Helt klart är jag i minoritet. Vi är ytterst få som kokar julskinkan. Märkligt tycker jag.Vi fortsätter utforska julens fröjder med en ny frågeställning. Något som verkar vara en julnödvändighet är ischoklad. Jag tycker ischoklad är äckligt. Dessutom kan man inte göra den på annat än choklad av dålig kvalitet. I bra choklad är fettet kakaosmör, inget annat fett. Menn kakaosmör och kokosfett blandar sig inte. Därför måste man köpa choklad av undermålig kvalitet där man ersatt en del av kakaosmöret med något annat billigt äckligt, till exemepel vegetabiliskt fett. Då kan man få kokosfettet att blanda sig. Av detta skäl tycker jag ischoklad är en styggelse, och borde utrotas från jorden yta. Är jag ensam om den uppfattningen också?

Idag var det dags för en av höstens största höjdpunkter. Någon som både jag och övriga familjen sett fram emot sedan vi fick reda på att det skulle bli, dvs sedan i augusti; hundutställning på Älvsjömässan utanför Stockholm. Kan en söndag i början av december egentligen erbjuda något bättre. En liten detalj som varit olöst var hundvakt. Vi kunde ju inte ta med oss Ia till utställningen. In i det sista igår kväll hoppades vi på att det skulle dyka upp en hundvakt, som en skänk från ovan, men det gjorde det inte. Och det är väl inte så konstigt, men man kunde ju hoppas. Det betydde att antingen jag eller min fru skulle få stanna hemma idag. Osjälvisk som jag är erbjöd jag mig att stanna hemma. Det skulle eventuellt köpas lite tillbehör också, och då är frun mer lämpad än jag. Så heroisk som jag är, gick jag upp tidigt i morse för att ta hand om Ia när de andra åkte iväg. När jag vakande hörde jag hur de höll på att göra sig färdiga. Det var irriterade röster som hördes nerifrån hallen när dom höll på att ge sig iväg. Dom var nämligen inte ute i så god tid. Nåväl, efter en stunds tjafs dem emellan kom de i alla fall iväg. Eftersom vår uppfödare också skulle till utställningen hade vi tänkt ge henne en CD-skiva med lite bilder och film på Ia. Den satt jag uppe till halv fyra i natt och meckade med. Jag var alltså inte så pigg i morse. Men det var inte Ia heller, så det ordnade sig. I alla fall, så småningom kommer familjen hem från utställningen. Det första min fru säger är: Fy faaaan, vad jag har ont i huvudet. Sedan säger äldsta dottern efter en stund: Usch, jag skulle inte åkt på hundutställningen. Jag borde varit hemma och jobbat med läxor och vilat! Och det vilar en stor irritation över hela den hemvändande sällskapet. Och då undrar jag: Här har man alltså gjort årets största uppoffring och stannat hemma från en hundutställning, och de som fått åka verkar inte vara det minsta nöjda. De går omkring och gnäller och verkar tycka det varit allmänt jobbigt hela dan. Jamen, varför fick inte jag åka? Jag hade kommit hem med ett leende på läpparna efter att ha fått se en himla massa goa och fina hundar. Jag hade pratat oavbrutet om alla intryck jag fått under dagen, och jag hade gått på högvarv hela kvällen av glädje. Så förutom att jag är ledsen för att jag inte fick åka och titta på hundar, är jag sur för att de som gjorde det inte verkar ha uppskattat vare sig att vara där eller att jag var hemma. På kvällen var vi bjudna på adventsfika hon före detta grannar, och i rimlighetens namn var det min tur att inte vara hemma. Problemet var bara att jag var så jävla sur, så jag kunde lika gärna varit hemma då också. Jag och mina barn kom sist och gick först. En total katastrof, för det var ett oerhört fint adventsfika, mycket gott att äta, många trevliga människor jag aldrig träffat förut, och så var det väldigt roligt att få träffa värdfolket, vilket inte sker så ofta.

Hur firar en lagotto nobeldagen? Ja inte är hon på nobelbankett och käkar svindyr mat och biter folk i långklänningarna. Hon börjar dagen med att sova riktigt länge. Vaknar bara för frukost runt 8-tiden, och sover sedan vidare till bortemot elva (Jag säger bara det, tonåringar) Sen sliter hon med husse ut på en liten promenad, kommer hem, bråkar en del med husses tofflor, vilar lite mer, äter lunch, vilar lite mer, sen-vet-jag-ingenting-för-jag-är-inte-hemma, äter middag, gör ingenting, gosar i soffan och på golvet när vi tittar på film, går på kvällspromenad, möter sin lagottokompis Gino, blir jätteglad och vill leka, kommer hem, skitig om fötterna, duschar fötterna, går och lägger sig, och sen gör man inte så mycket med en nobeldag anno 2006.