Ikväll tog jag faktiskt Vespan till stan. Det var varmt och varför inte, tänkte jag. Och det blev verkligen en fin tur. Både in till stan och hem igen. Men nu lär det inte bli mer vespaåkande i år. :(

Så har jag då hämtat hunden på dagis. Hon hade inte blivit uppäten av någon lekkamrat, och hon hade inte uppfört sig illa på något sätt. Dom sa att det var en jättego´ hund. Och frågan är om man egentligen kan få en bättre komplimang eller bekräftelse på sitt hunduppfostrande. Vi konsaterade härom dagen att perfekt rumsren är hon inte. Hon kan inte gå som man ska i koppel. Hon är alldeles för lite ensamhetstränad. Hon norpar mat från köksbordet. Hon tränger sig först ut genom ytterdörren. Hon är på det hela taget en väldigt ouppfostrad hund. Det enda vi prioriterat i vårt uppfostrande är att få henne att känna sig trygg. Och det är förmodligen det som tar sig uttryck i att dagispersonalen sa som dom sa. Jag kände mig väldigt stolt över det omdömet. Däremot hade hon inte kissat vare sig ute eller inne under hela eftermiddagen. Där har vi nog något vi måste jobba på.

Nu ska jag strax åka och hämta på dagis. Hunddagis. Vad får man höra då? Att man varit en dålig förälder som inte förmått uppfostra sina barn, nej hundar ska det vara, på ett korrekt sätt. Att det var första och sista gången man var välkommen på det hunddagiset. Eller att en stor argsint rottweiler käkat upp min hund till lunch. Näe visst nä, så får man inte skriva. Ia kom nämligen till dagis efter lunchtid. Dessutom, vis av Filifjonkans erfarenheter, får man inte kritisera rottisar, för då blir det ett jädrans liv. Min nyanserade bild av rottisar, deras ägare, andra hundar och deras ägare, finns att läsa hos Filifjonkan i helgens diskussion.

Man märker att man börjar bli gammal när man med sina arbetskamrater måste planera in möten så de passar hämtning och lämning på dagis. Det är en värld som jag lämnade för 7 år sedan, så jag känner mig helt enkelt utanför. Men i och med att hunden börjar på dagis idag, kan även jag delta i denna typ av diskussioner. Det gör att man genast känner sig yngre.

Idag var sista dagen hemma med hunden. I morgon börjar hon på dagis. Hon sov väl lite si och så på förmiddagen så det var svårt att på allvar arbeta. Men om man satte sig på golvet kom hon på en gång och ville sitta i knät och gosa. Så det gjorde vi lite. Sedan promenerade vi genom vår lilla skogsdunge. Den kan hon ganska bra nu. Jag prövade kommandot Sitt kvar där ute i skogen. Det fungerar väldigt bra hemma. Men ute i skogen, icke. Det fungerade nästan inte alls. Och det är ju helt enligt boken. Man måste träna på olika ställen med olika störningar. På eftermiddagen när jag var på jobbet har hon mest sovit, enligt utsago. Nu på kvällen tycker jag mest hon har bitit på mig, och vägrat lyssna när jag säger låt bli. Hon har bitits riktigt mycket och jag fattar ingenting. Jävla hund.På kvällspromenaden som vi är just hemkomna ifrån, tyckte jag att det gick riktigt bra. Ia drog inte alls speciellt mycket. Ibland stod hon till och med och tittade på mig för att se om vi inte skulle gå vidare Det kanske finns hopp trots allt. Men nu när vi kommit in är hon lika lekfull, eller bitig som tidigare. Jag fattar ingen ting. Nu heller.

för jag vill veta om det är en lagotto dom har i sin julbroschyr. Jag skrev att om det inte var det skulle jag handla alla julkappar på Cervera i stället, men om det var en lagotto kunde de räkna med en avsevärd försäljningsökning fram till jul. Få se vad de svarar.

Igår fick jag butikskedjan DUKAs julbroschyr i brevlådan. Och förutom bilder på stekpannor, knivar och annat spännande ser jag att dom använt en lagotto som fotomodell (I alla fall tror jag det är en lagotto. Lite svårt att se, men jag tycker det liknar en lagotto. Kanske Ackebus, såsom min expertpanel i kniviga hundfrågor uttala sig också om hon har möjlighet). Det är verkligen slag under bältet på mig. Onödiga kökstillbehör tillhör redan mina svagheter, och lagottisar vet ni alla också vad jag tycker om. Att då blanda dessa i en reklambroschyr är verkligen ett lumpet trick.

Nu har återigen någon besökt min blogg efter att ha googlat på "sju sorters apa" Vad är det med detta uttryck. Jag skrev om det en gång för länge sedan för att jag hade hört det i ett humorprogram på radio. Men är det allmänt uttryck, kommer det från något känt sammanhang, eller varför är det så många som googlar på just den frasen?