Halv åtta vaknade jag upp till en underbar dag. Solen sken, jag kokade mig kaffe och satt i förtältet och mådde riktigt gott. Efter alla morgonbestyr, inklusive en lång Ia-promenad, begav vi oss iväg till Åhus. Det är en stad som vi aldrig varit i tidigare. Vi har haft grannar som åker dit varje år med sin husvagn och ligger där flera veckor. Så då måste det ju vara något alldeles speciellt med den staden kunde man misstänka. Vi återvänder ju varje år till Simrishamn, och den staden är det ju något speciellt med. Men väl komna till Åhus kunde vi inte riktigt hitta det där speciella. Staden kändes ganska stor till ytan, men själva centrum var bara en tråkig gata med ganska tråkig arkitektur. Mitt i staden låg också spritfabriken, och den tyckte jag illa om av flera skäl. Ett skäl var att centrum fick en prägel av industriområde på grund av fabriken. Sedan syntes hamnens stora silos och andra byggnader överallt. En bit bort hittade vi dock någon som kanske var gamla Åhus. Det var i alla fall en massa fina lite äldre hus. Men i den stadsdelen kändes det väldigt dött. Det var inget liv där. Inga affärer och inte mycket folk som rörde sig. Emellertid hittade vi ett kafé där, och vi kunde få oss kaffe och våfflor. Dyrare och inte alls så bra som när vi hälsade på Salma. Jag kan tycka det är OK att alla fyra våfflorna inte kommer samtidigt, och att kaffet kommer tidigt och saften sent. Det är OK om det är ett kafé med begränsade resurser och personlig framtoning, där känslan mer är att man är hemma hos någon för att fika. Men om kafét genom sin meny och sina priser och framtoning i övrigt, vill ge sken av att vara ett proffesionellt ställe, förväntar jag mig att allt man beställt ska serveras samtidigt.

När vi kom tillbaka till Simrishamn började jag laga middag medan familjen i övrigt åkte till Caferian i Örnahusen för att köpa lite gott kaffebröd till kvällsfikat, och i övrigt handla lite. Som jag redan antytt, om man inte grillar när man är på husvagnssemester betraktas man som ytterst märklig. Jag får ibland känslan att en icke-grillare i husvagn på en camping är ännu konstigare än en nykterist. Därför grillades det fläskkotletter till middag, och lagom till att de var halvfärdiga började det regna. Det kändes som om regnet kom väldigt plötsligt, men förmodligen hade man kunnat se molnen en stund. Jag blev i alla fall väldigt överraskad. Hur som helst, det var inga problem att slutföra grillandet, och middagen blev mycket lyckad.

Efter middagen hade jag planerat att delta i en så kallad stadsvandring runt Simrishamn, men regnet hade bara ökat i intensitet, så det lockade inte så mycket. Synd, för det är bara på måndagar det är stadsvandring, så nu får jag vänta till nästa år innan jag får en ny chans. Och det regnade bara mer och mer. Det är väl ingen fara med det, både tältet och husvagnen är ju vattentäta. Dessvärre är inte mattan i förtältet det, och det visade sig att marken var sådan att den dels inte kunde svälja allt  regn eftersom det regnat mycket tidigare, och så fanns det en liten intressant grop i marken precis insteget till husvagnen, och i den gropen samlades det VATTEN. MYCKET VATTEN. Men vi höll oss inne, fikade, tittade lite på TV, spelade Mah Jong, och åt kvällsmat.

En mycket trevlig sak med campingen i Simrishamn är att den ligger så nära havet. Tidigare om åren har man kunnat höra havet när man ska sova, men i år har jag inte gjort det. Troligen beroende på två saker. Dels har det inte blåst så mycket så det uppstått några vågor som låter, men framför allt isolerar husvagnen mot sådana ljud bättre än en tältduk. I kväll hör jag vågorna tydligt om jag går ut, och om jag öppnar takluckan på husvagnen hör jag dem också. Så det blir nog till att sova med öppen taklucka i natt. Som tur är går det att ha öppen utan att det regnar in (även när det regnar ute).

Äntligen har jag fått ligga och trängas med en hund i sängen hela natten. Mysigt var det men jag känner mig lite stel och ledbruten efteråt. Dagens progam var tungt så vi steg upp ganska tidigt för att komma iväg. Vi hade två kaféer att besöka, eftersom bägge två måste besökas på helgen. Först åkte vi till Mandelmanns trädgårdar och fikade. Därefter åkte vi till Galleri Keramika Fantasia, där keramikern Eva Troedsson gör bl a blomkrukor som frun tycker om. Vi behövde förnya beståndet eftersom en gått sönder. Vidare köpte vi ”trädgårdskonst”, något som ser ut som pilar eller spjut med spetsen i keramik. Spetsen är vriden och glaserad i rött, grönt, gult, orange eller blått. Alltid när vi besökt Eva har vi gosat med hennes hund Ebba, någon slags retrieverkorsning eller så. Förförra året tyckte vi Ebba såg gammal och skröplig ut, så när vi förra året inte hittade någon Ebba trodde vi att hon inte fanns mer. Men döm om vår förvåning när vi i år möttes av Ebba när vi körde in på gården. Hon var väl bara ute och kissade förra året när vi var där. Men i år var hon ännu äldre och skröpligare, men inte värre än att hon såg ut att ha ett bra liv.

