Så har sista dagen på arbetsveckan gått, och jag får vara hemma hela helgen med gosehunden. Men allvarligt talat, jag vet inte om jag vill. Sedan jag kom hem har hon inte velat gosa någonting. Hon har hoppat upp på allt hon kan hoppa upp på, sträckt sig på två ben upp på spis, diskbänk, arbetsbänk och matbord, hon har knaprat på allas fötter, stolsben, gungstol, väggar och jag-vet-inte-vad. Ska det hålla på såhär kan jag lika gärna åka och jobba hela helgen också.Näe, jag bara skojade. Klart jag vill vara hemma med hund och familj. Familjen bits i alla fall inte, även om de sträcker sig på två ben upp på spisen och arbetsbänken när jag bakar och lagar mat.Dagen har förlöpt bra berättas det. Ia har varit ute i trädgården och sprungit. Hon är väldigt sugen på att dra in till grannen (de utan hund). När Ia var ute idag, kom grann-bostonterrierna ut, och de skällde på Ia. MYCKET. Men hon bara tittade på dem som om hon undrade vad dom höll på med. (Och de undrade matte också) Helt oberörd gick hon in (Ia alltså) när hon tröttnat på dem. Det har också tränats "sitt kvar", och det går väldigt bra. Inte så att det funkar, men man märker klara framsteg. Man har också kunnat märka framsteg i våra försök att lära henne att man inte får springa ut genom ytterdörren förrän vi säger varsågod. Det är en lång bit kvar, men man märker att något har gått in i hundskallen om det.Vi har också lärt oss idag att vitlök inte är en favoritkrydda för en lagotto. Under sina envetna försök att hitta något gott på arbetsbänken fick hon vid ett tillfäller tag på en halv vitlöksklyfta (den andra halvan hade gått åt till middagens bruschetta), men den spottade hon ut frivilligt. Och att äta den halva vitlöksklyftan måste vara rena dundermedicinen. Vitlök är ju bra mot förkylning vill jag minnas, och hundsaliv är väldigt desinficerande, så denna kombination måste väl kunna ta död på vilken sjukdom som helst. Säg bara till så kan jag mejla över vitlöksklyftan.

När jag går ut och hämtar tidningen på mornarna möts jag såhär på hösten av doften av nytänd brasa. Det är grannen som tänt i pannan, och till skillnad från alla oss andra som värmer med olja eller bergvärme, eldar grannen med ved. Jag vet att många har synpunkter på sådan doft, men jag tycker det luktar vansinnigt trevligt, och det känns som om man bor på landet. Den känslan förstärks lite senare på väg till bussen, för då passerar man grannens kompost. Och den doftar som en välskött trädgårdskompost ska dofta, och det är ingen oangenäm doft. Så ett stort tack till mina grannar som genom sitt vedeldande och komposterande rent luktmässigt tar mig ut på landet varje morgon.

Idag har vi återigen haft extern hundvakt. Dagen har enligt utsago förlöpt bra, men kvällen har inte varit lika harmonisk. Ia har varit lite väl bitig. Jag undrar vad det beror på? Jag har ju fortfarande inte kommit på något samband mellan vad vi gör på dagarna och hur hon blir på kvällarna. Möjligen kan man misstänka att hon är understimulerad idag, men egentligen vet jag inte det.Det finns indikationer på att Ia har tappat sin första tand. Man vet ju inte om hon tappat andra tänder tidigare och svalt den, men idag har vi i alla fall för första gången fått se en tappad tand.

Det var länge sedan sommaren tog slut, men den riktiga hösten har ännu inte infunnit sig. Visst är det vackert med de klara färgerna och den höga höstluften i september oktober. Men den sanne höstälskaren nöjer sig inte med sånt tjafs. Näe den riktige höstälskaren får inte feeling förrän dagen är grå, regnet hänger i luften och det är dimmigt!! Nu i kväll är det i alla fall lite dimmigt. Man kan fortfarande se bort till grannen, så mer dimma vill jag allt se innan jag godkänner höstens ankomst. Dagar med riktig dimma är som gjorda för stadsvandringar. I en stadsvandring ingår kafésittande. Man går en liten bit, hittar ett kafé, går in och dricker lite kaffe, pratar några timmar med vännen man måste ha med sig vid dylika vandringar, går vidare till nästa kafé, upprepar proceduern, och efter en fem sex kaféer har dagen gått. Och det är vad jag kallar riktig höst.

I morse föll det sig så att jag gick en morgonpromenad med Ia. Jag skulle gå till jobbet, dagens hundvakt är inte så pigg på promenader och då passade det ju rätt bra att jag tog en hundpromenad. Det är märkligt, när man har varit ute och gått tidigare tycker jag man ofta har mött hundar och deras ägare på promenad, men aldrig nuför tiden. Det är väldigt sällsynt att jag möter en hund när jag är ute och går med Ia. Men oavsett det är det ju ganska skönt att gå en liten sväng i gryningen, och se hur den nya dagen gör entré. Och när man kommer hem gör man sig en espresso, och så har dagen fått en perfekt start. Det enda som saknades var väl möjligheten att åka Vespan till jobbet. Men man kan ju inte få allt.

Kära dagbok, idag har jag inte lekt med hunden, det var tråkigt. Hej då.PS Frun har varit hemma idag och berättar att det har lekts i trädgården en del. Dock med lina, vilket var tur, eftersom hon har varit mer än hälsosamt nyfiken på grannarna (dock dom utan hundar). Promenaderna har också enligt utsago gått bra. Ia har inte alls dragit mycket i kopplet. I alla fall inte jämfört med tidigare. Men något sådant har jag inte märkt av, så det tror jag frun bara säger för att snobba sig. Dammsugaren har fått sig en rejäl utskällnig idag också. Tänk det är något som jag väldigt sällan märker. Frun gör gällande att det beror på att jag väldigt sällan dammsuger när jag är ensam hemma, men det tycker jag är en förhastad slutsats, som jag inte alls kan förlika mig med.Aktiveringsleksaken för 250 kronor var alldeles för lätt. Hon har inga större problem att hitta alla godisbitarna. Hon behöver större utmaningar. Jag kan komma på hur många som helst; göra en espresso, röka cigarr, gå ut med soporna, tömma diskmaskinen. Bara för att ta någr exempel. Problemet är bara att de sakerna är inte utmaningar för Ia, det är utmaningar för den som ska lära henne det. Och han behöver inga nya utmaningar, han har så det räcker. DS

Det är på detta sätt man klättar på listan över mest aktiva bloggarna (Skriva flera inlägg om samma sak, men i olika koncentrerat format).Idag har jag varit hemma med hunden, och kan dessvärre konstatera att det verkar vara ett mönster att hon skäller på de som är och slänger bort tidningar i containern utanför vår tomt. Inte bra. I går fick vi hem en ny hundleksak. En massa skivor med gropar i, som kan snurra runt. Meningen är att man ska lägga godis i groparna och så ska hunden snurra runt på skivorna så att den kommer åt godiset. Det ska vara bra träning för hunden. Men dessvärre klarar Ia att tömma alla 12 groparna på godis på bara några minuter. Alldeles för lätt för en italiensk tryffelhund. Men roligt tycker hon att det är.På förmiddagen satt jag i gungstolen med Ia i knät när hon sov. Det är lika mysigt att ha en sovande hund i famnen som en sovande bebis. Skillnaden är ju inte heller så stor. Ur flera aspekter. Men mer om likheterna en annan gång.

Kära dagbok. Idag har jag lekt med hunden. Hej då dagboken.