Halv dag med hund och halv dag på jobbet. Gissa vilket som var roligast. Själv vet jag inte riktigt. Förmiddagen förlöpte "som vanligt", och eftermiddagen har jag ingen aning om. Och själv kom jag hem klockan halv 12 och då hade alla gått och lagt sig. Inklusive en viss hund. Men jag skulle tro att eftermiddagen och kvällen förlöpte perfekt. Jag hade ju lagt grunden genom att inte trötta ut, utan lagom stimulera Ia så hon skulle kunna vara den underbara hund hon faktistk är, även om det inte alltid verkar så när jag skriver om det.

När jag var ute och promenerade härförleden, passerade jag det hus där våra bästa vänner tidigare bott. Eller snarare de hus det bott i. Dom har flyttat runt en del i vårt samhälle, och jag gick faktiskt förbi alla deras hus. Men för knappt ett år sedan lämnade dom samhället för ett mindre, dyrare och äldre hus, men närmre jobbet.När vi först lärde känna dem bodde vi bara en radhuslänga ifrån varandra. Man kunde kila över när som helst och fika och prata. Sedan flytta de en radhuslänga längre bort, och plötsligt var det dubbelt så långt till dom, och det kändes också. Vi pep inte över lika ofta. Och sen flyttade de till en villa, och avståndet ökade ytterligare med 1,5 gånger. Men som tur var låg villan på vägen hem till oss, så vi passerade dem väldigt ofta och kunde ha lite koll på vad de sysslade med. Sedan var det faktiskt vi som flyttade, och avståndet fördubblades, men det var fortfarande inte mer än 10 minuters promenad. Vi sågs ju emellanåt nere på byn också. Men nu har de flyttat så det tar nästan en kvart med bilen att åka hem till dom. Det är verkligen tungt, sett ur ett längre perspektiv. Från att ha haft 1 minuts gångväg till att nu ha 15 minuters bilväg. Det är verkligen taskigt. Men vi kan förstå värdet av att minska restiderna till jobbet, och vi träffas ju ändå. Men i alla fall.