Idag har det varit en lugn dag för Ia. Första promendaden blev inte förrän vid halv 1, och vi har just kommit in från kvällspromenaden. Nu har även jag fått henne att rulla runt på rygg. Bra, då kan även jag. Så har hon legat i mitt knä och käkat morot. På förmiddagspromenaden träffade hon en svensk lapphund som var väldigt snäll. Den lapphunden bodde granne med den lagotto vi tidigare träffat, och som jag för övrigt såg på vägen hem från jobbet tidigare idag. Men eftersom den hunden bara hade med sig någon lill-matte vågade jag inte tilltala varken hunden eller barnet. Annars hade jag gärna hälsat på hunden.I kväll ska våra barn vara ensamma hemma med hunden eftersom vi ska gå ut på lokal. Hoppas det går bra. Det borde, och brukar det göra. Dom är fantastiska på att ta ansvar för hunden och dess välbefinnande, så det går nog bra.

i blodet, man är kåt. Vi skulle gå på kåren och dansa oss en låt. Näe inte riktigt, men vi ska gå på pub och lyssna på en viss sorts musik. Vi grundar inte med groggen, och det är inte Greven Plast som ska med. Däremot har vi ätit barnmat (tacos) och druckit lite kaffe, så nu bär det iväg mot stan. Men jag kommer garanterat inte att spy i en rännsten, utan kommer att komma hem nykter och glad.

Nu hag jag kommit på vad för hund vi har. Vi har en Woddy-hund. Ni vet Woody på nöjesfält, där man ska banka ner en liten jävel som sticker upp sitt huvud än här än där. Precis så är vår hund när vi äter mat. Hon trycker upp sitt huvud på lite olika ställen längs bordskanten. Rätt som det är har man ett hundhuvud mellan sina armar, och kotletten man just ska skära en bit av håller på att kana av tallriken. Då är det bara att banka till. Det som bankat flest hundar när middagen är slut slipper diska.

OBS Detta inlägg får inte läsas av Linda, min hälsochoach (jag ska lägga till henne på listan över de som inte får läsa denna blogg)Som jag skrev tidigare så ringde mina barn mig och ville ha lite hjälp med att göra smörkräm till drömtårtan. För alla er (hur många det nu kan vara) som blev sugna på att baka drömtårta med smörkräm, vill jag bara komma med ett litet tips. På Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm serverar dom en underbar drömtårta. Dom har nämligen blandat kokosflingor i smörkrämen. Det gör den mer lättäten så man kan trycka i sig ännu mer utan att bli mätt och äcklad. Men av någon konstig anledning står det inget om kokosflingor i deras receptbok. Märkligt tycker jag. Så mitt tips är att blanda i kokosflingor i smörkrämen, så kan man utan problem klämma i sig dubbelt så mycket kräm.

Eftersom jag på grund av det pissiga vädret inte längre kan åka Vespa till jobbet, har jag börjat åka buss. När man åker buss har man tråkigt. Då måste man göra något. Jag brukar lyssna på musik som jag helt lagligt köpt och sedan lagt på min mp3-spelare. I morse tänkte jag lyssna på ett från sr.se helt lagligt nedladdat sommarprogram från förra året. Det var med Åsa Hagelstedt, som är informationschef på IOGT-NTO. Hon berättade på ett mycket intressant sätt varför hon är nykterist. 5000 personer dör i Sverige varje år till följd av alkoholen. 200.000 barn växer upp med missbrukande föräldrar och med känslan av att de är skulden till sina föräldrars missbruk. Runt 150 miljarder kostar alkoholen samhället varje år i form av sjukvård, socialvård, kriminalvård, etc. Och just när det var som mest intressant då tystnar Åsa. Det visar sig bero på att batteriet i mp3-spelaren är slut. Och inget av de 3 extra batterierna jag hade med mig fungerar. Men som tur var, svängde bussen just då in på gatan där jag jobbar. Jag ska köpa nya batterier på lunchen så jag kan lyssna mer på Åsa på vägen hem.

Som jag tidigare skrivit om´, bjuder min arbetsgivare på så kallad hälsochoaching. Det betyder att vi får hjälp med att utifrån egen vilja, men med hennes kunskap och stöd, förändra vårt levnadssätt vad gäller motion och kostvanor. Igår hade jag första uppföljningsmötet med henne, och jag berättade hur svårt det är att hålla igen på kaffebrödet. Dels bakar man själv som är himla gott, dels blir man bjuden så det är svårt att tacka nej, och ibland händer det att mina barn bakar, och då måste man av hövlighetsskäl (men naturligtvis även för att det är gott) äta lite. När vi sitter och pratar om detta ringer mina barn mig för en liten spännande fråga. De håller på att baka drömtårta, och undrar om det ska vara dubbel sats smörkräm, eller om det räcker med enkel sats. För säkerhets skull har det gjort dubbel. Det blir ju mycket godare då. Det kändes helt rätt att sitta och lära mina barn detta när hälsochoachen lyssnade. Det gäller att ha känsla för när man ska ringa.