Hur hämtningen på hunddagis gick har jag redan skrivit om, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag inte skrivit om resan till dagiset, och den förtjänar verkligen några rader. Det var frun som hade i uppdrag att lämna hund, och av någon anledning valde hon att åka kommunalt. Det började med en alldeles för lång promenad till busshållplatsen. Sedan en halv timmes busstur på en buss som blev allt fullare och fullare. Med folk. Och för säkerhets skull hade busschauffören värmen på max. När det så blev dags att kliva av bussen visade det sig, att om man satt mitt emellan två dörrar, och dessutom hade en liten hund med sig, skulle man aldrig lyckas komma av innan bussen hade kommit till nästa hållplats. Så det blev att åka ändhållplatsen, spårbunden trafik tillbaka och så promenera igen. Därefter var det avlämning på dagis. Personalen mötte både hund och matte med stora famnen, och det var inga som helst problem att lämna Ia där. Men det måste varit en jobbig dag, för nu på kvällen har hon bara sovit och varit hur gosig som helst. Så jag räknar med att det kommer att gå bra i morgon när jag ska lämna.

Ikväll tog jag faktiskt Vespan till stan. Det var varmt och varför inte, tänkte jag. Och det blev verkligen en fin tur. Både in till stan och hem igen. Men nu lär det inte bli mer vespaåkande i år. :(

Så har jag då hämtat hunden på dagis. Hon hade inte blivit uppäten av någon lekkamrat, och hon hade inte uppfört sig illa på något sätt. Dom sa att det var en jättego´ hund. Och frågan är om man egentligen kan få en bättre komplimang eller bekräftelse på sitt hunduppfostrande. Vi konsaterade härom dagen att perfekt rumsren är hon inte. Hon kan inte gå som man ska i koppel. Hon är alldeles för lite ensamhetstränad. Hon norpar mat från köksbordet. Hon tränger sig först ut genom ytterdörren. Hon är på det hela taget en väldigt ouppfostrad hund. Det enda vi prioriterat i vårt uppfostrande är att få henne att känna sig trygg. Och det är förmodligen det som tar sig uttryck i att dagispersonalen sa som dom sa. Jag kände mig väldigt stolt över det omdömet. Däremot hade hon inte kissat vare sig ute eller inne under hela eftermiddagen. Där har vi nog något vi måste jobba på.

Nu ska jag strax åka och hämta på dagis. Hunddagis. Vad får man höra då? Att man varit en dålig förälder som inte förmått uppfostra sina barn, nej hundar ska det vara, på ett korrekt sätt. Att det var första och sista gången man var välkommen på det hunddagiset. Eller att en stor argsint rottweiler käkat upp min hund till lunch. Näe visst nä, så får man inte skriva. Ia kom nämligen till dagis efter lunchtid. Dessutom, vis av Filifjonkans erfarenheter, får man inte kritisera rottisar, för då blir det ett jädrans liv. Min nyanserade bild av rottisar, deras ägare, andra hundar och deras ägare, finns att läsa hos Filifjonkan i helgens diskussion.

Man märker att man börjar bli gammal när man med sina arbetskamrater måste planera in möten så de passar hämtning och lämning på dagis. Det är en värld som jag lämnade för 7 år sedan, så jag känner mig helt enkelt utanför. Men i och med att hunden börjar på dagis idag, kan även jag delta i denna typ av diskussioner. Det gör att man genast känner sig yngre.