När jag bakar bröd gör jag det ofta på eftermiddag och kväll. Det innebär att bröden blir färdiga runt 10, 11 på kvällen. Då brukar jag koka te, skära några skivor av det nybakade brödet, och bre på tjockt med smör (bröden är ofta varma så smöret smälter; då går det åt mycket smör) och sedan ta upp alltsammans på en bricka till sovrummet. Och frågan är om det finns något så sensuellt som te, nybakat bröd sent på kvällen på sängen tillsammans med sin älskade? Jag tvivlar

Eftersom valpkursen idag skulle utspela sig i det stora köpcentret i grannorten, vilket är en oerhört stressande miljö för en liten valp som inte är miljötränad, har jag försökt få Ia att ta det så lungt som möjligt under hela dagen. Och det har väl gått ganska bra. Dock gick det inte så bra i natt. Hon vaknade klockan 2 och behövde gå på toaletten. När det var gjort hade hon ingen lust att sova. Men inte gjorde hon som vi andra, tänden sänglampan tog fram boken och läste en stund. Nädå, hon försökte fly sin kompost, och nu kan hon ju hoppa över kompostgaller, så det var inga problem. Småningom lugnade hon dock ner sig. Valpägarkursen utspelade sig alltså i ett stort inomhusköpcenter. Det gick väl så där ska jag säga. Ia blir ju alltid så stirrig när hon är tillsammans med sina klasskamrater, så det var inte så lätt att promenera omkring på ett avslappnat sätt inne i centrumet. Dessutom, när vi passerade busstorget utanför, upptäckte vi rask hur fruktansvärt skräpigt det är. En liten hundvalp är ganska nyfiken på allt som ligger på marken. Och "allt" var just, ALLT. Det är för jävligt vad folk slänger saker på marken.Väl hemma har Ia haft lite svårt att komma till ro, men nu verkar hon ha somnat.

Jag ser att jag haft 45 unika besökare på min blogg idag. OCh jag har inte skrivit ett enda inlägg. Det är sånt man får dåligt samvete av. Men jag har inte haft inspiration att skriva. Nu är det sen kväll, och då kanske det händer saker. Så jag hoppas nu kunna skriva något som morgondagens läsare kan ta del av, så att de får lite valuta för den tid de lägger på min blogg. Jag är nämligen inte säker på att jag kommer hinna skriva något i morgon heller.

Äntligen har Ia fått träffa en annan hund.I eftermiddags åkte vi och hälsade på golden-valpen från valpägarkursen, och så gick vi en promenad tillsammans. Vi promenerade genom ett skogsparti där hundarna kunde springa fritt. Och dom skydde i alla fall inte varandras sällskap, men inte lekte de så mycket tillsammans. De jagade mest varandra. Och Rixie (goldenvalpen) tyckte jag var lite våldsam. Hon kom i full fart mot Ia och nästan sprang omkull henne flera gånger. Ia gnällde till. Jag hoppas det var hennes sätt att säga ifrån och inte att hon gjorde sig illa på något sätt. Promenande blev dessvärre längre än jag hade önskat, så nu har vi en hund här hemma som är som en utskiten ulltott. Men Ia var mycket bättre på inkallning är Rixie, det gjorde oss stolta.På förmiddagen var Ia lös och sprang ute i trädgården. När hon sprang i full fart tyckte jag det såg lite konstigt ut. Möjligen hade hon sträckt sig lite. Hon gick ju från stillastående inomhus till full fart utomhus. Kanske inte speciellt smart av oss, men det tänkte vi inte på förrän det var försent.Nu går det lite bättre att ha henne i allrummet på övervåningen. Hon går inte bärsäkrargång längre. Hon kan flera stunder ligga och mysa i soffan. Inte så länge åt gången visserligen, men ändå. Dessutom säger hon till när hon vill komma ner för att gå ut och kissa. Det börjar kännas som om rumsrenheten faktiskt kommer så småningom. I fredags kändes det hopplöst. Jag läste på Ackes hemsida (Acke är också en lagotto) att när han var 14 veckor var han redan rumsren och ensamhetstränad. Ia är 18 veckor, hon är inte rumsren och inte ensamhetstränad. Men å andra sidan är det skillnad på oss och och en som föder upp hundar och haft hur många som helst att träna på. Tids nog blir Ia också rumsren. Men som sagt, inte förrän vi varit hemma och pinkat på Puckos matta (När Pucko var en valp var han hemma hos oss och kissade på vår matta.)

Denna helg har i viss mån gått i bakandets tecken. I går bakade jag både vitt och grovt bröd. Vitt bröd med vallmofrön, vansinnigt gott, men inte speciellt nyttigt. Grovt bröd, betydligt nyttigare om man inte hade hällt en massa sirap i, vilket man gjorde. Annars blir det inge gott (jodå, det kan det bli, men denna gång blev det med sirap). Idag har jag bakat biscotti, vilket är bland det bästa som finns till en riktigt god espresso. Men det är fullständigt livsfarligt att ha en burk biscotti stående. De är uppätna i ett nafs.

