Annandag jul. Den givna promenaddagen. I synnerhet om man är hundägare. Vi tänkte vi skulle promenera på golfbanan idag, för där är det ju stora ytor för en hund att springa på. Men va´ fan, folk spelade ju golf på annandag jul. Är dom inte kloka? Näe, golfare är inte kloka (och inte hundägare heller för den delen, men hundägare har mycket roligare.) I stället åkte vi till ett annat skogsområde, som även det bjöd på stora ängar. Men vi var inte speciellt ensamma där. Det formligen kryllade av hundägare, hundar och annat löst folk som promenerade omkring i det vackra vintervädret (hmmm, nåja, solen skymtade i alla fall fram emellanåt). Först tränade vi lite gång i koppel, lite "leta efter godis på marken eller i träd", lite inkallning och sedan satte vi på henne lina så hon skulle få springa tämligen fritt. I ett tidigare inlägg funderade jag över flexikoppel. Vi hade ju av dagis fått höra att det var bra att vi inte använde det, men jag förstod aldrig varför. Jag fick dock en förklaring av Ackebus till varför flexikoppel inte är bra. Idag har jag sett varför med egna ögon. Både när Ia gick i koppel och när hon gick i lina mötte vi en cocker spaniel som gick i flexikoppel. Eftersom det också var en valp och eftersom den andre hundägaren tyckte det var OK, fick de hälsa på varandra. Och det tog inte många sekunder förrän kopplen hade trasslat in sig i varandra, och efter ytterligare en stund hade Ia fått flexikopplet kring halsen. Dock lyckades vi raskt reda ut det och sen gick vi vidare. När vi mötte dem på tillbakavägen också fick de hälsa igen, och samma saker hände, endast med den skillnaden att Ia denna gång fick flexikopplet om ett ben i stället. Men även denna gång lyckades vi reda ut situationen, men nu såg jag helt klart risken med att ha flexikoppel. Eller faktistk snarare med att andra har flexikoppel. Inge´ bra asså´.Någon kvällspromenad att tala om blev det inte för Ias del. När vi gått 50 meter hade hon snaskat i sig minst 10 småstenar, och en snabb kalkyl gav då vid handen att hon på vår lilla runda skulle pilla i sig uppåt en 60 småsten, och det tyckte jag var för mycket. Dock är vi inte helt överens i familjen om huruvida det var rätt att gå tillbaka igen eller inte.