Njae, något ode blir det nog inte. Ode betyder ju hyllningsdikt, men jag är inte upplagd för att skriva på vers. Däremot är jag upplagd för en hyllning.Som tidigare antytts dog min frus morfar igår. Mina mor- och farföräldrar bodde 30 respektive 50 mil från min hemort, så jag träffade dom inte speciellt ofta. Min frus mormor och morfar bodde däremot i närheten av oss, så när jag träffade min fru fick jag plötsligt nästan obegränsad tillgång till en mormor och morfar. Låt vara att det inte var mina, men med den värme och kärlek jag hälsades välkommen i deras hem, gjorde det ingen större skillnad. Jag fick en bonus-mormor och en bonus-morfar. Och när mina egna hade dött ut, hade jag ändå dom kvar, vilket jag verkligen uppskattade. För runt 10 år sedan dog bonus-mormor. Jag minns henne för att jag blev så väl mottagen när jag dök upp som pojkvännen till ett av henns barnbarn. Och jag minns henne framför allt för all den goda maten och kakorna som man blev bjuden på hemma hos dem.Mot alla odds överlevde min bonus-morfar hennes bortgång. Det är ju inte alltför ovanligt att mannen dör ganska kort efter att hans fru dött. Men inte i detta fallet. Han skaffade sig en ny flickvän, för säkerhets skull några år yngre än han själv. Och han fortsatte bo kvar i huset, och han fortsatte att ha kvar sommarstugan. Och många gånger har jag undrat hur han har orkat. Mitt absolut bästa minne av min bonus-morfar var för två år sedan. Det var vinter, och jag var och hjälpte honom flytta på en stor vedhög i hans trädgård. Vi slet och konkade i flera timmar, och gissa vem som var tröttast när vi var färdiga. Ja, inte var det den 88-årige gubben i alla fall. Och när vi som bäst höll på att bära veden ser jag hur han halkar till på det hala berget, ramlar omkull och glider ner längs berget. Det är ju inge bra för 88-åring att halka på det sättet, men jag har aldrig sett en människa falla så mjukt. Han rullade ihop sig till en boll, och sen helt enkelt rullade ner för berget. Sen reste han sig upp, borstade bort snön, rättade till mössan och fortsatte bära ved. Helt otroligt. I tisdags var han ute och krattade löv i trädgården. Plötsligt fick han väldigt ont i magen, och ett dygn senare dog han. Men han skötte sin trädgård in i det sista, och det får man väl ändå kalla för ett lyckligt slut. Även om sådana slut aldrig är lyckliga. Nu har varken jag eller min fru några far- eller morföräldrar kvar i livet. Det känns verkligen tungt. Dessa mor- och farföräldrar som har som främsta uppgift här i livet att skämma bort sina barnbarn, hur viktiga är dom inte i dagens samhälle, när föräldrarna får det allt svårare att få tiden att räcka till för sina barn. Alla ni mor- och farföräldrar i allmänhet och mina och min frus mor- och farföräldrar i synnerhet, ett stort tack till er för allt ni gjort och gör för era barnbarn.

Vissa dagar passar det inte att sova på förmiddagen om man är hund i den lafamiljanska familjen. Men det märkliga är att "vissa dagar" alltid sammanfaller med "olämpliga dagar". Idag hade jag extra mycket att jobba med, och en extra vaken hund som ville leka. Mitt senaste påfund på lekfronten är att lära Ia vad Puss betyder. Det går ganska bra. Jag kan nästan få en puss om jag ber om det. Däremot har jag inte lyckats lära henne att inte dra i kopplet när vi är ute och går. FAN VAD SVÅRT DET ÄR!! Ibland blir jag riktigt förbannad, men det hjälper föga. Både står det i litteraturen och har jag erfarit själv. Ibland tvivlar jag på att det är en hund avlad för (tryffel)sök jag har. När jag släpper en godisbit på marken och Ia ska leta efter den, kan hon gå med huvudet precis ovanför utan att hitta den. Märkligt. Eller är det så att torkat hundgodis inte luktar så mycket? Däremot har jag aldrig tvivlat på att jag har en hund som tycker om mat. När det är dags för mat brukar hon stå och gnälla utanför duschrummet. Det är nämligen där vi förvarar hundmaten och blötlägger den innan hon får den. Och hpn är läskigt snabb på att ta sig upp på köksbordet och sno mat om man vänder ryggen till. Och säger man godis kommer hon som ett skott. Märkligt, vissa saker kan hon utan att man övat, och andra kan hon inte alls, fast man övat tusentals gånger. Det vore mycket lättare med en moped.Men ack så tråkigt