Kanske inte en kanondag om man varit hund i La famiglia, ety det har gjorts en del andra saker än hundat. Eftersom det är bjudet till kafferep i morgon har dagen ägnats åt att röja på ägorna. Tre veckors oklippt gräsmatta (när vi var på semester) tar tid att återbringa till verkligheten. Vi har klippt och klippt och räfsat och klippt, och fortfarande är det inte bra. Och det är väl bara att erkänna, Ia är inte road av den sortens trädgårdsarbete. Och den sorts arbete hon är road av, var det inte varit så mycket av idag. Det har varit väldigt begränsade grävbehov. Däremot har Ia fått vara lös i trädgården, och det har väl varit bra. Så har hon också fått springa lös i skogen. Frun var där med henne en stund medan jag bakade ut bullarna. I övrigt har nog inte dagen bjudit på några större hundsensationer.

Igår när jag var ute med Ia mötte vi en labradorhane. Både han och Ia ville hälsa på varandra så det lät vi dem göra. Ia var väldigt pigg och försökte på alla sätt få igång labben att leka. Men hans matte sa att hon hade bråttom för hon skulle träffa någon. -Men vi kan släppa dem någon annan gång så de får leka, sa hon. I helvete tänkte jag. I helvete att jag släpper min lilla hund lös med den stora kraftiga hanen. Vem vet hur det kan sluta. (Jo, jag vet.) Men så sa jag inte. Jag sa bara javisst, och så gick jag vidare. Fegt?

Morgonpromenad med intressant hundmöte. Vi mötte nämligen den tidigare nämnda grannen med sina två pluttpudlar. Dom pudlarna är omplaceringshundar och våra grannar har fått arbeta länge med att få dom att över huvud taget fungera. Fortfarande är det problem vid möten med andra hundar, så att träffa på dom när jag hade Ia med var extra spännande. Men det visade sig att Ia kunde hälsa på pudlarna utan några som helst problem. Våra grannar var riktigt stolta och nöjda när vi skiljdes åt. Morgonpromenaden i övrigt kändes väldigt bra. Jag tycker Ia går bättre och bättre i koppel för var dag som går. I alla fall när jag är ensam.

När frun kom hem fick Ia leta lite godis i trädgården och sedan var det dags för oss att åka och hämta barn hos mina föräldrar. Det blev två timmars bilåkande för Ia, och en timmes lagottomys för mig i baksätet. (Ia åker inte bur eftersom vi inte har kombi, utan hon sitter med säkerhetsbälte i baksätet).

Väl hemkomna igen avslutades kvällen med en promenad. Eftersom det regnat en de på kvällen var det "räälit med grodor vid Nilen ikväll" (Ny tävling: Gissa ur vilken revy den repliken kommer ifrån). Man får verkligen hålla koll på var Ia går och nosar så hon inte sätter i sig en groda. När vi under promenaden passerar en trädgård hör vi ett svagt surrande ljud från gräsmattan, ungefär i samma höjd som en igelkott. Ia stannar upp och lyssnar. Sedan får hon se att någonting rör sig på gräsmattan. Hon blir jätterädd och hoppar bakåt. Sedan tittar hon på oss för att se om vi också blev rädda. När vi inte blev det går hon fram till staketet igen för att titta på vad det var för något. Men hon blir inte klok på vad det är, utan ryggar tillbaka en gång till. Och så på typiskt lagottomanér, återigen fram och nosa, och så tillbaka. Lite läskigt var det allt, även om det inte verkade så farligt, för så fort det där som lät kom till tomtgränsen vände den tillbaka in på tomten igen. Det var första gången Ia såg en sån där självgående gräsklippare.

Helt klart kan man dra slutsaten från min förra omröstning om var man ska semestera, att "någon annanstans" är den absolut bästa platsen. Problemet för mig är att jag inte riktigt vet var den ligger. Och Dalarna ska man definitivt undvika enligt er som röstat. Märkligt. Och besvärande eftersom det är dit vi ställer färden om några veckor. Vi kanske måste tänka om.

Dags för en ny omröstning. Jag har, utifrån mig själv identifierat två typer av människor. Före- och efter-människor.

