Så har vi då lagt sista handen vid Ias päls före utställningarna i helgen. Nästan. Det skulle behöva putsas lite mer på sidorna, men nu på kvällen var Ia så trött så hon orkade inte stå längre.

I övrigt har dagen bjudit Ia två promenader med mig, varav den sista innehöll ett besök hos bekanta som har två ragdoll (katter) Ia tittade på katterna, eller snarare katterna tittade på Ia genom ett fönster. Ia var inte speciellt intresserad. Och detta är så himla typiskt, många av våra bekanta har katt, men nästan ingen har hund.  Märkligt.

Jag har full koll på alla väsentliga kaféer på Österlen. Jag känner till bra kaféer både i Linköping, Lidköping, Göteborg och Skara. Men jag vet fan inte var de bästa kaféerna i Stockholm ligger. Det är ju det där problemet med att vara turist i sin egen stad. Där man bor känner man egentligen inte till någonting, vare sig om sevärdheter eller näringsställen. Nästan. Det är väl klart att jag kan hitta ett bra ställe i Stockholm att fika eller äta middag på, men jag kan ge mig fan på att de riktigt pärlorna har jag missat. Om någon utifrån landet har lust att komma med tips på bra kaféer i Stockholm vore jag tacksam.

Och så har denna dag gått. Sedan klockan 6 har vi ägnat oss åt pälsvård, och vi är fortfarande inte klara. Slutsatserna av detta mastodontarbete är att det är jävligt svårt att hålla en hund tovfri i fält. Vi trodde oss ha kammat Ia hyfsat under semestern, men tydligt är att utan trimbord och ordentlig beslysning hittar man inte alla tovor. Och man måste kamma betydligt mer och oftare än vi gjort. Så  mycket hår det kan kammas bort nu trodde jag inte fanns på den hunden. Nu är vi dock färdigkammade, vilket i och för sig inte betyder att hunden är tovfri, utan det betyder att nu orkar vi inte mer.  Ett tag hade vi känslan av att detta var ogörligt; vi skiter i utställningarna i helgen, men så småningom har vi i alla fall kommit så långt så man kan säga att good is good enough. Nu gäller det bara att hinna klippa också. Vi har klippt benen, magen, skägget och lite på sidorna. Resten sparar vi till i morgon. Och som vanligt när det klipps lagotto hemma hos oss uppstår meningsskiljaktigheter om huruvida det ska klippas mer eller mindre. Jag hävdar alltid mer, och frun mindre. Det är dock hon som håller i saxen då hon får bestämma. (Nästan.) Ett enkelt sätt att lösa den frågan är ju att "fuska" som somliga gör, och åka till Kvicksund före varje utställning. Eftersom det är väldigt trevligt i Kvicksund kan jag i och för sig förstå de som vill åka dit, men då lär man sig ju aldrig att klippa själv. Nåväl, nu är hunden kvällspromenerad och det är dags att lägga sig.

På semestern har vi de senaste åren alltid tagit en sväng förbi Lidköping. Inte för något speciellt skäl mer än att det är en trevlig stad, trots att favoritkafét har bytt ägare sedan några år, och inte längre är värt ett besök. Men i år var vi aldrig i Lidköping, utan det blev ju Karlstad i stället.  Lilla mamma har en del släkt kring Lidköping, och ibland brukar vi sammanstråla med mina föräldrar och träffa en eller annan släkting. För två år sedan gjorde vi det, och då åkte vi hem till släkten som bor i den lilla byn ...öh, vad är det nu den heter? Nåväl. Släkten odlar bin, och producerar därmed en hel del honung. När var där för två år sedan serverades det jordgubbar, yougurt och färsk flytande honung. Det var första gången jag provade den kombinationen, men definitivt inte den sista. Det var fantastiskt gott. Dessutom var det en underbar eftermiddag i deras trädgård då vi åt detta.

Som sagt i år, och faktiskt inte heller förra året träffade vi dessa biodlande släktingar, och när jag igår åt just jordgubbar, honung och yougurt, kom jag att tänka på det där tillfället för två år sedan, och jag kände jag att ett besök hos dem är något som jag saknar från årets semester.

Det kan vara lite förvirrande att börja arbeta igen. Ur många aspekter. I normala fall förvarar jag min mobiltelefon i vänster byxficka. Men när man umgås med en hund hela dagarna, som man har gjort på semestern, vill jag ha hundgodis i vänster byxficka. Det är lätt att komma åt när man har kopplet i höger hand. Att blanda mobiltelefon och hundgodis är inge´ bra. Inte ens en riktigt bra mobil kan stå emot den ansammling av smulor som bildas i en byxficka som man förvarat hundgodis i en längre stund. Sålunda har jag börjat ha telefonen i höger byxficka under semestern. Och nu tillbaka på jobbet, när jag inte har hundgodis i vänster ficka kan jag ju ha telefonen där, och har faktiskt lagt den där också. Men likväl far jag desperat runt på kontoret och letar efter min telefon när jag inte hittar den höger byxficka, fast den ligger säkert i vänster byxficka.

Idag har Ia fått vara ensam hemma för första gången på väldigt länge. Och det blev längre stund än vad som var planerat. När jag skulle åka hem från jobbet kom jag på att jag inte hade någon dörrnyckel. Den är nämligen utlånad till kanin- och blomvattnare, och eftersom de själva åkte iväg samtidigt som vi kom hem, har jag inte hunnit få min nyckel ännu. Sålunda står jag med en hund inne i vårt hus och jag kommer inte in. Vad göra? Jo, turligt nog är svärmor hemma, och det är inte speciellt långt borta, så jag åker och hämtar hennes nyckel. Väl hemkommen går Ia och jag på promenad och har det allmänt mysigt, men hon blir trött av värmen.

Efter middagen fortsatte tovutredning och klippning. Om vi säger så här: Ia tycker inte riktigt om att bli kammad, så överdriver jag i alla fall inte. Man skulle till och med kunna säga att hon hatar det, utan att överdriva.  Nu är i alla fall alla ben klippta. I morgon ska vi ta resten, för på torsdag är vi bortbjudna, och på fredag åker vi iväg. Hoppas vi hinner klart resten i morgon.

Och så har det blivit dags för hundpussel igen. Dagis har stängt och vi kan inte tvinga våra barn att ta hand om hunden hela tiden. Sålunda har jag varit hemma på eftermiddagen. När jag kom hem gick jag en promenad, men det var så varmt, så den blev tyvärr inte så lång. Jag skrev det igår, och jag kan skriva det igen, det är en helt annan hund att promenera med här hemma än någon annanstans på semester.

Efter middagen vidtog tovutredning och klippning. Eftersom frun klipper så långsamt (men inte långsammare än vad det växer) har vi inte hunnit klippa hela hunden ännu. Fortsättning följer i morgon.

Det har också letats godis och övats att gå i utställningskoppel.

Idag är det den varmaste och soligaste dagen sen vi påbörjade vår semester. Synd bara att detta är min första arbetsdag efter semestern. Men man kan ju inte få allt.

För övrigt var det en pina att för första gången sedan torsdagen före midsommar inte kunna gå i kortbyxor. För den regniga sommaren till trots har jag använt kortbyxor varenda dag på semestern. Men på jobbet passar det sig inte med kortbyxor, så jag var tvungen att dra på mig byxor med långa ben idag. Och det var inte skönt. Jag förstår de som vill gå i kjol eller klänning. Men dessvärre passar det sig inte heller.