I morse tänkte jag lyxa till det lite, så jag gick och köpte wienerbröd i campingens butik till morgonkaffet. Frun som inte tycker om wienerbröd fick en kanelbulle. Och visst är det roligt med nybakt, men så kallat bake off blir sällan riktigt bra. Wienerbröden var väl Ok, men kanelbullen var bedrövlig, tung, degig och kompakt. Ingen hit alltså.

Efter morgonbestyren åkte vi till Kristinehamn eftersom bekanta till oss just hade landat där efter sin avslutade tripp på inlandsbanan. Och eftersom dom inte hade någon bil med sig åkte vi dit i stället för att de skulle ta tåget till Karlstad. Vi promenerade till något som jag tror hette någonting med kvarn. I alla fall var det en hembygdsgård, och där fikade vi. Det är inget svårt att fika bort några timmar i trevligt sällskap, så det gjorde vi raskt. Sedan promenerade vi tillbaka till deras camping, satt där och pratade en bra stund, och sedan åkte vi hem.

Eftersom solen sken tyckte vi det vara dags för grillning igen, så det blev grillat till middag. Och eftersom jag håller på att arbeta mig igenom Harry Potter-böckerna och just kommit till slutet på fjärde, har jag ägnat så stor del som möjligt av kvällen åt att läsa. Och så hade den dagen gått..

Den störsa fördelen med att campa i Karlstad torde ur Ias perspektiv vara den stora tillgången på blåbär. Vi har lärt Ia att blåbär är gott.  Hon äter det med förtjusning. Hon står i blåbärsriset och vill helst bli matad, men hon kan till nöds även beta själv. När man plockar blåbär blir man onekligen lite blå om händerna. Detta kan vara svårt att få bort, men ett gammalt klassiskt knep är att gnugga händerna med rabarber. Men hur gör man när en lagotto fått blåbärsfläckar i pälsen? Tvättar man henne med rabarbersaft? Vi måste nog prova något sådant, för Ia har just nu en blå tass.

Vi har också fortsatt med pälsutredningen på Ia. Det är ingen lätt sak, många tovor blir det på en lagotto. I synnerhet på ben och mage. Men det är ju över en vecka kvar till utställningen så det ordnar sig nog.

I morse när vi vaknade var det kallt ute. Men det regnade i alla fall inte. Vi hade bestämt att dagens första anhalt skulle vara Mariebergsskogen. Jag hade mycket svaga minnen därifrån. Troligen var jag där senaste gången för en 30 år sedan, och jag skulle tro att det hade hänt en del sedan dess. I alla fall var det väldigt fint där nu. Dom höll på att bygga någon slags lekplats eller vad man ska kalla det för. Det var i alla fall ett område för barn. Och det  var mycket påkostat. Och när jag ser att man kostat på något så "onödigt" som lekplatser för barn blir jag extra glad. Vi vandrade upp till.... ja vad hette det nu? Spikstugan? och käkade våfflor. Jag tror aldrig jag ätit så billiga våfflor, och dessutom var de goda.

Därefter begav vi oss iväg till Alsters herrgård, om inte annat så för att hylla Gustav Fröding. Jag har för mig att jag läst att Gustav Fröding var en fattig poet, men när jag betraktar hans födelsegård blir jag lite fundersam. I bakhuvudet finns nämligen bilden av den stuga som Dan Andersson föddes i. Och den var betydligt mindre än Alsters herrgård. Fast det kanske inte är hela sanningen. Hur som helst, när vi sett klart på Alster åkte vi och handlade middag och sedan hemåt.

Efter en hundpromenad påbörjades middagsberedningen. Pannbiff med löksky och kokt potatis. När jag står och bankar ut pannbiffarna får jag en flashback till 1985 i Maison Laffite, några mil utanför Paris. Förmodligen stod jag och bankade ut pannbiffar där också. På en campingsemester. Och jag tror jag har bankat ut pannbiffar vartenda år vi campat sedan dess.

Nu på kvällen har familjen samlats kring en påse chips och spelat Uno, och nu drar det ihop sig till natt.

