Nu har jag legat halva natten och stirrat på skapelsen på bilden i det tidigare inlägget. Jag måst nog ändra mig igen. Jag kan inte annat än kalla den smaklös. Alla ni som tycker den verkar fin, jag beklagar att jag kallar den smaklös, men ska jag vara ärlig mot mig själv kan jag inte göra annat. Däremot vill jag besämt förneka att jag har dålig smak. Hur kommer det sig då att en smaklös tingest kommer in i vårt hem? Jo, förutom att ha god smak har jag också glimten i ögat.

Får man bli arg, så här dagarna före jul? Ja, det får jag, det är ju min blogg. Idag hade jag kallat till beslutsmöte på jobbet. Ett beslut i 50 miljoner-kronors-klassen. Till detta beslut behövs ett antal chefer. En av dessa chefer dyker inte upp på mötet. Jag ringer honom, han svarar inte så jag talar med hans mobilsvar, jag skickar för säkerhets skull ett SMS också, och jag ber honom omgående kontakta mig. Klockan 6 nu i kväll när jag var och handlade lite, får jag ett SMS till svar. "JAg kunde inte komma på ditt möte, jag fick ett akut kundmöte". Fan, han är inte säljare. Jag tvivlar ens på att han har kundkontakt. Han är chef över ett projektkontor. Den sliskige jäveln kör med det billiga retoriska knepet att alltid blanda in ordet "kund" i sin argumentation. Eftersom alla moderna företag ska "sätta kunden i fokus", blir argument med ordet kund i, oantastliga. Tror han. Jag svarar omedelbart med: "Du kanske borde hört av dig, eller skickat en ersättare". Och vad svarar idioten? "Ja, det borde jag gjort. Jag ska ta med mig det till nästa gång" ???????????????????????? "Jag ska ta med mig det till nästa gång."

Idag har inte varit någon rolig dag för Ia. Den började tidigt i morse med att hon kräktes. Sedan gjorde hon det igen. Sen gav vi henne lite vatten (hon ville inte äta frukost), då kräktes hon igen. Så hon fick stanna hemma från dagis idag. Hon har i princip sovit hela dagen. Utom ibland, då hon varit uppe och bitit på yngsta dottern. Så har hon druckit lite mer, utan att spy upp det. Och hon verkade piggna till lite till middagen, men sedan somnade hon till igen, spydde lite, vankade runt i huset sov mer, drack lite, och nu har hon gått och lagt sig. Hon har druckit alldeles för lite, inte fått någon mat men hon skiter som hon ska, vilket är viktigt. Det ska tyda på att vi troligen inte talar om något olämpligt föremål som hon svalt som sitter i vägen. Vid en noggran examination har det också visat sig att hon skiter grus, alltså sådant hon lapat i sig de senaste dagarna. Enligt veterinären vi talade med i morse kan grusätandet vara ett tecken på att hon känt sig dålig i magen. Vi får väl vänta och se vad som händer. Blir hon inte bättre och får hon inte i sig någon vätska får vi nog ringa veterinären igen.Detta är inge roligt alls. Det påminner om när man hade små små barn som var sjuka. Man kunde inte fråga dem hur de kände sig, och de kändes så små och sköra så man var livrädd att det skulle vara något allvarligt. Vi får se vad morgondagen bjuder. Förhoppningsvis är hon lite piggare, dricker lite mer och kräks inte upp det.

Till exempel jag. Se på bilden vad jag införskaffat idag. Enda trösten är att jag är medveten om min dåliga smak. Och sjukdomsinsikt är ju första steget mot ett tillfrisknande. Eller förresten, jag ska inte säga att jag har dålig smak. För det betyder att jag anser att den som tycker om sådant som på bilden nedan också har dålig smak. Och jag vill inte döma andra på det viset. Så då säger vi så här. På bilden nedan ser ni vad jag köpt idag. Jag tycker kanske inte den är så vacker, men jag tycker den är rolig att titta på. Dessutom påminner den mig om när jag var i Schweiz en gång för länge sedan. Det var väldigt fint och trevligt, och det känns bra att framkalla minnen från den resan.Och ska sanningen fram, vaknar den lille ingenjören inom mit till liv ibland. Till exempel av fiberoptik.

Dagen har varit bra, varken mer eller mindre. Ia fick en julklapp på dagis idag. Vi har haft gäster nu på kvällen, och det är klart Ia blir glad när det kommer gäster, men jag tycker nog att hon är lite mer sansad nu än tidigare. Skönt.Jag har försökt aktivera Ia lite nu på kvällen, men jag tycker det är svårt att veta hur man ska göra. Frun har önskat sig en bok i julklapp om hur man aktiverar hundar. Jag hoppas hon får den, så kanske man kan få lite nya tips. Jag vet i och för sig vad jag skulle vilja lära henne. Att hon inte får gå in i vårt sovrum. Men jag vet fankenimig inte hur jag ska göra!! Jag har sedan tidigare haft en plan att lära henne leta upp och hämta sin nalle. Leta upp nallen går väl sisådär, men att få henne att ta upp den och bära den till mig är inte lätt. Det har jag inte lyckats med alls. Jag vet inte hur jag ska göra det heller.

Med anledning av alla positiva kommentarer till föregående inlägg om att fika, måste jag få delge vad jag fick höra av min vän igår när vi satt på kafét. Hon berättade att hon, jag minns inte i vilket sammanhang, läst, eller hört, om någon som var ute och fikade med en vän. Men så fort hon skulle berätta något för vännen sa denne; det där vet jag redan, det har jag läst på din blogg. Mao, om man har en blogg är det ingen idé att gå ut och fika, för då har man inget att prata om. Personligen har jag en annan syn på det. Det är ju perfekt om den man ska träffa har läste ens blogg. Då slipper man berätta en massa som man själv redan vet. I stället kan ju vännen få berätta desto mer, och man kan bara sitta tyst och lyssna och njuta. Förresten någonstans läste eller hörde jag att den ulitmata vänskapen är två vänner som går ut och fikar, sitter helt tysta i två timmar och när de skiljs tycker de att det bägge två haft vansinnigt trevlig.

Idag har jag gjort något som jag tror är viktigt att göra ibland. Jag har suttit på kafé med en av mina vänner. Vi satt och pratade i drygt en timme, mer hann vi inte. Det var visserligen alldeles för kort stund, men det var ändå väldigt trevligt. Det fikas alldeles för lite nu för tiden. Det är en underbar sysselsättning, och ett perfekt sätt att umgås. Vissa jag känner brukar gå på bio med sina kamrater, men hur kul är det på en skala? Man kan ju inte prata med varandra på bio. Om man är nyförälskad kan man sitta längst bak och hångla, men det är ju inte alltid så aktuellt när man är ute med sina vänner. Därför föredrar jag kafé. I ett riktigt bra samtal turas man om att få stå i centrum av samtalet, och på så sätt får bägge den uppmärksamhet och bekräftelse man så väl behöver. Dessutom är det gott att fika.

Idag har jag lämnat hund på dagis. Sedan har jag gått kvällspromenaden med henne. Sen gick hon och lade sig. Vad mer kan jag säga? Jo, jävla hund att äta sten. Det är inte lätt att parera alla stenätarförsök på en promenad. Jag är tveksam om hon över huvud taget ska få gå ut så som hon beter sig. Och jag vet inte vad jag ska skriva mer om dagen, så då slutar jag väl då.