När vi gosat klart med Ebba och gjort upp affärerna kring blomkrukan och trädgårdsspjuten åkte vi vidare till Olof Viktors bageri utanför Glemmingebro. Det är den berömde Jan Hedh som ligger bakom konceptet på Olof Viktors, och det märks; dom bakar allt sitt bröd i vedeldad stenugn, använder surdet och låter bröden jäsa LÄNGE. Jag köpte ett bröd bakat på levain (dvs vlldgäst). Underbart gott!

Sedan satte vi kurs mot nästa kafé, Borregården. Det var det vi besökte i fredags men som bara hade sin kakbuffé på lördagar och söndagar. Så efter uppvärmingsomgången hos Mandelmann slängde vi oss hungrigt över kanelbullar, havrekakor, chokladsnittar, kokostoppar,lavendelkakor, hallongrottor, kladdkaka, morotskaka, toscakaka och  äpplekaka. Det var gott!

På kvällen packade vi ryggsäcken med kvällsfika och vandrade bort till klipporna. Det är ett underbart ställe för kvällsfika. Titta ut över havet, titta på fåglarna som flyger, och bara njuta av stillheten och den underbara naturen. Vad mer kan man begära.

Jag fick den stora äran att ensam gå morgonpromenaden med Ia. Alltid lika skönt när man väl kommer iväg. Vi träffade återigen på den lilla shapendoesvalpen som så gärna ville leka med Ia och bita sig fast i hennes öron. Och nu fick jag också se att Ia faktiskt ganska bra fungerar ihop med en liten valp.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, hundar har en socialiserande funktion för sina ägare. Hos Mandelmann kom vi i samspråk med människa vars dotter hade en lagotto, och vi hade väldigt svårt att komma loss därifrån, för hon ville väldigt gärna prata hundar.

På vägen hem från Borregården kräktes Ia upp lunchen. I bilen. Det var väl inte så himla lyckat på en skala, varken för henne eller bilen, men såhär i efterhand verkar bägge ha klarat sig hyfsat väl. Kanske att Ia bara blev lite åksjuk av de smala slingrande skånska vägarna, eller också var det något annat. Middagen åt hon med god aptit och den har hon inte spytt upp. Och på kvällspromenaden bort till klipporna var hon hur glad och pigg som helst.

Idag har vi fikat på/i/hos Mandelmanns trädgårdar. Ett fantastiskt ställe på många sätt. Om jag minns rätt är inte Gustav Mandelmann någon bondson, utan han fick för ett antal år sedan för sig att han och hans fru skulle börja med ekologiskt jordbruk. Dom köpte en gård utanför Rörum och satte igång att odla ekologiskt. Så småningom öppnade dom ett kafé också, men eftersom dom måste ha tid att sköta jordbruket har kaféet bara öppet på helgerna, så det gäller att planera sin Österlenvistelse utifrån detta. Att fika hos Gustav Mandelmann är bland det mest avstressande man kan göra. Det är raka motsatsen till en kaffe latte och en degig men nybakad kanelbulle på 7eleven nere i tunnelbanan på Hötorget. Kafét är ytterst anspråkslöst. Möblerna både ute och inne i växthuset är ett hopplock av vad de fått tag i till en billig penning. Kaffebrödet är gott och självklart hembakat. Besökarna är till viss den konstnärer och musiker som bor på Österlen, och samtalen man kan tjuvlyssna till kan bli ganska intressanta. Några gånger har det hänt att gästerna har börjat spela tillsammans. Och när Gustav har för lite att göra i kafét eller den intilliggande butiken där dom säljer grönsaker från gården, tar han ner fiolen från väggen och spelar lite. Det känns med andra ord väldigt anspråkslöst och hemtrevligt att fika hos Mandelmann.

På stora torget i Simrishamn har det så länge jag kan minnas (vilket säkert inte behöver vara längre tillbaka än 3-4 år) sålts begagnade böcker i ett stånd. Mitt kokbokssamlande gör naturligtvis att jag alltid går dit och tittar lite. För några år sedan hittade jag några intressanta böcker, men eftersom vi skulle promenera runt i stan tänkte jag att det-är-väl-ingen-som-vill-ha-dom-böckerna-så-dom-kan-jag-köpa-på-hemvägen. Ack så fel jag bedömde skåningarna. När jag kom tillbaka var givetvis en av böckerna såld. Lärdom 1: Tveka inte, köp boken direkt. När vi kom till stora torget i fredags gick jag därför raskt fram till bokståndet, lät blicken svepa över kokböckerna och fann ett flertal som verkade intressanta. Jag tog upp en och tittade på den, la tillbaka den för den var inte så intressant och skulle just ta upp Till Bords Med Toulouse-Lautrec. Men tror ni inte det var en skånsk tant där och knep den precis framför mina ögon. Lärdom 2: Plocka direkt upp de böcker som verkar intressanta, och lägg tillbaka de du inte vill ha. Dock kom jag i alla fall över Prinsessornas kokbok från 1947. En underbar kokbok som till exempel lär ut hur man viker linneservetter.