När nästan 40 personer har yttrat sig om hur man bör äta jordgubbar tycker jag det är dags att bya omröstning. Resultatet av den förra är väl att det i stort sett bara är jag och Twinflower som tycker det är gott med balsamvinäger till jordgubbarna. De flesta andra vill ha dem med grädde, med mjölk eller helt naturell.

Inspirerad av vår pågående semestertour gör jag en ny omröstning om var vi borde stannat om vi inte hade valt att flacka runt så förbannat. Vad gäller alternativet Dalarna vill jag påpeka att vi troligen kommer att åka dit om några veckor. Därför får det vara med.

Varför kräks alltid en lagotto i en säng så fort den har möjlighet? Idag när vi åt smörgås i husvagnen och Ia just fått lunch, låg hon snällt under bordet. Efter ett tag reser hon sig, går upp i sängen, låter lite konsigt och kräks upp hela lunchen på överkast och täcke. Varför gick hon upp i sängen? Det var ju samma sak när hon kräktes ner släktingarns säng i Göteborg vid kristihimmelsfärdshelgen. Då letade ju hon upp några sängar att kräkas i, och så gjorde hon det.  Märkligt?

Här på campingplatsen finns det några fina ängar som Ia har fått springa lite lös på. Inte helt lös, utan vi har stått i varisn ände, och ropat på henne. Så har hon fått sätta av i full fart över hela ängen mellan oss. Himlans kul tyckte Ia.  Däremot tyckte hon inte att hundbadet såg så roligt ut. Inte hon heller.

Klockan halv sju steg vi upp i morse (på semestern, och utan att få dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro. Fy!) för att komma i väg till Karlstad i anständig tid. Och två timmar senare rullade vi ut från campingen. Det var inte så långt att köra till Karlstad, runt 23 mil, men det var ganska segt. Jag känner till 4 campingplatser i närheten av stan, Skutberget, Bomstabadet, Hammarön och i Kil. Den i Kil är värdelös, det vet jag sedan tidigare. Återstår tre att utforska. Nu kan jag säga att Skutbergets camping inte heller är speciellt upphetsande. Inget fel på servicen, men fan vad det är tråkigt med en camping utslängd på en åker. I synnerhet när det är en leråker till följd av regn. Dessutom befolkas leråkern till stor del av norrmän som ser jävligt tykna ut. (Vilket absolut inte är detsamma som att alla norrmän är det.) Och det på kartan markerade hundbadet visade sig vara sjösättningsrampen för mindre båtar. Jamen hur jävla kul är den badstranden. En STOR asfalterad plan som slutar i en betongramp ner i Vänern. HA!!!!

Nåväl, vi riggade upp husvagnen, åt lite smörgåsar och åkte in till stan. Min mormor och morfar bodde i Karlstad, så jag har varit ganska mycket i stan, men det var länge sedan. Dessutom har jag ingen klar bild av hur stan egentligen ser ut, så under denna semester hade jag tänkt försöka få mig en helhetsbild av stan. Och så ska jag liksom försöka avlsuta stan också. (Det var likadant med den betongförort jag är född i. Den hade jag också bara diffusa minnen av, så för några år sedan åkte jag dit en dag, gick runt och tittade på platser från min tidiga barndom, och lät minnena liksom bara rinna till. På så sätt avslutade jag den perioden i mitt liv.) Vi började med att åka till det hus min mormor och morfar bodde när jag var riktigt liten. En lägenhet som hade en speciell charm. Två rum och kök och jävligt högt i tak. Kakelugn samt dusch i källaren. När jag var i stan för 10 år sedan i tjänsten gick jag förbi och kikade in i lägenheten. Då såg jag att man hade byggt ett loft i ett av rummen. Nu konstaterade jag att köksingången hade man satt igen. Det var väl synd, det var rätt fräckt med köksingång. I stället hade man byggt ett skafferi där tror jag.

Sedan vandrade vi runt i stan. Det är ingen stor stad, Karlstad. Man kan ganska snabbt promenera på samtliga affärsgator. Och jag kände att jag så smått började få ihop stadskartan i huvudet. Några turer till och den sitter.

