Det är på detta sätt man klättar på listan över mest aktiva bloggarna (Skriva flera inlägg om samma sak, men i olika koncentrerat format).Idag har jag varit hemma med hunden, och kan dessvärre konstatera att det verkar vara ett mönster att hon skäller på de som är och slänger bort tidningar i containern utanför vår tomt. Inte bra. I går fick vi hem en ny hundleksak. En massa skivor med gropar i, som kan snurra runt. Meningen är att man ska lägga godis i groparna och så ska hunden snurra runt på skivorna så att den kommer åt godiset. Det ska vara bra träning för hunden. Men dessvärre klarar Ia att tömma alla 12 groparna på godis på bara några minuter. Alldeles för lätt för en italiensk tryffelhund. Men roligt tycker hon att det är.På förmiddagen satt jag i gungstolen med Ia i knät när hon sov. Det är lika mysigt att ha en sovande hund i famnen som en sovande bebis. Skillnaden är ju inte heller så stor. Ur flera aspekter. Men mer om likheterna en annan gång.

Kära dagbok. Idag har jag lekt med hunden. Hej då dagboken.

Mina barn spelar något spel på datorn som heter Sims. Nu har jag fått lära mig att Simarna kan smuffla. Man sätter på musik på en jukebox eller radio, och sen bestämmer man att dom ska smuffla. Det ser ut som om dom dansar, men enligt yngsta dottern är det inte samma sak, och ett tränat öga ser skillnad på smuffla och dansa. I vilket fall som helst ser dom ut att ha himla roligt, och det ger också må-bra-poäng (eller vad det nu heter) så helt klart är att livet skulle te sig mycket roligare för alla om det smufflades lite mer ute i stugorna.

Med anledning av vad jag skrev på Fru Fundersams blogg vikten av att ha roligt för att undvika utbrändhet, har jag, för att skapa förutsättningar för den sanna gläden, ätit rotmos och fläsklägg igen. Rotmos är fantastiskt gott, och man kan äta hur mycket som helst. I alla fall så mycket man kokat. Och det var en del. Nu känner jag mig väldigt glad och belåten. Om jag får en portion rotmos och fläsklägg till före jul, tror jag att jag ska komma igenom hösten utan allvarligare höstdepresioner.

...i den pågående omröstningen. I alla fall inte när det gäller topplaceringen. Jag har för mig att Trolltider brukar vinna sådana omröstningar. Att Fem myror är fler än fyra elefanter är populära är ju inte heller någon överraskning. Vad som däremot förvånar, men även gläder mig, är att Albert och Herberts jul i alla fall har fått en röst. Jag trodde det bara var jag som uppskattade gammal fin göteborgsbuskis. Däremot är jag lite bedrövad över att ingen röstat på Ture Sventon, som jag verkligen tyckte var bra. När man gör film av en bok tycker jag det är viktigt att man i filmen bibehåller karaktärerna oförändrade (vilket Disney absolut inte gjort med Nalle Puh. Dom har gjort honom till en Björn utan hjärna som lider av bullimi (heter det så).). Just filmatiseringen av Ture Sventon tycker jag verkligen hade lyckats på den punkten. Karaktärerna är underbara i filmatiseringen. Dessvärre kan man inte säga det om Pelle Svanslös, som i och för sig var en mycket bra kalender, men man hade totalt missat Trisses karaktär. I böckerna var inte Trisse en mesig snäll Brasse Brännströmfigur; när Måns var elak röt Trisse "...annars sätter jag mig på din svans". I övrigt var den kalendern kanon. Dessbättre hade man inte heller lyckats med karaktärerna i Teskedsgumman. Men eftersom böckerna inte är speciellt bra tillförde både Birgitta Andersson och Karl-Gustav Lindstedt väldigt mycket genom sina rollgestaltningar. Jag saknar också röster på Hercules Jonssons storverk och Klart spår till Tomteboda. Hercules såg jag hade kommit ut på DVD nu; den måste jag ha. Det var ju Tage Danielsson som spelade en bortkommen pappa och så hans son Hercules som kunde göra underverk, när hans mamma hade förvandlat honom och hans pappa. Jag minns nästan ingenting, mer än att det var bra. Klart spår till Tomteboda minns jag ännu mindre av, men jag hade boken och läste när jag var liten. Den var också bra. Framför allt minns jag Sigge Sot, den gamle eldaren som bodde i en koja i skogen och kokade så starkt kaffe så han sjöng av det. (Jag undrar om det bara var kaffe i det kaffet) Var det inte Karl-Gustav Lindsted som spelade stinsen i den kalendern? Hur som helst, när den kommer på DVD vill jag köpa den också, för att se om den var så bra som jag mindes den.Slutreslutat från omröstningen presenteras när jag kommit på en ny omröstning.