Före-människorna:

- gör rent grillgallret FÖRE dom grillar

- diskar kaffekoppen på jobben FÖRE dom hämtar nytt kaffe

- skriver protokollet från ett möte FÖRE nästa möte

- gör rent vinter- och sommarhjulen till bilen FÖRE dom sätts på.

Efter-människorna:

- gör rent grillgallret EFTER dom grillat klart

- diskar kaffekoppen EFTER dom druckit upp kaffet

- skriver protokollet EFTER det mötet som protokollet avser

- gör rent vinter- och sommarhjulen till bilen EFTER dom är avmonterade

Deltag med glädje i min nya omröstning och tala om vilken typ av människa du är.

I morse åkte jag hem till våra bästa vänner för vi hade bestämt att ta en gemensam morgonpromenad. Så vi drar iväg på en 45-minutersrunda runt en sjö, och det är fantastiskt fint. Det är ju så att ju tidigare man kommer iväg, desto finare är det ( inom rimliga gränser, men det är ingen risk att jag går upp för tidigt, det ligger liksom inte för mig). Väl tillbaka blir jag sittande i deras trädgård, och Ia ligger och vilar i skuggan under äppleträdet. Bara ibland far hon upp, och det är när någon av våra vänners katter drar iväg över gräsmattan. Det känns oerhört tungt att åka hem igen, dra på sig "blåstället" och åka och jobba, men till sist masar jag mig i alla fall iväg. Eftersom mitt jobb för närvarande består av att skriva en rapport, åker jag bara till jobbet, skriver på några papper, hämtar datorn och åker hem igen. Sedan ägnar jag eftermiddagen åt att omväxlande gosa med hund och skriva rapport. Men hunden är jävligt trött och ligger mest och sover, så det blir ingen promenad förrän framemot fem. Då går vi en sväng. Morgonens promenad på nytt ställe med nytt folk gick väl inte så lysande. Ia lyssnar inte alltid till vad jag säger och hon har ingen större lust att samarbeta, men på eftermiddagen gick det mycket bättre.

Efter middagen gick vi en lång promenad och sedan var Ia dödstrött. Och så även jag.

Idag berättade en av våra grannar som har två pluttpudlar (men är trevliga i alla fall) om en underbar syn för något år sedan. Som jag tidigare berättat om (tror jag) finns det en tax i grannskapet som skäller rätt bra när man passerar med hund. Tomten där denna tax bor passerade våra grannar med sina pudlar. Taxen var ute i trädgården och givetvis börjar den skälla och springer fram mot staketet. Meningen var ju att den inte skulle komma så långt eftersom den var fastbunden i trädgårdsbordet där taxtanten och några av hennes väninnor satt och fikade. Problemet var bara att bordet var ett sånt där plastbord som bara väger 1 kg, så hela eftermiddagsfikat bara flyger i luften när taxen sätter full fart, och på 2 sekunder är taxen framme vid staketet med ett bord hängades i kopplet efter sig.

När jag är ute och promenerar hund går jag ofta igenom det radhusområde vi bodde i innan vi köpte det hus vi nu bor i. För en tid sedan noterade jag att vid alla ingångar till området sitter numer skyltar med texten "Vi får ej rastas här" och så är det en bild på en hund. Jag blir så himla frustrerad över dessa skyltar. Vad betyder skylten egentligen? Får man över huvud taget inte gå där med sin hund? Hur gör man i så fall när man tillsammans med sin hund ska besöka någon som bor i området? Eller ännu värre, hur gör man om man har hund och själv bor i området? Om det bara handlar om att man inte får rasta sin hund där undrar jag, vad är rasta? Får man gå där om hunden just har kissat och bajsat utanför området? Eller är det förbjudet att låta sin hund bara gå inom området när man är ute med den, och det är OK om man har promenerat på andra ställen också? Och hur kommer det sig att hundar inte får rastas där, men katter som springer lösa och både skiter och kissar i folks trädgårdsmöbler och rabatter, är OK? Mao, vad är det dom vill? Förmodligen vill dom inte ha en massa hundbajs liggandes inom området. Och det är ju ett fullt rimligt krav, man ska alltid plocka upp efter sin hund, inte bara inom ett radhusområde. Å andra sidan undrar jag om de som inte plockar upp efter sin hund i tättbebyggt område är så smarta så att de kan läsa den där skylten och ta till sig budskapet.