Sedan åkte vi hem och lagade middag. Åt den och reste sedan förtältet. Och medan våra barn tittade på Allsång på Skansen promenerade vi hund. Och när vi kom hem fick vi till min bestörtning höra att det inte är några mord i Midsomer, för det är nån jävla friidrottstävling i stället som SVT är tvungen att sända. Och så var den kvällen förstörd.

Till skillnad från gårdagen regnade det lite smått när vi vaknade i morse. Emellertid steg vi upp med friskt mod; vi skulle besöka två platser, en som vi inte varit på tidigare, och en som vi ville återkomma till. Först styrde vi färden mot Bohus Malmön, men på vägen dit svängde vi in i en liten förort till Kungshamn som heter Hovenäset. Väldigt fin och fridfull liten by, och där fanns ett bageri. Inte illa. Sedan fortsatte vi till Malmön, och på köpet fick vi åka lite färja. Där verkade det bo ganska fint folk. Dom hade tennisbana, men inget lockande kafé. Och vädret bjöd inte in till en lång stärkande promenad, så vi åkte tillbaka till fastlandet.

Nästa anhalt att besöka var den ö som tillsammans med fastlandet bildar Sotenkanalen. Heter det möjligen Ramvikslandet? Norrut på den ön finns en campingplats och en del fina badstränder, och söderut ett underbart naturreservat. Vi åkte åt bägge hållen, men fortfarande var vädret så tråkigt att en promenad var något man helst slapp.  I stället begav vi oss till Smögen och den berömda bryggan där det ligger massor med "spännande" butiker. Och vi hittade faktiskt en intressant butik, eller snarare ett galleri. En konstnär från Göteborg (hennes namn kommer jag inte ihåg. Dessutom är hon från Polen, och det gör i detta fall inte saken lättare. Hon heter nämligen inget så enkelt som Lotta, Tessan eller Joanna.) ställde ut sina tavlor. För två år sedan såg vi henne ovanpå smedjan som ligger i anslutning till Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn, och då köpte vi en tavla av henne. Men idag blev det ingen affär. Det kom liksom lite plötsligt.

Och när man går på bryggan kan man ju titta på alla båtar som lägger till där också. Vissa människor har helt klart för mycket pengar som dom lägger på båt och bränsle. En 50-fots motorbåt från Norge till exempel.  Och andra ska inte vistas på sjön. Jag tänker speciellt på en Nimbus DC28 som var befolkad med 6 st tonårsgrabbar som låg utfläkta över hela båten, försökte sola i den bleka sol som faktiskt hade börjat titta fram, och så läskade de sig med massor av öl. Deras omdöme i nyktert tillstånd är jag skeptisk till, och efter ett antal öl fördömer jag det fullständigt. Jag skulle aldrig vilja möta dem på sjön på väg hem från Smögen.  Och så var det en 40-fots segelbåt, en Hallberg-Rassy har jag för mig, med en besättning som också tillhörde det fina folket som gärna visar upp att de har det gott ställt. Och det är ju den Bohuslänska paradoxen i ett nötskal. Den bygd som för hundra år sedan befolkades av fattiga fiskare och bönder, är idag ett semesterparadis för de med mycket pengar. Som en hyllning till alla fiskare och bönder som slet hårt för brödfödan i det många gånger bistra klimatet, åt vi en glass tidigare på dagen, uppe på campingen på Ramvikslandet. Det blåste, det var kallt, och det började regna, men vi stod ute i ovädret och frös som satan och åt vår glass, bara som en hyllning till de som en gång befolkade Bohuslän. (Eller också var det så att vi inte var välkomna in på cafét på grund av att vi hade en hund med oss.)

På kvällen fällde vi förtältet för att snabbt kunna komma iväg till Karlstad i morgon bitti.

Tovutredningen under bilfärder har fortsatt under dagens utflykt. Vidare fick Ia det ärofyllda uppdraget att slicka ur våra glassbyttor när vi käkat upp det mesta av glassen. Ia har också fått leta godishögar och promenerat en hel del. I övrigt inget särskilt ur en hunds perspektiv.