Första julaftonen för Ia. En jobbig jul, men absolut inte en Lars Norén-jul (se detta och detta inlägg). Så länge vi var hemma var väl allt frid och fröjd, men när vi kom hem till svärmor bröt helvetet löst. Eller snarare festen (om man var hund). Det fanns massor med blomkrukor att snatta jord ur, världens största Bia-bädd (även om somliga kallar dem skinnsoffor) och sist men inte minst, en gran att dansa runt. (Det är ju inte alla som har det som vi, som komposterar granen redan när den står inne.)Redan hemma hos oss fick hon en julklapp, och det var inte speciellt svårt för henne att räkna ut att ett paket ska man öppna, för det kan finnas ännu mer spännande saker inuti paketet. Hemma hos svärmor fick hon mer paket, så totalt inbringade julen för hennes del två gosedjur (en apa och ett lejon) och en aktivitetsboll, en sådan med hål i, som vi stoppar in godis i, och sedan ska hon rulla runt den på golvet så ska godisarna ramla ut. Men Ia var lite lat, så hon tog den i munnen, sa sig i soffan och försökte sedan mecka upp hålet för att komma åt godisbitarna. Vem har sagt att hundar är dumma? Inte jag i alla fall. Såsmåningom intädde det tillstånd under julaftonsfirandet som på samma gång är jävligt tråkigt och ändå ganska skönt. Det är när det i julklapp fådda spelet ska provspelas (I vår familj är det alltid minst en person som får minst ett spel varje jul). Själv är jag inte speciellt road av spelande, så jag brukar uttråkad somna i Bia-bädden. Men det är ändå skönt att få en stund för sig själv också. Därför är detta tillstånd både posi- och negativt. Men denna julafton hade vi en sprallig hund som någon var tvungen att ta hand om. Och för de flesta människor i familjen var jag just någon. Så jag lekte med hund i två timmar i köket medan de andra spelade spel. Väl hemkomna var det meningen att hundar och barn skulle gå och lägga sig, så jag och frun kunde få en lugn stund framför midnattsmässan för att prata lite och refletkera över julen, dricka lite te och mysa. Av detta blev det inget. Hund skällde och ville inte sova. Skällande hund brukar betyda "jag behöver gå ut och vattna rabatten" eller möjligen "jag behöver gå ut och baka en nalle". Självklart släppte vi ut henne, även om hon just varit ute. Då börjar hon önska grannskapet en god jul, på hundars vis. Och eftersom grannskapet är stort var hon tvungen att skälla extra högt, varpå hon inte fick vara ute längre. In i sovhagen med henne och så hoppas på att hon somnar, men icke. Hon fortsätter skälla, mycket och länge. Somliga blir allt tröttare och därmed också allt mer förbannad. Till sist ställs hund inför ultimatum. Ut och skit eller håll käft! Och då passar det minsann. Efter uträttat behov lägger hon sig lungt och somnar. Likaledes gör frun, och där försvann den mysstunden. Och det kanske var lika bra det, för då var klockan väldigt mycket. Men på det hela taget, en god jul!