Jag har upptäckt att i och med hundägandet har familjen fått ett gemensamt intresse. Och det tror jag är värdefullt. Det finns alltid något att prata om. Vi kan prata och hur vi tränar, hur bra det går, vad olika signaler kan betyda, vad man borde göra annorlunda och vilka upplevelser man haft under dagen tillsammans med hunden. Det är riktigt roligt att ha något gemensamt förutom familjen och familjelivet. Dessutom tror jag att det är bra för relationen. Man kommer närmre varandra i det gemensamma. Tänkt på det alla ni som funderar på att skilja er. Skaffa hund i stället. Eller helst något tidigare borde ni kanske gjort det. Men jag tror det är viktigt att inte förväxla detta med golf som familjesport. Mannen i huset har sedan länge spelat golf, och för att frun över huvud taget ska få träffa honom väljer hon att ta grönt kort så hon kan följa med ut på banan varenda jävla helg. Men egentligen är det inte golf hon är intresserad av, utan bara att umgås med sin man. Då är det inte frågan om ett gemensamt intresse. Golf kan för övrigt aldrig funka. Till nånting. Annat än socialisering mellan män i ledande ställning inom svenskt näringsliv.

Jag har provat många olika hobbies under mitt liv. Min senaste, att ha en fru som har hund, är bland de mest lämpade för mig. Bland annat får man vara med om allt det positiva, men kan välja bort det negativa med hundägande. Men framför allt kräver denna hobby inga tekniska kunskaper. Jag har tidigare haft båtar, men det störta bekymret med båtägande är att man måste vara så himla tekniska och händig. Och det är inte jag. Och då blir det egentligen inge bra med båtliv, eftersom båtar är som mopeder. Men hund däremot, är mer som hästar (för att knyta an till ett av mina tidigare inlägg.Hundar är känslovarelser, och det passar mig lite bättre än mopeder och båtar. "Men kalla mig inte feminin, för då slår jag dig med handväskan."

Filifjonkan har en poäng i kommentaren till mitt förra inlägg om hundar. Även om pitbull inte finns som ras så äter den folk. Så i någon mån finns den. Och framför allt är den ett problem. Dessutom är det ingen sund ras. Jag tror att sådana hundar mår väldigt dåligt, framför allt av stress. Att förbjuda den i Sverige, är helt Ok för mig. Vi har redan förbud mot hundraser som är korsningar mellan hund och varg.Sen har Filifjonkan en poäng till. Hundägandet har gått för långt, hundar är idag statusprylar. Men jag tror att statushundarna är dom löjliga små råttorna som kyndologerna envist kallar hundar; tjivavva, pekineser och allt vad de heter. Men förutom statuspryl kan hundar också fungera som en bil (dvs förlängning av mannens ja-ni-vet-vad); den används för att försöka stärka en mans dåliga självförtroende. Och då blir det farligt. Och den tredje poängen går också till Filifjonkan; att skaffa en hund som man inte kan ge ett värdigt liv är direkt olämpligt, och det kan mycket väl ge upphov till beteenden likt det hos den rottis som skalperade grannfrun. Men den sista poängen går till La Familia. Att ha hund i lägenhet är svårt men inte omöjligt. Och bara för att ytterligare belysa att världen inte är varken svart eller vit, låt mig säga att det i vissa fall kan vara bättre för hunden att bo i lägenhet än på en gård ute på landet. Om hunden bor i lägenhet hos en hundägare som verkligen älskar sin hund, aktiverar hon den så som den rasen ska aktiveras. Och en rätt aktiverad hund mår alltid bra. En hund som bor på en gård på landet kanske visserligen får springa lös, men om den aldrig blir aktiverad får den ett mycket tråkigare liv. Men generellt sätt har Filifjonkan naturligtvis rätt. En rottis som bor i lägenhet, får vara ensam hela dagarna, den enda aktivering den utsätts för på helgerna är brottning och dragkamp med husse och apportering med lillhusse, är en katastrof, både för sig själv och omgivningen. Nog om detta (fan vad det är lätt att fara ut i långa inlägg om någont som jag faktiskt egentligen inte vet speciellt mycket om. Innan vi skaffade hund och framför allt innnan jag hade läst en massa hundböcker hade jag utan kommentar viftat med den berömda hålla-med-flaggan till Filifjonkans inlägg, men det senaste halvåret har jag återigen insett att allt inte är svart eller vitt. Och just hundägandet verkar vara oerhört grått.)MEN aggresiva hundar är ett allvarligt problem; frågan är bara hur man kommer till rätta med det.