Man kan bli trött för mindre. Men inte Ia. Trots en lång dag full på upplevelser kan hon inte varva ner och lägga sig och sova när vi bäst skulle behöva det. Vi tänkte titta på filmen DaVinci-koden. Och det tänkte Ia också. Eller i alla fall pocka på vår uppmärksamhet när vi tittar på den filmen. Fast hon borde vara väldigt trött och lägga sig att sova i sin nya säng. Vi har varit och köpt en (B)ia-bädd. (För alla er som inte är bevandrade i hundlängsbranshen kan jag berätta att det finns en sorts sovkudde som kallas för bia-bädd) Den ska vara väldigt bra. Sa affären som sålde den. Och det är klart hon säger det, med tanke på vad den kostade vill dom ju inte att vi ska känna oss lurade. Men det är vi säkert. Dagen inleddes för Ias den med att hon vaknade vid 7 och ville gå ut och kissa. Sen la hon och matte sig att sova på golvet i vardagsrummet fram till 8 ungefär, då jag kom ner för att göra morgonfika. Efter frukost åkte vi iväg för att hälsa på en annan hund, en pon (som är en förkortning av ett namn som ingen annan än infödda polacker bör ge sig på att uttala: polski owczarek nizinny) som Ia hade träffat på den första kursen hon gick. Enligt kursledaren skulle denna hund vara en feg och försiktig hund, vilket borde passa Ia bra. Men det var inte det intrycket vi fick när vi var ute och gick med dem. Den hunden, som för övrigt hette Thira, var ganska mycket på, och ville verkligen leka med Ia. Ia tyckte dock det var lite läskigt, så när vi släppte hundarna lösa och Sally började jaga Ia, fösökte Ia bara fly undan. Så det gick inte så bra att ha dem lösa. Men när vi promenerade med dem i koppel gick det bättre. Visserligen var det fortfarande samma roller, men Ia var ändå nyfiken och skulle nog gärna vilja leka om det inte gick så vilt till. Detta såg vi under hela promenaden, och när vi hade kommit hem igen var det nästan så att även Ia gjorde lekinviter. Så med fler träffar kan det säkert utvecklas till något bra. Vi ska bjuda hem hund och matte någon dag i veckan så de får träffas på Ias hemmaplan också. Det kanske går lite bättre. När vi stod utanför Sallys hos kom några bekanta till Sallys matte gående med en stor kungspudel som aspirerade på chamiontitel. Den var med andra ord ganska friserad och såg i största allmänhet väldigt konstig ut. Det intressanta då var att Sally blev väldigt avvaktande, men Ia var väldigt nyfiken och ville leka. Dessutom hoppade hon upp på pudeln med sin skitiga tassar och gjorde två fina tassavtryck på pälsen. Avtrycken hade nog synts bättre om det varit en vit pudel, men den var svart.Efter denna hundpromenad och helghandlande kom äldsta dottern på att livet var tråkigt och behövde piggas upp med chokladpraliner. Inne i den stora staden finns det ju en och annan chokladbutik, så vi tog bilen och åkte in till stan (växthuseffekten, here we come). Eftersom Ia är en tryffelhund tänkte vi utnyttja hennes kunskaper lite. Vi parkerade bilen mitt i stan, och sa åt Ia att söka tryffel. Då ledde hon oss raskt till en butik full med chokladtryffel, och annat läckert. Medan delar av familjen var inne i butiken och köpte choklad, stod andra utanför i regnet (jag och Ia) och övade passivitet på ny okänd plats, som var läxan från valpkursen. Det gick sisådär. Jag har väl aldrig sätt så många hundar hemma i förorten som där mitt i stan. Kan ju låta lite paradoxalt, men det finns säkert en naturlig förklaring (hundarna kanske bor där i stan). Sedan köpte vi b(ia)-bädden, och så hemmåt. En ganska lyckad dag med många nya intryck och upplevelser.