I natt väcktes jag av några konstiga ljud från hundkomposten. Det visade sig vara en kräkande hund. Hon kräktes lite grann, två gånger mitt i natten. Det har ju hänt förr och man börjar bli van. Tanken var att hon skulle till dagis idag, inte för att jag skulle jobba, utan för att hon skulle få lite kontinuitet. Men dom ville inte ha en hund som hade kräkts på natten. Det skulle ju kunna vara maginfluensa. Personligen trodde jag väl inte riktigt det, eftersom den hade hon i torsdags och fredags och har varit pigg sedan dess. Nattens bravader kanske mer kan hänföras till det stora grusintaget i går kväll. Nåväl, om hon inte kräks i dag och i natt är hon välkommen i morgon.Så då blev det till att underhålla hund hemma idag. Hon har vilat en del, gosat i mitt knä när jag satt i gungsstolen, lekt med sin aktivitetsboll och så tänkte jag att jag skulle lära henne skaka på huvudet när jag frågar "är du en katt?" (Det hade jag läst i en av fruns julklappsböcker att man kunde göra). Men det inge bra. Man ska ju belöna när hon gör antydningar att skaka på huvudet, men det är väldigt svårt att se när hon gör det. Jag gav upp och började lära henne hoppa över min arm i stället. Hoppa och hoppa förresten, med tanke på att hon är en liten valp som växer var det inte fråga om några höga hopp. Faktiskt inte högre än att hon kunde kliva över, men när hon blir större kan det utvecklas till hopp om hon vet vad hon ska göra. Hennes vakttendenser har dessvärre blivit starkare och starkare. Så fort man släpper ut henne i trädgården skäller hon. I synnerhet när det går förbi någon, eller ännu värre, någon som lämnar returpapper i containern som står på parkeringen alldeles utanför tomten. I alla hundböcker står det att man inte ska skrika "håll käft jävla hund" eller liknande till sin hund som skäller. Man ska inte heller skrika kom hit. Och så långt är jag helt med. Däremot står det ingenstans om hur man ska göra. Som sagt, uppfostra andras hundar är inte så svårt, men ens egna är mycket svårare.

I julklapp fick jag programmet Microsoft Flight Simulator X. Just flygsimulatorer på dator tycker jag är väldigt roligt. Ända sedan jag la ner planerna pga tidsbrist att göra en egen flygsimulator till ABC 80 (någon som minns denna eminenta dator från början av 80-talet?) har jag drömt om flygsimulatorer. För ett antal år sedan köpte jag min första, och nu har jag alltså fått den senaste i julklapp. Jag håller på att installera den, men det tar en hiselig tid. Ooops, nu är det klart. Nu ska jag ut och flyga.

Barnuppfostran är ett intressant ämne. Det har jag skrivit om tidgare. Det känns ju som ett aktuellt och närliggande ämne. Men som de flesta föräldrar vet man egentligen inte hur man ska göra förrän det är försent. Det är väldigt svårt att få återkoppling på sin uppfostran omedelbart. På så sätt är det lättare med hundar. Det är ju kanske inte förrän barnen kommit igenom en stor del av tonåren som man med säkerhet kan säga att man lyckats, eller misslyckats. Ett sätt att bedöma sin uppfostran kan ju vara att titta på vilka julklappar man får av sina barn. På julafton tyckte jag att jag fick lite återkoppling på mitt uppfostrande. Äldsta dottern hade valt att ge två träd i Vi-skogen till alla. Det tycker jag är tungt av en tonåring. Och jag kände mig extra glad för det.