Så har sista dagen på arbetsveckan gått, och jag får vara hemma hela helgen med gosehunden. Men allvarligt talat, jag vet inte om jag vill. Sedan jag kom hem har hon inte velat gosa någonting. Hon har hoppat upp på allt hon kan hoppa upp på, sträckt sig på två ben upp på spis, diskbänk, arbetsbänk och matbord, hon har knaprat på allas fötter, stolsben, gungstol, väggar och jag-vet-inte-vad. Ska det hålla på såhär kan jag lika gärna åka och jobba hela helgen också.Näe, jag bara skojade. Klart jag vill vara hemma med hund och familj. Familjen bits i alla fall inte, även om de sträcker sig på två ben upp på spisen och arbetsbänken när jag bakar och lagar mat.Dagen har förlöpt bra berättas det. Ia har varit ute i trädgården och sprungit. Hon är väldigt sugen på att dra in till grannen (de utan hund). När Ia var ute idag, kom grann-bostonterrierna ut, och de skällde på Ia. MYCKET. Men hon bara tittade på dem som om hon undrade vad dom höll på med. (Och de undrade matte också) Helt oberörd gick hon in (Ia alltså) när hon tröttnat på dem. Det har också tränats "sitt kvar", och det går väldigt bra. Inte så att det funkar, men man märker klara framsteg. Man har också kunnat märka framsteg i våra försök att lära henne att man inte får springa ut genom ytterdörren förrän vi säger varsågod. Det är en lång bit kvar, men man märker att något har gått in i hundskallen om det.Vi har också lärt oss idag att vitlök inte är en favoritkrydda för en lagotto. Under sina envetna försök att hitta något gott på arbetsbänken fick hon vid ett tillfäller tag på en halv vitlöksklyfta (den andra halvan hade gått åt till middagens bruschetta), men den spottade hon ut frivilligt. Och att äta den halva vitlöksklyftan måste vara rena dundermedicinen. Vitlök är ju bra mot förkylning vill jag minnas, och hundsaliv är väldigt desinficerande, så denna kombination måste väl kunna ta död på vilken sjukdom som helst. Säg bara till så kan jag mejla över vitlöksklyftan.

När jag går ut och hämtar tidningen på mornarna möts jag såhär på hösten av doften av nytänd brasa. Det är grannen som tänt i pannan, och till skillnad från alla oss andra som värmer med olja eller bergvärme, eldar grannen med ved. Jag vet att många har synpunkter på sådan doft, men jag tycker det luktar vansinnigt trevligt, och det känns som om man bor på landet. Den känslan förstärks lite senare på väg till bussen, för då passerar man grannens kompost. Och den doftar som en välskött trädgårdskompost ska dofta, och det är ingen oangenäm doft. Så ett stort tack till mina grannar som genom sitt vedeldande och komposterande rent luktmässigt tar mig ut på landet varje morgon.