Idag har jag alltså på allvar burit rollen som kommunsamordnare för insamligen till världens barn. Det gick väl bra. Vi nådde det mål som hade satts upp för vår kommun. När alla bössor var tömda hade vi fått ihop 75.000 SEK. För den som inte vet, kan jag berätta att 75.000, varav ca: hälften i mynt, väger ganska mycket. Eller VÄLDIGT mycket.Bössinsamligen genomförs ju av de deltagande föreningarnas medlemmar. Men det finns även möjlighet för privatpersoner, som inte är med i någon förening att hjälpa till. Idag fick vi hjälp av en 2-barnsmamma (troligen ensamstående, det kändes så). Hon hade säkert inte råd att skänka speciellt mycket pengar. Men hon skänkte sin tid. Hon gav insamlingen 2 timmar av sitt liv. På dessa två timmar fick hon ihop över 500 SEK med en bössa borta vid busstationen. Det tycker jag är oerhört fint. Hon gav oss sin tid, och den kunde omvandlas till över 500 SEK.

På grund av arbetet med Världens Barn-insamlingen har jag inte varit hemma så mycket idag, så jag vet inte riktigt hur det gått att vara hund. Men övriga familjen har i alla fall miljötränat hund i stort shoppingcenter med massor av folk och fimpar. Inge bra alls. På kvällen har Ia varit väldigt jobbig, för hon har bitit på folk alldeles för mycket. Och sen vet jag inte mer.

Nu är det dags att bege sig till arbetet med att koordinera bössinsamlingen till förmån för världens barn i kommunen. Glöm inte att ge ett bidrag idag (eller om ni gjorde det redan igår, så kan ni göra det igen.)

Idag har jag återigen fått vara hemma med hund. Hon är fantastiskt duktig på att sova. Hon sov i stort sett enda fram till lunch, så jag kunde utan problem jobba hemifrån. På eftermiddagen åkte vi till mitt jobb, för uppvisning. Det var många arbetskamrater som ville se henne. Jag hade via mejl utlovat diverse konster, kissa på golvet, hoppa upp på folk när man hälsar, bita sönder strumpor och husse. Dessutom påstod jag att jag lärt henne röka cigarr. Ni som följer mitt bloggande vet att jag har viss förkärlek för skolpolitik. Och att påstå att jag lärt min hund röka cigarr var just ett inlägg i den debatten. Jag tycker man ibland kan likna, i alla fall det högstadium mina barn gått/går i, vid just mig själv när jag säger att jag lärt hunden röka cigarr. Självklart fick inte mina arbetskamrater se Ia röka cigarr, och det berodde inte bara på rökförbudet inomhus. Men N.B Jag påstod att jag lärt henne röka cigarr, inte att hon hade lärt sig röka cigarr. Det är en viss skillnad. Jag hoppas vår nye skolminister inser det. Nåväl, jag kommer aldrig mer att ta med hund till jobbet. Så glad som hon blir av alla nya människor att hälsa på, det orkar jag inte med. Men som sagt, jag tror Ia gillade det.

Det finns vissa bloggare som vill hävda sig vara mer italofiler än jag. Men jag säger bara, känn nederlaget. Istället för att som du, drömma om italien (du och Birger Sjöberg, vilket sällskap)försöker jag uppleva italien så gott det går på dessa jävla breddgrader. Till middag åt vi risotto och salcicca. I andan av att endast de bästa råvaror är gott nog, hade vi köpt ett risottoris innehållandes extra mycket stärkelse, kallat carnaroli, till det snuskiga kilopriset av 90 kronor (vad kostar risottoris på willys?) och färsk salciccia, till ett ännu snuskigare kilopris på 199 kronor. Men det blev verkligen snuskigt gott, och det avrundades med en bit ost och en kopp espresso. Slå det Ulmus om du kan! (Dessutom hade jag en italiensk hund som låg under bordet och sov)

När jag skapade denna blogg visste jag egentligen ingenting om vart det skulle ta vägen. Men för att inte bara soppa till det bestämde jag en röd tråd. La Doce Vita, och de delar av mitt liv som på något sätt knyter an till Italien. Det höll väl i två minuter, sedan kom jag på att jag ville skriva om människor också. Och till den röda tråden lades tankar om mänskliga relationer, ofta tänkta bakom styret på en Vespa, drickandes en espresso eller promenerandes en italiensk hund. Och ungefär där är jag fortfarande. Men detta är naturligtvis inte hela mitt liv. Det finns två mycket viktiga saker som denna blogg INTE handlar om. Och det är två så stora ämnen att det skulle kunna bli en blogg vardera för dessa båda ämnen. Men jag vill hålla denna blogg som en frizon från dessa ämnen, så jag kan tyvärr inte tala om vilka de är. Men dom finns, jag lovar.

Nu har jag äntligen fått mig en god kopp espresso. Kanonbra blev den.

Min fru har lovat vara en räddande ängel genom att köpa mig espressokaffe på vägen hem från jobbet. Jag kanske överlever veckan trots allt.