Jag kan inte låta bli ett inlägg om skolan igen. Jag läste i dagens morgontidning att nya skolministern ville ändra skollagen så att det blev tillåtet att stänga av elever från grundskolan (vilket bara är tillåtet från gymnasiet idag) och så att kvarsittning skulle vara tillåtet även på gymnasiet (idag är det bara tillåtet på grundskolan). Som den trogne och noggranne läsaren av min blogg vet, har jag en skeptisk inställning till folkpartistiskt skolpolitik. Jag tror ju inte på detta förslaget heller. Det är inte avstängning av eleverna som löser problemen. Det kan möjligen dämpa symptomen, men det löser inte problemen. Jag tror ju att det är med barn som med hundar. Man ska ignorera felaktigt beteende och belöna rätt beteende. Om man stänger av bråkiga elever från skolan får de då just den uppmärksamhet de söker.De flesta elever som är föremål för avstängning har ju inte vad man kan kalla för ideala hemförhållanden. Förmodligen har de inte fått den uppmärksamhet och den bekräftelse de såväl behövde under sina första uppväxtår. Klart som fanken de lever rövare i skolan för att bli sedda. Och det funkar ju. De som bråkar blir sedda. Det får kvarsittning, åker ut ur klassrummet, får specialundervisning, får höra ett sanningens ord av rektorn, osv. Alltså redan från lågstadiet lär vi barnen att genom att bråka får man uppmärksamhet. Klart som attan att de tillämpar de kunskaperna senare i livet.Näe avstängning hjälper inte. När man måste ta till avstängning är det egentligen redan för sent. Vi måste börja tidigare. Det måste finnas resurser i lågstadiet, och kanske ännu tidigare, för att fånga upp och stötta de barn som inte får uppmärksamhet och bekräftelse hemifrån. Jamen hur svårt kan det vara att fatta hur viktigt det är att ta hand om våra minsta barn för att förebygga problem längre upp i åldrarna?

Idag har jag alltså varit hemma på förmiddagen och jobbat på eftermiddagen. Förmiddagen förflöt väldigt lungt. Ia som mycket och jag kunde jobba. Vi var ute på en kort promenad i skogen, och övade lite på följsamhet och sånt. Och så övade vi oss i att inte bli rädda för helikoptrar som flyger på låg höjd. På eftermiddagen har hon också tagit det väldigt lugnt. Men i kväll, då hände det grejer. När jag stod och stekte falukorv till middag får jag se hur hundfan har något i munnen när hon stolt trippar iväg från köket. Jag hör strax hur någon ropar: Varför har Ia en falukorv i munnen? Tja, vad svarar man på det? Jo, He....te! För det var just en falukorv, inte en falukorvsskiva. Hon hade lyckats norpa åt sig halva falukorven medan jag stod och stekte den andra halvan. Men man är väl en van förhandlare. Jag erbjöd henne lite hundgodis och lovade att inte kasta ut henne i regnet och blåsten om hon snällt gav mig korven tillbaka. Efter en kort betänketid accepterade hon erbjudandet (an offer you can't refuse), och därmed hade jag säkrat att hela familjen skulle bli mätt efter middagen.Nu på kvällen har hon visat upp sin senaste cirkuskonst. Jämfotahopp ut ur sin komposthage. Och det utan att vi ens tränat på det.

Den frågan brukar jag ställa mig ungefär en 4-5 gånger varje år. Och det är alltid lika svårt att komma på svaret. För hundra år sedan gick det en serie på TV som hette Här är ditt kylskåp. I den serien hade kocken Jan-Boris Möller att laga en trerätters måltid av det som för tillfället fanns i kylskåp och skafferi hemma hos de personer som besöktes i programmet. Han lyckades nästan alltid få till något. Det är en egenskap som jag skulle vilja ha. Att utifrån nästan ingenting kunna skapa en läcker måltid. Det är mycket snack på jobbet om att det är kul att laga mat. Men de flesta syftar då på helgmåltiderna som kan bli orgier i grädde, smör och andra livsmedel. Det är ytterst få som gläds åt att få laga vardagsmiddagen. Men det är ju den som är utmaningen. Det är väl inget svårt att göra god mat med ett kilo oxfile, ett halvt kilo smör, en flaska vin och lite potatis. Kom igen och gör något gott av gammal falukorv som gick ut igår, potatismoset som blev kvar sen söndagsmiddagen, en liten liten rest av grytan från i lördags, ett paket bacon, några ägg, och ett tomt mjölkpaket. Det är inte förrän man tycker sådana utmaningar är roliga som man med rätta kan säga att det är kul att laga mat.

Jag ska strax åka till jobbet. Jag har rakat mig och eftersom jag är så jävla fåfäng har jag duttat på mig lite rakvatten (eller after shave som det också heter, vilket dessutom låter bättre. Rakvatten låter så himla billigt. Det är något som gamla farbröder har, och dom har köpt billigaste sorten på konsum). Sedan satte jag mig med hunden i knät. Hon nosade runt lite i mitt ansikte och sedan började hon slicka mig ren. Förmodligen betraktar hon mitt svindyrt skattefritt inköpta rakvatten som smuts som måste tas bort. Så nu luktar jag hund istället. Det blir bra när jag kommer till jobbet.