Som en följd av att inte skriva dessa hunddagboksinlägg precis innan man somnar, utan något tidigare, måste man ibland skriva om gårdagen. Till exempel nu. I går kväll, när det var läggdags, kräktes hundfan när hon låg i soffan. (Det är en så kallad hundsoffa; hon får ligga i den och det gör inget att hon har skitiga tassar, och ingen blir upprörd över att hon kräks just där.) Vad det berodde på var ju inte lätt att komma på. Hade hon fått i sig något olämpligt? Hade middagen varit för dåligt blötlagd? Eller kunde det bero på spolmaskangreppet? Tja, något av det kan ju vara en förklaring. Frukosten i morse slängde hon sig inte heller över, men hon åt den i alla fall. Hur som helst; från dagis berättades det inget ovanligt när vi hämtade henne i eftermiddags. Så då får det väl bero då.Det berättas också från dagishämtningen att det var en ny tjej som lämnade ut Ia, och återigen får vi höra vilken underbar och mysig hund vi har. Så kanske dom säger till alla hundägare, men jag vill gärna tro att Ia faktiskt är lite speciell. Eller rättare sagt, det VET jag att hon är.

När jag sitter på bussen hem från jobbet, och bussen stannat vid en hållplats för att släppa på folk hör jag hur ett skikande barn med sin mammam. kliver på bussen. Barnet är kanske 1-2-3 år (numer har jag så svårt att bestämma ålder på barn. Det är ju inget konstigt med det. Barn i den åldern skriker ibland på det sättet när något inte är bra. (Oftast är mamman dum.) Lite bakom mig sitter någora tjejer mellan runt 16-18 år. Och så fort vi hör barnet skrika vrålar hon "håll käft ungjävel". Och hon fortsätter i samma stil att orera om skikiga ungjävlar, och att hon vill ha en MP3-spelare så hon slapp höra barnskrik. Mamman och barnet sätter sig alldeles bakom dessa gulliga tonåringan, och den gulliga tonåringen fortsätter ändå att högt och tydligt säga vad hon anser om barn som skriker. Vad man kan fundera på är om hon hade varit lika stor i käften om mamman och barnet varit svenska. Nu var det från något afrikanskt land skulle jag tro. Den gulliga tonåringen sa ingenting som skulle kunna hänföras till rasism, men jag undrar ändå vad som hade hänt om det varit en svensk mamma. Jag undrar också vad som hade hänt om jag hade rest mig upp, gått fram till denna förtjusande representant för svenska tonåringar, spänt ögonen i henne och sagt. "Nu håller du käft! Du vet ingenting om barnuppfostran och ingen har bett om din jävla åsikt. Dina föräldrar verkar inte heller veta något om barnuppfostran med tanke på hur du beter dig. Jag trycker på knappen här så du kan gå av vid nästa hållplats så slipper du höra barnskrik mer."

Med anledning av ett tidigare inlägg har jag fått svar från DUKA. De skriver så här:Tack för din roliga fråga & ursäkta vårt sena svar!Jag är väldigt ledsen att behöva erkänna det, men tyvärr så är hunden i katalogen inte en lagotto, utan en blandning mellan Spansk Vattenhund och Springer Spaniel… Så kan det gå. Men jag tycker det var väldigt snällt att svara på min fråga. Förmodligen måste de ha vänt sig till reklambyrån som gjort broschyren och sedan vidare till hundägaren. Jag svarade att jag nog ändå kommer att köpa en och annan julklapp hos dom, som tack för att det tagit sig tid att svara.