Som en följd av att inte skriva dessa hunddagboksinlägg precis innan man somnar, utan något tidigare, måste man ibland skriva om gårdagen. Till exempel nu. I går kväll, när det var läggdags, kräktes hundfan när hon låg i soffan. (Det är en så kallad hundsoffa; hon får ligga i den och det gör inget att hon har skitiga tassar, och ingen blir upprörd över att hon kräks just där.) Vad det berodde på var ju inte lätt att komma på. Hade hon fått i sig något olämpligt? Hade middagen varit för dåligt blötlagd? Eller kunde det bero på spolmaskangreppet? Tja, något av det kan ju vara en förklaring. Frukosten i morse slängde hon sig inte heller över, men hon åt den i alla fall. Hur som helst; från dagis berättades det inget ovanligt när vi hämtade henne i eftermiddags. Så då får det väl bero då.Det berättas också från dagishämtningen att det var en ny tjej som lämnade ut Ia, och återigen får vi höra vilken underbar och mysig hund vi har. Så kanske dom säger till alla hundägare, men jag vill gärna tro att Ia faktiskt är lite speciell. Eller rättare sagt, det VET jag att hon är.

När jag sitter på bussen hem från jobbet, och bussen stannat vid en hållplats för att släppa på folk hör jag hur ett skikande barn med sin mammam. kliver på bussen. Barnet är kanske 1-2-3 år (numer har jag så svårt att bestämma ålder på barn. Det är ju inget konstigt med det. Barn i den åldern skriker ibland på det sättet när något inte är bra. (Oftast är mamman dum.) Lite bakom mig sitter någora tjejer mellan runt 16-18 år. Och så fort vi hör barnet skrika vrålar hon "håll käft ungjävel". Och hon fortsätter i samma stil att orera om skikiga ungjävlar, och att hon vill ha en MP3-spelare så hon slapp höra barnskrik. Mamman och barnet sätter sig alldeles bakom dessa gulliga tonåringan, och den gulliga tonåringen fortsätter ändå att högt och tydligt säga vad hon anser om barn som skriker. Vad man kan fundera på är om hon hade varit lika stor i käften om mamman och barnet varit svenska. Nu var det från något afrikanskt land skulle jag tro. Den gulliga tonåringen sa ingenting som skulle kunna hänföras till rasism, men jag undrar ändå vad som hade hänt om det varit en svensk mamma. Jag undrar också vad som hade hänt om jag hade rest mig upp, gått fram till denna förtjusande representant för svenska tonåringar, spänt ögonen i henne och sagt. "Nu håller du käft! Du vet ingenting om barnuppfostran och ingen har bett om din jävla åsikt. Dina föräldrar verkar inte heller veta något om barnuppfostran med tanke på hur du beter dig. Jag trycker på knappen här så du kan gå av vid nästa hållplats så slipper du höra barnskrik mer."

Med anledning av ett tidigare inlägg har jag fått svar från DUKA. De skriver så här:Tack för din roliga fråga & ursäkta vårt sena svar!Jag är väldigt ledsen att behöva erkänna det, men tyvärr så är hunden i katalogen inte en lagotto, utan en blandning mellan Spansk Vattenhund och Springer Spaniel… Så kan det gå. Men jag tycker det var väldigt snällt att svara på min fråga. Förmodligen måste de ha vänt sig till reklambyrån som gjort broschyren och sedan vidare till hundägaren. Jag svarade att jag nog ändå kommer att köpa en och annan julklapp hos dom, som tack för att det tagit sig tid att svara.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på det, men eftersom det är jul snart, och de dåliga rimmarnas tid, skriver jag ändå ner det. Jag tror aldrig jag någonsin har hört Calle Schewens vals framföras korrekt med avseende på rim. På ett ställe är texten som följer: Jag är som en pojke, fast farfar jag är,ja rospiggen spritter i mig!Det blir bara värre med åren det därmed dans och med jäntornas blig.ALLTID när jag hör denna sång sjungas, spelar ingen roll av vem (även de stora välkända vissångarna), så sjunger de "spritter i mej". Mej rimmar INTE på blig!!!!!!!!!!! Jävla rimklåpare. Och N.B jag talar om artister som Mikael Samuelsson, Lars Berghagen, Carl Anton, och alla de som sjunger på Allsång på Skansen. Inte en enda fattar att mej inte rimmar på blig.

