigt skitkväll. (Det du Salma!)

En tur upp på trimbordet har vi också hunnit med. Och i och med det är väl dagen som fulländad

Nu har vi anmält oss till Norrköping och Nyköping. Ulla och Bertils minnesutställning funderar vi på. Det är ju inte så långt att åka. Ransäter och Askersund har vi hoppat. Öland, Sofiero, Sundsvall och Växjö står vi nog över. Sandviken kanske man kan tänka på. det är ju inte heller så himla långt. Stora Stockholm är ju jävligt tveksamt. Sedan ska vi, bara som träning försöka anmäla oss till några mindre lokala inofficiella utställningar också. Är det någon som kommer ihåg att vi sa till Lotta att utställningar inte var något vi räknade med att hålla på med?

Idag började jag dagen med en Ia-promenad igen. Sedan åkte jag till jobbet, och några timmar senare kom frun hem för att gå en långpromenad i skogen med Ia. Och före morden i midsomer gick vi ytterligare en längre promenad. Intressant att notera är att Ia går mycket bättre med mig ensam än när vi bägge två är ute. På morgonpromenaden till exempel bara släppte jag kopplet när Ia gick framför mig. Men så fort hon hörde att det släpade i marken vände hon sig om och gick tillbaka till mig. Det fungerade inte alls när vi gick kvällspromenaden. Ia bara fortsatte rakt fram. Jag försöker också lära henne att "gå här" betyder att hon ska gå nära mig. Det fungerar alldeles utmärkt när jag är ensam, men inte alls speciellt bra nu i kväll. Ia kanske uppfattar ledarskapet som mer diffust när vi är två som är ute och går med henne. Eller också är det något helt annat.

Eftersom fruns klippning av Ia fick nästan godkänt av Lotta (Ias uppfödare), har vi nu gett oss fan på att klara detta själva. Steg nummer ett är att få en hund som står någorlunda still på trimbordet och accepterar att bli kammad och klippt. Därför tänker vi införa en daglig stund på trimbordet framöver. Ja, jag vet, man skulle gjort det när hon var valp. Vi tyckte att vi gjorde något liknande, men vi hade henne nog inte uppe oftare än en gång i veckan. Men i den andan var Ia uppe en sväng och dinglade i galgen medan jag gjorde kvällsfika. Frun petade lite med kammen på Ia så att hon ska vänja sig vid det också. Och det ska nog gå bra till slut. Det dröjer ju ett tag till nästa utställning, men då jävlar, vad fin Ia ska vara.

Jag vet inte om det är fler lagottoägare än jag som har problem med att hunden i fråga älskar att sitta på luckan till diskmaskinen och slicka ren den smutsiga disken. Ett sådant beteende gör det ganska svårt att stoppa in disk i maskinen. I alla fall har jag kommit på hur man lurar hunden. Hunden är nämligen inte intresserad av ren disk. Om man börjar att plocka ut ren disk och låter hunden konstatera att det inte är något spännande på gång, kan man sedan lasta in smutsig disk utan att hunden märker det. Sålunda tömmer man inte diskmaskinen på ren disk förrän diskbänken är så översvämmad med smutsig disk att man kan fylla den hel, vilken man alltså gör precis efter att man har tömt den.

Här följer La famiglias litterära tävling. Ur vilken bok är meningen hämtad som detta inläggs rubrik är en parafras på, och hur lyder orginalmeningen?

För övrigt är det ingen som anmält någon bullstöld ännu, så jag äter nog upp de bullar jag råkade få med mig hem. Dom var gooooda. Om någon lite senare gör anspråk på dem så kan jag bara erbjuda mina egna bullar, hoppas det är OK.

Nu när jag skulle ta fram bullar av resterna från helgens fikande upptäckte jag till min fasa att jag har fått med mig en bullpåse hem som inte är min. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag stulit någons bullar. Det var inte meningen. Jag trodde bara det var vi som hade med oss bullar igår, och därför öste jag ner alla bullpåsar jag hittade när vi plockade ihop. Jag tar med bullarna til nästa utställning (Norrköping/Nyköping) så kan ägaren få tillbaka dem mot beskrivning. Eller om så hellre önskas, en påse nybakade bullar. Än en gång, förlåt.

Jag måste erkänna att man känner sig lite dagen efter idag. Dagen efter en stor utställningshelg. Det är många intryck att smälta och en hel del att fundera på. Detta verkar dock inte gälla Ia. Fortfarande har dagis sommarstängt, så jag var hemma på förmiddagen, och frun lite mitt på dan och jag kom hem senare på eftermiddagen. På förmiddagen är Ia alltid lugn och behaglig och vi gick en fin morgonpromenad. När jag kom hem på eftermiddagen hade Ia varit ensam i några timmar, och gisses vilken glad hund som mötte mig.  Hon fick fullkomligt tokfnatt, och vi lekte och gosade en bra stund. Efter middagen provade vi galgen till trimbordet som vi köpte i helgen. Och den gör verkligen skäl för namnet. Det är meningen att galgen ska hålla hunden stående, men när Ia försöker lägga sig blir hon hängande i galgen. När Ia hade hängt klart gick vi två spår som frun lagt. Det var verkligen länge sedan vi spårade, och Ia verkar delvis ha glömt bort hur man gör. Det var inte alls länge sedan vi övade sök, så dagens spår blev mer sök än spår. Vi ska lägga några lättare spår senare i veckan.