Så var då mina kursdagar slut, och jag hade faktiskt möjlighet att hämta hund på dagis i eftermiddags. Och då berättades det att hon är som en dammsugare när de går promenad. Hon tar all hon ser i munnen. Jag kunde då glädja dem med att hon är ingen dammsugare. Inte om man jämför med hur hon var för några månader sedan. Sedan berättade dom att dom i brukar hälla ut Ias mat på golvet när hon ska äta. Då tar det i alla fall lite längre tid att äta än om den bara ligger i en skål. Ingen dum idé. Vi ska prova den till jul när vi kommer hem till svärmor och hennes heltäckningsmatta.I övrigt har jag nog inte så mycket att rapportera. Det har gåtts ut på kvällspromenad nu. Hoppas hon hinner lugna ner sig efter den till Fråga Anders och Måns.

Samma förutsättningar som igår. Eller egentligen ännu sämre, för jag lämnade inte ens på dagis i morse, men å andra sidan har jag redan kommit hem.Det berättas från dagis att man (av ett för mig i detalj än så länge oförklarat skäl) provade ett antiskäll halsband på Ia. Troligen skäller hon lite för mycket för att hon blir lämnad utan människor i hundhagen (var det någon som sa att vi borde tränat mer ensamhet? Näe, jag tänkte väl det). Och helt klart har vi en klok hund, hon fattade på en gång sambandet med skällhalsband och skällande. Någon i personalen kallade henne också för älskvärd, vad nu det kan betyda. Det verkar också som hön har kommit på poängen med att kissa. Som alla som börjar på dagis har hon blivit förkyld. Jag hoppas bara det inte smittar oss.Förresten, vi mätte hennes mankhöjd i söndags, eller försökte i alla fall. Helt klart är att så värst mycket högre ska hon inte bli. När vi skulle ge henne maskmedicin vägde vi henne också, och hon vägde 11 kilo. Om jag minns rätt ska hon väga 14 kilo som fullvuxen enligt rasstandarden. Så högre ska hon inte bli, men kraftigare.

Det är inte lätt att sköta ett heltidsjobb, gå på kurs och samtidigt underhålla en blogg. Jag vet, för jag har prövat idag. Jag ska pröva i morgon och på torsdag också. Det kommer inte bli varken mycket skrivet eller arbetat. I alla fall inte om jag ska kunna tillägna mig innehållet på kursen, och det borde jag ju försöka göra, det är liksom därför jag går den. Men det kommer inte bli mer skrivet här förrän i morgon kväll, och då kanske bara några enkla hunddagboksanteckningar. Så kan det gå.

Nu är det återigen en sån där dag så jag egetligen inte vet ett smack om vad som hänt. Jag lämnade hund på dagis i morse runt halv nio, och så är jag nyss hemkommen, och alla ligge i stort sett och sover. Inklusive hund. Så jag har ingen aning om hur dagen varit. I morse när jag lämnade på dagis verkade Ia nästan glad att slippa se mig mer. Hon hade oerhört bråttom att komma in, och när dörren väl öppnades in till de andra hundarna försvann hon, snabb som en vinthund, utan att ens säga hej då till mig. Telefonledes under dagen har jag dock fått reda på att hon för första gången kissade under sitt dagisbesök. Och det var nog klokt av henne, för hon blev inte hämtad förrän vid halv fyra i eftermiddags. Vad som i övrigt hänt på dagis och här hemma är jag än så länge lyckligt ovetande om. Så det har säkert varit bra. Vad annars?